Harplinge socken: Skillnad mellan sidversioner

Harplinge socken är en Halländsk socken i Halmstads härad, Halmstads kommun.

Harplinge består i området närmast Kattegatt av fullåkersbygd, men ett antal mindre bergshöjder som utgör delar av ett åssystem i nord-sydlig riktning. Det finns ett flertal boplatslämningar från såväl mesolitikum som neolitikum i socknen, bland de senare märks en hällkista (snarast av gånggriftstyp) i Risarp. Främst märks dock bronsålderslämningarna, på flera håll i socknen finns rösen och högar från bronsåldern, liksom ett flertal resta stenar. På ett flertal platser i socken förekommer även älvkvarnar.

Namnet är troligen lånat från kyrkbyn (omkring 1231 Det innehåller ett ord besläktat med Socknen omtalas första gången i Konung Valdemars jordebok 1231 (Harpælyung), och namnet som förmodligen är det ursprungliga namnet tros komma av verbet harpa 'vara stel, styv' och ljung 'ljunghed'. Sven Peter Bexell menade sig ha påträffat en karta med skrivningen "Harpa-Ljung" från 1277, men det handlar med största sannolikhet om en betydligt yngre karta.

Nästa gång socken omtalas är i ett från 13 november 1349, då en gård, Bökesgård i Harplinge donerats till Söndrums kyrka. 1437 omtalas första gången en kyrkoherde Peter Jude i Harplinge. Samme man deltog i Halmstads landsting 1447.

Socknen hade 1750 941 innevånare. Den ökade sedan långsamt, så att här fanns 1107 personer år 1800. År 1900 var folkmängden uppe på 3.134 innevånare. Nedgången i småindustrierna, särskilt stenindustrin, ledde därefter till en minskning, 1924 fanns 2.975 innevånare. Harplinge har därefter åter ökat, och många av innevånarna pendlar i dag till Halmstad. 1999 hade Harplinge 5.818 innevånare.

Den gamla sockenkyrkan, med all sannolikhet medeltida revs 1893 och ersattes av en ny.

Källor

• Harplinge, En bok om hembygden del I-II, 1927 resp 1973
• Nationalencyklopedin, DC-utgåvan 2000.