Andra kammaren: Skillnad mellan sidversioner

Innehåll som raderades Innehåll som lades till

Inline

Versionen från 26 september 2012 kl. 23.21

Andra kammaren (förkortning: AK) var den direktvalda delen av den tvåkammarriksdag som Sverige hade åren 1867–1970. Kammaren hade vid sitt avskaffande 233 ledamöter, vilka valdes för fyraåriga mandatperioder med d'Hondts metod. De båda kamrarna hade samma befogenheter.

Vid sista valet till andra kammaren, andrakammarvalet 1968, fick Socialdemokraterna mer än hälften av rösterna.

(Om kamrarnas ställning gentemot varandra, om gemensamma omröstningar i finansfrågor och om parlamentarismen i detta system och svårigheterna med det under 1950-talet finns mer information i artikeln Tvåkammarriksdagen.)

Tidigare regler om andra kammaren

Andra kammaren bestod tidigare (till exempel år 1916) av 230 ledamöter som valdes proportionellt. Valet gällde för tre år och förrättades i september året före treårsperiodens början, utom vid kammarupplösning, då det skedde genast.

Ledamotskap av kammaren, som erhållits under en treårsperiod, gällde till periodens slut.

Valrätt och valbarhet

År 1916 gällde följande regler för rösträtt till andra kammaren.

Valrätt (rösträtt) tillkom året efter uppnådd 24 års ålder varje myndig, ej under konkurs ställd välfrejdad (besitter god renommé) svensk man inom valkretsen, vilken ej häftade för fattigunderstöd från löpande eller näst förflutna kalenderåret, som erlagt sina under de tre sistförflutna kalenderåren till betalning förfallna skulder till stat och kommun och som fullgjort sina till och med utgången av nästförflutna kalenderåret åliggande värnpliktsövningar.

Valrätten till andra kammaren var inte inskränkt genom någon förmögenhetscensus. Den utövades omedelbart genom personlig inställelse, och varje valman hade en röst (lika valrätt).

Valbarhetsvillkoren var desamma som för valrätt, och valbarheten till andra kammaren var inskränkt till dem, som hade valrätt inom valkretsen. Förändrade bostadsförhållanden medförde likväl ej förlust av riksdagsmannauppdraget under pågående period.

Ledamot av andra kammaren fick inte avsäga sig riksdagsmannauppdraget, såvida han inte hade förfall, vars giltighet godkändes av konungens befallningshavande (länsstyrelsen).

I Sverige infördes kvinnlig rösträtt för val till riksdagens andra kammare 1921. Rösträtt till andra kammaren hade den svenska medborgare som fyllt 23 år året före valåret.

Plenisalar

1867–1904

Under dessa höll år riksdagen till på Riddarholmen i Gamla riksdagshuset, där andra kammaren förfogade över en egen plenisal.

1905–1970

1905 flyttade kammaren in i en egen plenisal i det då nybyggda riksdagshuset på Helgeandsholmen. Väggarna i salen är klädda med träpaneler och ovanför dessa finns utsmyckningar, bland annat tre freskomålningar utförda 1913 av konstnären Axel Törneman: Landskap med vårdkasar, Torgny lagman på tinget i Uppsala och Engelbrekt i spetsen för bondehären.

Plenisalen används idag vid högtidligare tillfällen. Exempelvis hölls här den 12 december 2007 en föreläsning av fredspristagarna Al Gore och Rajendra Pachauri.

Se även

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
 [[Fil:AndraKammaren 1904. I.JPG|thumb|right|350px|Session i andra kammaren år [[1904]].]]
-'''Andra kammaren''' var den direktvalda delen av den [[tvåkammarriksdagen|tvåkammarriksdag]] som Sverige hade 1867–1970. Kammaren hade vid sitt avskaffande 233 ledamöter, vilka valdes för fyraåriga [[mandatperiod]]er med [[d'Hondts metod]]. De båda kamrarna hade samma befogenheter.
+'''Andra kammaren''' (förkortning: '''AK''') var den direktvalda delen av den [[tvåkammarriksdagen|tvåkammarriksdag]] som [[Sverige]] hade åren 1867–1970. Kammaren hade vid sitt avskaffande 233 ledamöter, vilka valdes för fyraåriga [[mandatperiod]]er med [[d'Hondts metod]]. De båda kamrarna hade samma befogenheter.
 Vid sista valet till andra kammaren, [[andrakammarvalet 1968]], fick [[Socialdemokraterna (Sverige)|Socialdemokraterna]] mer än hälften av rösterna.