Ekshärads socken: Skillnad mellan sidversioner
Kr-val (Diskussion | Bidrag) Lägger till koordinater. Placerade läget i vägkorsningen i byns mitt. |
|||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
{{Ortsfakta|vapen=Eksharadvapen.jpg|form=Tätort|invår=2005 / 2000|invtotalt=1 122 / 3 740|areaår=2005|areaort=175 hektar / 890 km²|kommun=[[Hagfors kommun]]|församling=[[Ekshärads församling]]|län=[[Värmlands län]]|landskap=[[Värmland]]}} |
{{Ortsfakta|vapen=Eksharadvapen.jpg|form=Tätort|invår=2005 / 2000|invtotalt=1 122 / 3 740|areaår=2005|areaort=175 hektar / 890 km²|kommun=[[Hagfors kommun]]|församling=[[Ekshärads församling]]|län=[[Värmlands län]]|landskap=[[Värmland]]|koor1=60_10_21_N_13_29_47_E|koor2=60° 10' 21" N 13° 29' 47" Ö}} |
||
'''Ekshärad''' är en [[tätort]] i [[Hagfors kommun]]. Ekshärads [[tätort]] kallas även ''Kyrkheden'' (dialekt: ''Kôrkhea'') då Ekshärad även står för gamla Ekshärads [[kommun]] och socken. Denna vidare betydelse används i resten av artikeln. Den kommunsammanslagning som skedde på 1970-talet hör till de mindre lyckade då Ekshärad och [[Hagfors]] alltid haft motsättningar. Detta har haft till följd att det bildats en aktiv [[socken]]grupp som arbetat hårt för att behålla kommunala funktioner. Vissa har övertagits av lokala krafter och drivs på ideell bas. Som exempel kan nämnas badhus och skidbacke. |
'''Ekshärad''' är en [[tätort]] i [[Hagfors kommun]]. Ekshärads [[tätort]] kallas även ''Kyrkheden'' (dialekt: ''Kôrkhea'') då Ekshärad även står för gamla Ekshärads [[kommun]] och socken. Denna vidare betydelse används i resten av artikeln. Den kommunsammanslagning som skedde på 1970-talet hör till de mindre lyckade då Ekshärad och [[Hagfors]] alltid haft motsättningar. Detta har haft till följd att det bildats en aktiv [[socken]]grupp som arbetat hårt för att behålla kommunala funktioner. Vissa har övertagits av lokala krafter och drivs på ideell bas. Som exempel kan nämnas badhus och skidbacke. |
||
Versionen från 9 december 2007 kl. 23.51
| Ekshärads socken | ||
| Tätort | ||
|
||
| Land |  Sverige
| |
|---|---|---|
| Landskap | Värmland | |
| Län | Värmlands län | |
| Kommun | Hagfors kommun | |
| Area | 175 hektar / 890 km² hektar (2005) | |
| Folkmängd | 1 122/3 740 (2005 / 2000) | |
| Tidszon | CET (UTC+1) | |
| - sommartid | CEST (UTC+2) | |
| Geonames | 8127217 | |
| Wikimedia Commons: Ekshärads socken | ||
Ekshärad är en tätort i Hagfors kommun. Ekshärads tätort kallas även Kyrkheden (dialekt: Kôrkhea) då Ekshärad även står för gamla Ekshärads kommun och socken. Denna vidare betydelse används i resten av artikeln. Den kommunsammanslagning som skedde på 1970-talet hör till de mindre lyckade då Ekshärad och Hagfors alltid haft motsättningar. Detta har haft till följd att det bildats en aktiv sockengrupp som arbetat hårt för att behålla kommunala funktioner. Vissa har övertagits av lokala krafter och drivs på ideell bas. Som exempel kan nämnas badhus och skidbacke.
Geografi
Norra Värmlands landskap i norra barrskogsbältet med skogstäckta bergskedjor, har en dominerande serie av kilometerbreda sammanhängande sprickdalar i riktning SSO - NNV. Dessa sprickdalar i granitplattan, innan gnejsplattan med hyperitinslag tar över omedelbart i väster, utgör tillsammans Klarälvdalen.
Vid istidens slut och i samband med att havsfjordarna drog sig tillbaka på grund av landhöjningen lämnades ett djupt lager sand i dalen. Klarälven har sedan grävt sig ner med utpräglade meanderslingor från Vingäng i Dalby socken ned till Edebäck i södra Ekshärad, med en höjdskillnad på bara 10 meter över en sträcka på cirka 8 mil, fågelvägen. Vid Edebäck lämnade iskanten en stor mängd sand i ett delta, vilket tvingade Klarälven att söka sig ett annat lopp över den låga bergskam som nu utgör Edsforsen, den första forsen söder om Finnskoga och Dalby i en ny lång serie av forsar på vägen ner mot Karlstad och Vänern.
I denna separata men segelbara del av Klarälven upptar Ekshärads socken den södra delen, i en bred dal från Edebäck i söder till Loffstrand och Fastnäs i norr, där bergen Ennarbolshammaren och Dörrfjället döljer ingången till nästa sprickdal och Norra Ny socken tar vid. Ekshärads skogar och berg med morän, myrar och skogssjöar sträcker sig sedan från gränsen till Dalarna i öster fram till gränsen i väster, cirka halvvägs genom "fyramilaskogen" mot Fryksdalen. Ett avbrott utgörs av Västanbergsbygden, en bred bördig dal omedelbart väster om Klarälvsdalen, i höjd med Kyrkheden och söderut, med lera/mjäla istället för sandjord och ett större sjösystem med utlopp i Klarälven strax nedanför Edsforsen.
Historia
Kuriosa: Indianer från Ekshärad?
Runt om i Värmland, både i tal och skrift, används ofta mönstret: "Det var en Ekshäring..." när roliga historier ska berättas om någonting klurigt, ovanligt eller slagfärdigt. Detta lite exotiska avspeglar sig också i den väl spridda kopplingen mellan Ekshärad och indianer. Det finns många mer eller mindre fantasifulla förslag till varför det har blivit så, men att kopplingen finns och är vida spridd är helt klart.
Kvarlevande berättelser inklusive en version nedtecknad under senare delen av 1700-talet av Erik Fernow berättar om en utgrävning 1675 av en av bronsåldergravarna på Ekesberget, dominerande strax sydväst om kyrkan, där man ska ha funnit skelettet efter en mycket högrest man med en båge vilande på sitt bröst. Enligt traditionen skulle den gravsattes namn ha varit Höke eller Hökes och orten givits namn efter honom: Hökes härad. Oavsett sanningshalten av detta är det belagt att orten skrevs Ekes härad så tidigt som 1200-talet.
Samma källor berättar också om hur befolkningen i socknen skulle ha dött ut i samband med digerdöden i slutet av 1300-talet. Den överväxta kyrkan sägs långt senare ha återfunnits av en slump av en kringströvande jägare som sköt ett pilskott mot kyrktuppen, vilken han trodde var en tjäder. Även om man bör utöva källkritik och inte blint tro på de gamla berättelserna, så ingick faktiskt pil och båge (armborst) i sigillet för Älvdals härad, känt redan 1638, vilket i sig påverkade utformningen av det vapen som Ekshärads kommun lät utforma och som användes från 1953: ett armborst och två pilar.
Med andra ord har pil och båge helt klart med Ekshärad att göra. Steget ifrån "vild man från skogen med pil och båge" till indian är alltså inte så långsökt, även om den mer vitt spridda användningen av begreppet "Ekshäradsindian" verkar ha skett först efter att Ekshärads vapen blev officiellt 1953, och då mest som ett lite retsamt tillmäle från icke-Ekshäringar. Ekshäradsborna har dock tagit till sig det tillmälet som om det vore en hederstitel och indianspår återfinns nu på många ställen i Ekshärad.
Dialekt
Dialekten som talas i Ekshärad kallas ekshäring, precis som benämningen på innevånarna, och uppfattas av många svenskar som oerhört svårbegriplig.
Till skillnad från götamålen i Värmlands södra och västra delar tillhör Ekshäradsdialekten det nordsvenska dialektområdet, tillsammans med de närbesläktade dialekterna i socknarna norrut längs Klarälvdalen. Släktskapet med dialekter från t.ex. Jämtland till Hälsingland är klart märkbart, inklusive bakre (tjockt) L och RD (uttalas Ð, nästan identiskt som Ł).
Fornnordiska ordformer och uttal finns bevarade där nutidssvenskan gått en annan väg. Typexempel är bland annat vanliga frågeord som i äldre svensk stavning skrevs: Hvar, Hvad, Hvem / Hvilken, Hvarför. I Ekshärad uttalas motsvarande ord som: Hôr / Hôrt, Hônt, Hôcken (fem. Hôcka), Haffôr. Det gamla ordet Huruledes, som i modern svenska ersatts med Hur heter i Ekshärad: Hôss. Ljudet som här betecknas ô är ett mer slutet, bakre, ö-ljud än i södra Värmland, med en dragning mot a eller å.
En av egenheterna i Ekshäradsdialekten är att sista stavelsen i många ord helt utelämnas (apokope), t.ex.: Tââł (Tala), Gäär (Göra), Stôôg (Stuga), Ekshär (Ekshärad). Ofta förlängs dock en kvarvarande vokal, som beroende på sammanhanget kan uttalas med en tydligt akut accent, ibland på gränsen till dubbel accent, d.v.s. separat betoning i början och i slutet av vokalen. Egentliga diftonger saknas i dialekten. Jämför t.ex. norska/jämtska Gaupa (Lodjur) och Sau (Får) som blir Gôp (hårt g) respektive Sô.
Exempel: Jä vart nôllit ilsvin når jä så gôpa jag ätt söan noła jââł (Jag blev mycket orolig/ängslig när jag såg ett lodjur jaga fåren /norr om/norrut vid/ gärdet).
Dialekten i Norra Ny, direkt norrut efter Klarälvdalen, är mycket lika Ekshäradsdialekten, dock med tonande i och y (som i Viby utanför Örebro, i norra Bohuslän och på Lidingö). I Dalby, norr om Norra Ny, talas också en mycket närbesläktad dialekt, dock ofta med mjukare k, uttalat tj. Dialekten i Hagfors i sydost är snarlik den i Ekshärad, men har flera drag av sydligare dialekter: Hunn (Hund) blir Huun, med dubbel accent, Gäär (Göra) blir Göör, Hôss (Hur) blir Vass eller Vals. Dessutom används ett bakre sje-lud, motsvarande tyska Ach, i Hagfors men knappast inte alls i Ekshärad.
Yngre generationer talar en mer utslätad version av Ekshäradsdialekten där de tidigare skillnaderna mellan byarna mer och mer försvinner och de gamla orden byts ut mot mer rikssvenska ord. Dessa nya ord uttalas dock enligt dialektens regler, speciellt vad avser den bl.a. genusberoende obestämda och bestämda formen i singularis och pluralis, t.ex.: Bil (Bil), Biln (Bilen), Bilûr (Bilar), Bilan (Bilarna) eller Yx (Yxa), Yxa (Yxan), Yxûr (Yxor), Yxan (Yxorna).
Sevärdheter
Ekshärad är speciellt känt för sin kyrka och kyrkogården med dess järnkors. Järnkorsen är utformade som livsträd och har löst hängande "spelande löv" samt uppstående piggar där bemålade ägg av trä fästes vid vissa högtider. Korsen har en lång tradition och de finns från 1700-talet fram till våra dagar. De skapades ursprungligen av lokala bysmeder men tillverkas fortfarande av Stjärnforssmedjan.
Källor
- Lokalt utgivna böcker och skrifter, privata och kommunala
- David Danielsson (1891-1979), Navergårn, Hamra
- Erik Fernow (1735-1791), "Beskrifning öfwer Wärmeland", utgiven 1773-1779
- Svensk Uppslagsbok
- Institutet för språk och folkminnen, Uppsala
- Wermlandsheraldik
Se även
Externa länkar