Ållonö: Skillnad mellan sidversioner

Ållonö, i Erik Dahlberghs "Suecia antiqua et hodierna". Denna plansch visar framsidan av slottet, därtill ser man de Kurckska och Banérska vapnen.

Ållonö är ett slott, säteri och herresäte i Östra Stenby i Norrköpings kommun.

Ållonö är beläget på södra sidan av Bråviken. Huvudbyggnaden, som förr låg omedelbart vid Bråviken, men nu genom vattnets tillbakaträdande ligger ett gott stycke därifrån, uppfördes omkring 1670 av riksrådet friherre Gustaf Kurck efter ritningar av Nicodemus Tessin d.ä., ehuru källarvåningen med sina tjocka murar torde härröra från den av Göran Holgersson (Gera) 1584 byggda, som sannolikt var av trä. Den förstördes av ryssarna 1719, men återuppbyggdes 1740-1744.

1905 och framåt återställdes den med hjälp av arkitekten Rudolf S. Enblom till det yttre i det skick, vari den ter sig i Erik Dahlberghs två planscher á tre bilder i praktverket Suecia antiqua et hodierna, graverade 1690 och 1692 av W. Swidde. Barockslottets murar är rosa och taket grönt, därtill finns ekonomibyggnader, arbetarbostäder, hemlighus, orangerie med mera som hör till slottet. Sevärda av dessa är fiskartorpet Varudden från sekelskiftet 1800 och en arbetarbostad från 1830, resterande byggnation tillkom kring sekelskiftet 1900.

Ållonö har bildats genom avhysning av Olö by och senare Eneby by, varav en runsten från den senare byn numera finns i slottsparken. Äldste kände ägaren är Johan Molteke, som 1383 sålde Ållonö till Bo Jonsson (Grip). Det tillhörde sedan länge Grip-släkten och kom genom gifte till riksrådet Holger Karlsson (Gera) (död 1541), som skrev sig till Björkvik och Ållonö, vars efterkommande det tillhörde i två generationer, hans son riksrådet Göran Holgersson (Gera) (död 1588) övertog Ållonö och då han blev friherre 1561 skrev han sig friherre till Ållonö. Eftersom han avled utan barn övergick Ållonö till hans änka Märta Gylta. Ållonö övergick genom gifte till riksrådet Sv. Somme (död 1624), tillhörde därefter ätten Kurck i flera ägarled, varav en var den nya slottsbyggnadens uppförare Gustaf Kurck (1624-1689) som 1652 fått Ållonö i arv. Han gifte sig 1654 med friherrinnan Elsa Beata Banér.

Det var emellertid först under 1600-talets andra hälft, under Gustaf Kurcks tid, som Ållonö blev ett storgods. Kurck utvidgade egendomen betydligt, och lade bland annat den stora skogsegendomen Timmergata i Krokeks socken på motsatta sidan av Bråviken som ladugård till Ållonö. Förbindelserna mellan Vikbolandet och Kolmården har alltid varit livliga. Sedan han i slutet av 1650-talet och början av 1660-talet genom byten hade förvärvat de båda andra herresätena i Östra Stenby, Näs Säteri och Rotenberg, stod han som ägare till nästan hela socknen. Genom sitt innehav av gårdar också på andra håll i Östergötland samt i Västergötland och Uppland tillhörde han Sveriges förmögnare jordägare. Slottet uppfördes vid 1670-talets början och stod färdig senast 1675.

I egenskap av arvegods drabbades Ållonö aldrig av reduktionen. Genom andra mellanhavanden med kronan krympte emellertid det stora godskomplexet vid Ållonö snart samman, och Gustaf Kurcks dotter Kristine och hennes make Gustaf Oxenstierna råkade i stora ekonomiska svårigheter, i synnerhet sedan gården blivit utsatt för den ryska flottans härjningar 1719. Egendomen var dock fortfarande av ansenlig storlek, samt övergick genom gifte till greve Claes Ekeblad, som 1738 sålde det. 1755-1864 tillhörde det släkten von Yhlen. 1905 köptes det av kommendörkapten K. G. Flach (död 1911), vars stärbhus senare ägde det.

Slottet är för närvarande (27 juni 2005) till salu. Iwers Mäklarbyrå

Sedan början av 1980-talet är fastigheten avstyckad och merparten av marken tillhör numera Ållonö säteri. Ägare av säteriet är sedan 1984 lantmästare Roy Erichsen.

Extern länk

• Ållonö slott

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Ollonö, 1904–1926.