Allmänna samlingslokaler
Allmänna samlingslokaler, eller samlingslokaler, är ett begrepp som etablerades i Sverige i början av 1940-talet, då ett särskilt stöd inrättades genom Statens nämnd för samlingslokaler för att säkerställa samlingslokaler för folkrörelserna och föreningslivet, som då ansågs centrala för medborgarnas roll i demokratin.
På 1950-talet kom allmänna samlingslokaler genom den Bostadskollektiva kommittén mer att ses som allmänna kultur- och fritidslokaler. Den trenden förstärktes ytterligare under 1970-talet efter Samlingslokalutredningen. De allmänna samlingslokalerna skulle också tillgodose de gemenskapsbehov som fanns i de nya förorternas bostadsområden.
Utvecklingsbidrag till ungdomsverksamhet i allmänna samlingslokaler administreras idag (2009) av Boverket.[1]
Se även
Källor
- Samlingslokaler: anvisningar och bestämmelser gällande vid anordnande av allmänna samlingslokaler. Meddelanden från Statens nämnd för samlingslokaler ; 1. Stockholm: Statens nämnd för samlingslokaler. 1943. Libris 1419536
- Bostadskollektiva kommittén; Yngve Larsson (1955). Bostadskollektiva kommitténs betänkande. 4, Samlingslokaler. Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 1955:28. Stockholm. Libris 853725
- Samlingslokalutredningen; Thage G. Peterson (1971). Finansiering av allmänna samlingslokaler: betänkande. Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 1971:92. Stockholm. Libris 7257312. ISBN 91-38-00061-X
- Utredningen om allmänna samlingslokaler (2003). Allmänna samlingslokaler: demokrati, kultur, utveckling : slutbetänkande. Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 2003:118. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. Libris 9296728. ISBN 91-38-22040-7. http://www.sweden.gov.se/sb/d/108/a/407
Noter
- ^ boverket.se Arkiverad 11 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine.