återta

Swedish

Etymology

åter (“again”) +‎ ta (“take”)

Verb

återta (present återtar, preterite återtog, supine återtagit, imperative återta)

1. to take back, to regain, to reclaim

   Han återtog ledningen

   He took back the lead

   Jag måste återta tronen

   I have to reclaim the throne

2. to withdraw (a legal document or the like)
3. to resume

   Synonym: (much more common) återuppta

Conjugation

Conjugation of återta (class 6 strong)

	Active		Passive
Infinitive	återta		återtas
Supine	återtagit		återtagits
Imperative	återta		—
Imper. plural1	återtan		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	återtar	återtog	återtas	återtogs
Ind. plural1	återta	återtogo	återtas	återtogos
Subjunctive2	återta	återtoge	återtas	återtoges
	Participles
Present participle	återtagande
Past participle	återtagen
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Conjugation of återtaga (class 6 strong, dated)

	Active		Passive
Infinitive	återtaga		återtagas
Supine	återtagit		återtagits
Imperative	återtag		—
Imper. plural1	återtagen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	återtager	återtog	återtages	återtogs
Ind. plural1	återtaga	återtogo	återtagas	återtogos
Subjunctive2	återtage	återtoge	återtages	återtoges
	Participles
Present participle	återtagande
Past participle	återtagen
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References

• återta in Svensk ordbok (SO)
• återta in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• återta in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)