Kubakrisen: Skillnad mellan sidversioner
m clean up, rättar stavfel: u-båtar → ubåtar (3) med AWB |
mIngen redigeringssammanfattning |
||
| Rad 40: | Rad 40: | ||
| noter = |
| noter = |
||
}} |
}} |
||
'''Kubakrisen''' var en 13 dagar lång konfrontation i oktober 1962 mellan [[USA]] och [[Sovjetunionen]] över sovjetiska ballistiska robotar utplacerade på [[Kuba]]. Dessa robotförberedelser bekräftades när ett av amerikanska flygvapnets spionplan, [[Lockheed U-2|U-2]], producerade tydliga bildbevis på anläggningar för medeldistansrobotar. USA etablerade en militär blockad för att förhindra ytterligare robotar från att komma in i Kuba. Efter en period av spända förhandlingar nåddes en överenskommelse om att Sovjetunionen offentligt skulle avveckla sina offensiva vapen på Kuba och återföra dem till Sovjetunionen. I hemlighet gick USA också med på att de skulle avveckla sina ballistiska robotar som utplacerats i Turkiet mot Sovjetunionen. Den [[Heta linjen mellan Washington och Moskva|Heta linjen]] mellan Washington och Moskva etablerades och ett avtal om att minska kärnvapenproven undertecknades.<ref>{{Webbref|titel=Cuban Missile Crisis {{!}} JFK Library|url=https://www.jfklibrary.org/learn/about-jfk/jfk-in-history/cuban-missile-crisis|verk=www.jfklibrary.org|hämtdatum=2019-06-07}}</ref> |
'''Kubakrisen''' var en 13 dagar lång konfrontation i oktober 1962 mellan [[USA]] och [[Sovjetunionen]] över sovjetiska [[ballistisk_robot|ballistiska robotar]] utplacerade på [[Kuba]]. Dessa robotförberedelser bekräftades när ett av amerikanska flygvapnets spionplan, [[Lockheed U-2|U-2]], producerade tydliga bildbevis på anläggningar för medeldistansrobotar. USA etablerade en militär blockad för att förhindra ytterligare robotar från att komma in i Kuba. Efter en period av spända förhandlingar nåddes en överenskommelse om att Sovjetunionen offentligt skulle avveckla sina offensiva vapen på Kuba och återföra dem till Sovjetunionen. I hemlighet gick USA också med på att de skulle avveckla sina ballistiska robotar som utplacerats i [[Turkiet]] mot Sovjetunionen. Den [[Heta linjen mellan Washington och Moskva|Heta linjen]] mellan Washington och Moskva etablerades och ett [[Partiella provstoppsavtalet|avtal om att minska kärnvapenproven]] undertecknades.<ref>{{Webbref|titel=Cuban Missile Crisis {{!}} JFK Library|url=https://www.jfklibrary.org/learn/about-jfk/jfk-in-history/cuban-missile-crisis|verk=www.jfklibrary.org|hämtdatum=2019-06-07}}</ref> |
||
== Bakgrund till Kubakrisen == |
== Bakgrund till Kubakrisen == |
||
Versionen från 19 maj 2020 kl. 09.20
| Kubakrisen | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av Kalla kriget | |||||||
 Sovjetiska R-12-kärnvapenrobotar (NATO-beteckning SS-4) i Moskva. | |||||||
| |||||||
| Stridande | |||||||
 USA Italien TurkietMed stöd av:  NATO
|
 Sovjetunionen Kuba Med stöd av:  Warszawapakten
| ||||||
| Befälhavare och ledare | |||||||
| Förluster | |||||||
| 1 U-2-spionplan nedskjutet 1 flygplan skadat |
|||||||
Kubakrisen var en 13 dagar lång konfrontation i oktober 1962 mellan USA och Sovjetunionen över sovjetiska ballistiska robotar utplacerade på Kuba. Dessa robotförberedelser bekräftades när ett av amerikanska flygvapnets spionplan, U-2, producerade tydliga bildbevis på anläggningar för medeldistansrobotar. USA etablerade en militär blockad för att förhindra ytterligare robotar från att komma in i Kuba. Efter en period av spända förhandlingar nåddes en överenskommelse om att Sovjetunionen offentligt skulle avveckla sina offensiva vapen på Kuba och återföra dem till Sovjetunionen. I hemlighet gick USA också med på att de skulle avveckla sina ballistiska robotar som utplacerats i Turkiet mot Sovjetunionen. Den Heta linjen mellan Washington och Moskva etablerades och ett avtal om att minska kärnvapenproven undertecknades.[1]
Bakgrund till Kubakrisen
Kalla kriget
För att förstå dramatiken kring och betydelsen av Kubakrisen är det viktigt att sätta den i sitt historiska sammanhang. Ända sedan andra världskrigets slut hade det pågått en maktkamp mellan de tidigare allierade: Sovjetunionen på ena sidan och USA, Storbritannien och Frankrike på den andra sidan.
Till en del handlade det om hur efterkrigstidens Europa skulle utformas. Tydligast blev motsättningarna i Berlin, som hade delats i fyra ockupationszoner, en under sovjetisk kontroll: Östberlin, övriga under Frankrikes, Englands respektive USA:s kontroll: Västberlin. När det stod klart att Tyskland skulle komma att delas hamnade västmakternas ockupationszoner som en ö mitt i den Sovjetkontrollerade östra tyska ockupationszonen. Båda sidorna hade stor militär närvaro och i Berlin blev det kalla kriget mycket tydligt.
Senare skulle de två stormakterna på många håll i världen försöka hävda sina intressen och på olika sätt försöka utöka sitt inflytande utan att hamna i direkt konfrontation med varandra, inte minst i tidigare kolonier eller fattiga länder i tredje världen. Vietnamkriget och Afghansk-sovjetiska kriget bör ses i ljuset av detta. Men under Kubakrisen var en direkt militär konfrontation mellan USA och Sovjetunionen mycket nära.
USA
Under valrörelsen 1960 hade John F. Kennedy påstått att det fanns en sovjetisk överlägsenhet när det gäller kärnvapen.[2] Men i verkligheten fanns det ingen "raketlucka" ("missile gap") till USA:s nackdel utan tvärtom hade Förenta Staterna en stor överlägsenhet när det gällde kärnvapen som var nio gånger större än den sovjetiska motsvarigheten. Ändå initierades en långtgående upprustning av USA:s strategiska kärnvapen 1961 som även innebar att stationera medeldistansrobotar i Italien och Turkiet.[3]
Förutom en massiv upprustning fanns det konkreta planer på att invadera Kuba. Dessa planer hade redan utvecklats under president Eisenhower, men det var först under Kennedy när Grisbuktinvasionen genomfördes våren 1961. Efter den misslyckade invasionen letade USA:s administration efter andra sätt att få bort Castro. John F. Kennedys bror, justitieminister Robert Kennedy, utarbetade tillsammans med experter från CIA och Pentagon en plan för att störta och mörda Fidel Castro (Operation Mongoose). Därtill genomfördes invasionsövningar i det närbelägna Puerto Rico med målet att Castro skulle tro att USA planerar en invasion på Kuba. Tron på en US-amerikansk invasion blev en viktig orsak till att Castro instämde i planen att placera atomrobotar på Kuba.[4]
Kuba
1952 tog Fulgencio Batista makten på Kuba i en militärkupp. Han hade tidigare varit folkvald president mellan 1940 och 1944, men i och med militärkuppen blev Batista en diktator som inte tolererade någon kritik mot staten.
I bergen på Kuba förde juristen Fidel Castro och läkaren Ernesto "Che" Guevara en gerillakamp mot Batista som på grund av det breda missnöjet med diktatorn snabbt vann många anhängare bland Kubas befolkning. I den kubanska revolutionen januari 1959 tog kommunistpartiet makten på Kuba med Castro i ledningen som därmed blev Kubas nya ledare. Castro såg sig som en självständig ledare som kort efter revolutionen besökte USA för att möta Eisenhowers vicepresident Richard Nixon som efter mötet skrev ett PM där han konstaterade att Castro inte var kommunist utan nationalist, men att Castro sympatiserade med idéer som enligt Nixon var "kommunistiska". I fortsättningen minskade USA sin handel med Kuba, först vägrade man att köpa socker som producerades på ön och sedan slutade man att sälja olja till landet. I gengäld började Sovjet att köpa kubanskt socker och de socialistiska länderna började sälja olja till Castro. De US-amerikanska oljeföretagen på Kuba vägrade dock att bearbeta den råolja som regeringen hade köpt in vilket Castro bemötte genom att förstatliga företagen. För att avsätta Fidel Castro utan ett direkt militärt angrepp på Kuba med amerikansk militär, gav underrättelsetjänsten CIA exilkubaner militär utbildning. De sattes i land på Kuba i Grisbukten, men operationen misslyckades totalt och blev en politisk belastning för USA:s president John F. Kennedy samtidigt som den ledde till att Kuba sökte mer direkt stöd hos Sovjetunionen och blev en del av den kommunistiska intressesfären.[5]
Sovjetunionen
Sovjetunionens ledare Nikita Chrusjtjov var övertygad om att den sovjetiska formen av kommunism skulle ge människorna ett bra liv och att det därför var viktigt att bevara systemet. Att visa svaghet, befarade Chrusjtjov, hade inneburit risken att bli attackerad av USA och hade därmed omintetgjort drömmen om ett bättre liv för människorna i Sovjet. Därför var det viktigt för honom att visa styrka utåt.[6] När USA stationerade atomrobotar i Turkiet 1959 utgjorde detta utifrån ett sovjetiskt perspektiv ett hot mot den egna säkerheten. Därifrån behövde missilerna sex minuter för att nå Kiev.[2] Till skillnad från USA som förfogade över hundratals interkontinentalrobotar hade Sovjetunionen enbart tillgång till bombflygplan och medeldistansrobotar, vilket då blev ett viktigt argument för Chrusjtjov att placera atomrobotar på Kuba för att utjämna maktbalansen.[7] Det konkreta beslutet fattades av Chrusjtjov i maj 1962, vilket av vissa historiker ses som en direkt reaktion på USA:s stationering av kärnvapen i Turkiet.[3]
Kubakrisens förlopp
"Operation Anadyr"
I juni 1962 undertecknade Sovjetunionen och Kuba ett ömsesidigt biståndsavtal som innebar att atomrobotar skulle placeras på Kuba. Strax därpå åkte 146 sovjetiska skepp fram och tillbaka för att leverera det militära materielet till ön, däribland även 43 000 soldater som kamouflerades som bönder. Sovjetiska kärnvapenbestyckade ubåtar följde skeppen och hade auktoriserats att slå tillbaka ifall de skulle bli attackerade. CIA registrerade skeppstrafiken mellan båda länderna men de fick ingen vetskap om vad skeppen transporterade. När underrättelsetjänsten i augusti upptäckte mark-luft-missiler av typen SA-2 började man fatta vissa misstankar i USA som John F. Kennedy kommenterade i ett tal den 13 september där han klargjorde att USA skulle göra vad som krävdes ifall landets säkerhet blev hotad eller om Kuba skulle bli en sovjetisk militärbas.[8] Sedan slutet av augusti hade USA genom spaningsflyg registrerat nya militära anläggningar på Kuba samt närvaron av sovjetiska ingenjörer.[9] I början av Kubakrisen hade Sovjet hunnit att stationera 162 kärnvapen, därtill fanns det även kryssningsmissiler på ön som var till för att slå tillbaka en eventuell invasion.[7]
Missilerna upptäcks
Den 14 oktober 1962 flög ett amerikanskt spaningsflygplan av typen U2 över Kuba och tog flygbilder som visade att Sovjetunionen höll på att bygga baser för sovjetiska ballistiska SS-4-medeldistansrobotar.[10] Därtill hade USA fått information av CIA-spionen Oleg Penkovsky som jobbade inom den sovjetiska militären.[7] Analyserna sade att vissa kunde vara avfyrningsklara inom 10 dagar.[11] Belägna ca 15 mil utanför USA:s fastland kunde de snabbt nå mål i östra USA.[10]
Den 16 oktober bildades kommittén "ExCom" där rådgivare och militär deltog för att fundera på hur situationen skulle lösas. För Kennedy och ExCom var missiler på Kuba oacceptabla och under en vecka diskuterades olika alternativ, allt ifrån att bomba missilbaserna och att invadera ön.[10] Den som tydligast var för ett militärslag mot Kuba var generalen Curtis LeMay. FN-ambassadör Adlai Stevenson föreslog öppna förhandlingar mellan Sovjet och USA i FN vilket John F. Kennedy dock tillbakavisade. Slutligen bestämde sig Kennedy att gå med på försvarsminister Robert McNamaras linje som innebar en blockad mot Kuba och att därmed hindra sovjetiska skepp från ytterligare leveranser. Officiellt användes begreppet "karantän" eftersom en blockad hade inneburit en krigshandling. Samtidigt beordrade Kennedy USA:s största mobilisering sedan andra världskriget.[12] Den 22 oktober 1962 informerade president Kennedy USA:s befolkning om missilernas existens och presenterade även planen på att inrätta blockaden. Han tydliggjorde att regeringen var fast besluten att få bort missilerna från Kuba, även om det krävde militärt våld. Detta ledde till hamstringsköp bland människor i USA som befarade att ett kärnvapenkrig var nära.[10] Att det faktiskt fanns kärnvapen på Kuba som var redo för avfyrning hade Kennedy och hans medarbetare ingen aning om.[13]
Blockaden
Den 24 oktober, kl. 14 Greenwich Mean Time trädde blockaden i kraft. På den sovjetiska sidan funderade man nu på hur man skulle reagera. Enligt Chrusjtjovs assistent Fjodor Burlatsky fanns det vissa som förespråkade att bryta igenom blockaden och se vad som händer. Men Chrusjtjov bestämde sig för att stoppa skeppen, något som på den US-amerikanska sidan tolkades som att ryssarna fegade ur och att Kennedys hårda linje mot "kommunisterna" var nyckeln till framgången. Nikita Chrusjtjovs son Sergej berättar dock att hans far menade att eftergiften inte var feghet utan att det tvärtom var klokt att agera så.[14] De sovjetiska skeppen stoppade strax innan de nådde de US-amerikanska skeppen.[10]
Den 26 oktober orsakade svensken Nils Carlsson, kapten på fraktfartyget Coolangatta, uppståndelse hos amerikanerna. Carlsson hade skeppat ut från Leningrads hamn och var på väg till Havanna med sill och potatis.[15] En amerikansk jagare satte efter Coolangatta, men Carlsson ignorerade jagarens order om inspektion och fortsatte vidare. USA:s försvarsminister Robert McNamara larmades och han kontaktade i sin tur John F. Kennedy, som gav Coolangatta fri passage.[16]
Konfrontation till sjöss
Men trots att skeppen hade vänt var situation fortfarande mycket farlig eftersom flera incidenter inträffade där sovjetiska och amerikanska skepp var nära att hamna i strid med varandra. Så berättar kapten Michail Sjumakov att hans ubåt attackerades med sjunkbomber av en jagare och att bara en undvikande manöver förhindrade att ubåten rammades av det US-amerikanska fartyget.[17] En liknande incident utspelade sig ombord på B-36 som var nära att rammas av US-jagaren Charles P. Cecil.[18] Den mest dramatiska händelsen utspelade sig den 27 oktober när den sovjetiska ubåten B-59 attackerades av jagaren USS Beale genom sjunkbomber. Ubåtens kapten, Valentin Savitskij och delar av besättningen trodde att det tredje världskriget hade börjat och Savitskij ville avfyra en kärnvapenladdad torped mot det medföljande hangarfartyget USS Randolph. Men det krävde att de tre högsta officerarna godkände användningen vilket en av dem, Vasilij Archipov, inte gjorde. Om torpeden med sin sprängkraft på 10 kiloton (uppgifterna varierar dock: källorna nämner allt mellan drygt tre kiloton och 15 kiloton[18]; som jämförelse: "Little Boy" hade en sprängkraft på 15 kiloton[19]) hade blivit avfyrad hade detta förmodligen lett till ett tredje världskrig, vilket Archipovs beslut förhindrade.[20] Det är dock omtvistat om hur nära torpeden var att bli avfyrad eftersom det krävdes ganska mycket förberedelse för det. Hans order kan också ha varit resultatet av att han tillfälligt tappade humöret.[18]
Samma dag inträffade ännu ett kritiskt ögonblick när ett spaningsflygplan sköts ner över Kuba vilket ledde till piloten Rudolf Andersons död. I det ögonblicket var det många som trodde att en direkt militär konfrontation var oundviklig.[10]
Kubakrisens resultat
Krisen var ännu inte över. USA trodde att vissa av raketramperna redan var färdigställda så hotet kvarstod. Det världspolitiska läget var nu också så spänt att någon öppen lösning inte fanns. Efter en trevare från den sovjetiska ledaren Nikita Chrusjtjov slöts ett avtal om att ramperna skulle monteras ned under förutsättning att USA lovade att aldrig militärt angripa Kuba. Vidare antydde Robert Kennedy till den sovjetiske ambassadören Dobrynin att USA skulle ta bort sina robotar i Italien och Turkiet, men att detta var något som USA aldrig skulle tillkännage offentligt. I augusti 1963 ingick länderna ett avtal om att inte göra några kärnvapenprov i området och för att förhindra framtida missförstånd och förhastade beslut upprättades den heta linjen mellan stormakterna.[10]
I och med att nedtagandet av robotarna i Italien och Turkiet inte offentliggjordes ansågs Chrusjtjov vara den som drog det kortare strået i denna konflikt och överlag utgår man ifrån att det var en viktig orsak till att han senare avsattes.[9] Trots att man lovat att inte angripa Kuba militärt igen var relationen mellan USA och Kuba mycket kylig, vilket bland annat inneburit att USA sanktionerat Kuba mycket hårt ända sedan krisen. På Kuba kallas händelsen för Oktoberkrisen.
Media
(listat kronologiskt)
- The Missiles of October, TV-dokudrama från 1974 om krisen
- The World Next Door, roman från 1990 av Brad Ferguson, som utspelas under denna period
- Rätt upp i 90-talet!, amerikansk romantisk drama från 1999, som utspelas under denna period
- Resurrection Day, historieroman från 1999 av Brendan DuBois, som utspelas under denna period
- Tretton dagar (film), långfilm från 2000 om krisen, regisserat av Roger Donaldson
- The Fog of War, amerikansk dokumentär från 2003 om livet och tiden för USA:s tidigare försvarsminister Robert S. McNamara
- The Kennedys (TV-serie), en miniserie från 2011 om Kennedyfamiljen, inklusive en dramatisering av krisen
- X-Men: First Class, en superhjältefilm från 2011, som utspelas under denna period
Se även
Referenser
Noter
- ^ ”Cuban Missile Crisis | JFK Library”. www.jfklibrary.org. https://www.jfklibrary.org/learn/about-jfk/jfk-in-history/cuban-missile-crisis. Läst 7 juni 2019.
- ^ [a b] Germany, programm.ARD.de - ARD Play-Out-Center Potsdam, Potsdam,. ”WDR-dok: Am Abgrund - Anatomie der Kuba-Krise”. programm.ARD.de. http://programm.ard.de/Programm/Jetzt-im-TV/wdr-dok--am-abgrund---anatomie-der-kuba-krise/eid_281118744980476?list=main. Läst 22 april 2018.
- ^ [a b] Schwarz, Benjamin. ”The Real Cuban Missile Crisis” (på amerikansk engelska). The Atlantic. https://www.theatlantic.com/magazine/archive/2013/01/the-real-cuban-missile-crisis/309190/. Läst 22 april 2018.
- ^ Biermann, tid: 20:30
- ^ Biermann, tid: 09:20
- ^ Biermann, Werner, Am Abgrund. Anatomie der Kuba-Krise, WDR 2002, tid: 02:10, länk: https://www.youtube.com/watch?v=ltV6JgurJdA
- ^ [a b c] ”Nuclear Close Calls: The Cuban Missile Crisis” (på engelska). Atomic Heritage Foundation. https://www.atomicheritage.org/history/nuclear-close-calls-cuban-missile-crisis. Läst 8 juni 2019.
- ^ Biermann, tid: 26:40
- ^ [a b] ”Cuban missile crisis | History, Facts, & Significance” (på engelska). Encyclopedia Britannica. https://www.britannica.com/event/Cuban-missile-crisis. Läst 8 juni 2019.
- ^ [a b c d e f g] Editors, History com. ”Cuban Missile Crisis” (på engelska). HISTORY. https://www.history.com/topics/cold-war/cuban-missile-crisis. Läst 5 juni 2019.
- ^ Kumm, Björn (2006). Kalla Kriget (2). Falun: Historiska Media. sid. 243. ISBN 978-91-88930-93-4
- ^ Biermann, tid: 37:45
- ^ Biermann, tid: 43:00
- ^ Biermann, tid: 49:30
- ^ ”Dödsfall”. Svensk Sjöfarts Tidning (19): s. 13. 13 oktober 2006. Arkiverad från originalet den 28 oktober 2007. https://web.archive.org/web/20071028130312/http://www.shipgaz.se/tidningen/nummer/2006/19/SST19_2006.pdf.
- ^ Kumm, Björn (2006). Kalla Kriget (2). Falun: Historiska Media. sid. 244. ISBN 978-91-88930-93-4
- ^ Biermann, tid: 54:00
- ^ [a b c] Roblin, Sebastien (17 juni 2019). ”The Real (Underwater) Cuban Missile Crisis Almost No One Knows About” (på engelska). The National Interest. https://nationalinterest.org/blog/buzz/real-underwater-cuban-missile-crisis-almost-no-one-knows-about-63087. Läst 18 juni 2019.
- ^ ”Hiroshima och Nagasaki”. Lär om kärnvapen. http://laromkarnvapen.se/historia/hiroshima-och-nagasaki/. Läst 7 juni 2019.
- ^ Wilson, Edward (27 oktober 2012). ”Thank you Vasili Arkhipov, the man who stopped nuclear war | Edward Wilson” (på brittisk engelska). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/commentisfree/2012/oct/27/vasili-arkhipov-stopped-nuclear-war. Läst 2 juni 2019.
Vidare läsning
- Allison, Graham; Zelikow, P. (1999). Essence of Decision: Explaining the Cuban Missile Crisis. New York: Longman
- Dobbs, Michael (2009), Kubakrisen, Bokförlaget Forum, ISBN 9789137131306
- Gustafsson, Thomas (2006). Kuba. Stockholm: Carlsson Bokförlag. ISBN 91-7203-789-X
- Kennedy, Robert F., Schlesinger, Arthur Meier (1999), Thirteen Days: A Memoir of the Cuban Missile Crisis, W.W. Norton Company, ISBN 9780393318340
- Älmeberg, Roger (2009), När världen höll andan, Norstedts, ISBN 9789113023717
Externa länkar
