Kungliga Operan: Skillnad mellan sidversioner

Operahuset

Kungliga Operan (som tidigare hette Kungliga Teatern), Operan, i Stockholm är Sveriges nationalscen för opera och balett. Av föreställningarna på Kungliga Operans scen är 60 % opera och 40 % balett. Operabyggnaden är även hemvist för Kungliga Baletten och Kungliga Hovkapellet. Nuvarande chef för Operan är Anders Franzén.

Operabyggnader

Bollhuset (1773–1782)

Svensk opera anses född med uppförandet på Stora Bollhuset den 18 januari 1773 i Stockholm av operan Thetis och Pelée av Francesco Antonio Uttini (med libretto av Johan Wellander) och Elisabeth Olin och Carl Stenborg i huvudrollerna efter plan av kung Gustav III. Kungen verkade starkt för dess utveckling och beställde 1775 ett nytt operahus vid Gustaf Adolfs torg.

Gustavianska operahuset (1782–1891)

Gustav III:s operahus ca 1880

Uppdraget att rita det nya operahuset, i dag kallat det gustavianska efter kungen, gick till arkitekten Carl Fredrik Adelcrantz som tidigare ritat Drottningholms slottsteater. Teaterns maskineri konstruerades av Johan Schef.

Salongen bestod ursprungligen av parkett samt fyra rader. En femte rad byggdes 1815. Scenens mått var 18 gånger 40 alnar.

Till invigningen hade man planerat att uppföra operan Aeneas i Carthago, men den solist som skulle sjungit rollen Dido , den danskfödda Caroline Müller, hade med sin make lämnat landet undan sina fordringsägare. Vid invigningen 30 september 1782 uppfördes i stället en annan svensk opera, nämligen Cora och Alonzo med libretto av Gudmund Jöran Adlerbeth och musik av Johann Gottlieb Naumann, den dåvarande hovkapellmästaren.

Som en exakt pendang på andra sidan torget lät kung Gustav III:s syster, prinsessan Sofia Albertina, bygga Arvfurstens palats efter ritningar av stadsarkitekten Erik Palmstedt. Man kan alltså än idag där kan se hur fasaden till det gustavianska operahuset såg ut innan det revs. I Arvfurstens palats huserar i dag utrikesdepartementet.

Här hölls också, efter franskt mönster, offentliga maskeradbaler, där man bara släpptes in maskerad; biljetten var billig.

Den 16 mars 1792 mördades kungen vid en maskeradbal i detta operahus. Då huset revs bevarades det rum, det så kallade lilla kabinettet, dit kungen först fördes efter att han blivit skjuten. Detta rum kom att återskapas i nästkommande operahus.

Den sista föreställningen var operan "Den Bergtagna" i fem akter av Frans Hedberg, den 30 november 1891.

Efter drygt 100 års användning revs det gustavianska operahuset 1891 eftersom byggnaden var så sliten. Den ansågs dessutom vara för liten och brandfarlig.

Oscarianska operahuset (1898– )

Fasad mot Gustaf Adolfs torg

Den 19 september 1898 kunde det nuvarande operahuset, ofta kallat det oscarianska efter kung Oscar II, tas i bruk. Huset är byggt på samma plats som sin föregångare. Under de sju år det tagit att bygga huset hade Operasällskapet hållit till på Svenska Teatern på Blasieholmen. Den nya byggnaden är ritad i nybarockstil av arkitekt Axel Anderberg, som hämtade mycket inspiration från Parisoperan. Scenen i det nya huset byggdes med samma mått som den gamla, så att samma dekor skulle kunna användas.

Vid invigningen uppfördes Adolf Fredrik Lindblads opera Frondörerna, scener ur Franz Berwalds Estrella di Soria och en helt nykomponerad invigningskantat av Ivar Hallström.

Operasalongen har 1 100 platser. I salongens tak finns en plafond, som är målad av Vicke Andrén, på vilken man bland annat kan se två keruber hålla i husets ritningar, samt en mäktig, två ton tung, ljuskrona. Av husets övriga över 1 000 rum märks framför allt den pampiga Guldfoajén, en lokal som mäter 28 gånger 8 meter och vars väggar är förgyllda och klädda med speglar. Guldfoajén ligger i direkt anslutning till den stora balkongen ut mot Gustav Adolf torg. Att huset har totalt 13 våningar syns inte utåt. I operahusets del mot öst ligger också den förnäma restaurangen Operakällaren.

Huset har genomgått vissa större förändringar; exteriört framför allt genom den 1955–1961 uppförda Rotundan på byggnadens östra sida. Arkitekter för denna var Peter Celsing och Nils Tesch. Lokalen används i dag som biscen, repetitionslokal samt diskotek. Interiört har de flesta större förändringar gällt scenutrymmet. Under 1970-talet installerades ett hydrauliskt undermaskineri och ett övermaskineri. Det senare kom att bytas ut mot ett modernare under slutet av 1980-talet.

Framtida operahus

Då det nuvarande operahuset har stora brister framför allt vad gäller biutrymmen bakom scenen, men också ur andra scentekniska aspekter, har det under början av 2000-talet höjts flera röster för att ett Stockholm bör få ett nytt modernt operahus. Detta inte minst efter att Göteborg, Köpenhamn och Oslo utrustats med sådana. Ännu 2007 är dock inget beslut taget.

Bilder

Några bilder från Operans insida tagna av Holger Ellgaard 1978

Operans Guldfoajé

Operans stora takkrona

Blick från scenen

Kungliga Operans namn

Kungliga Operans officiella namn, sedan starten 1773

• 1773–1782 Kongl. Svenska Operan
• 1782–1806 Kongl. Operan
• 1806–1812 Operett-Theatern
• 1812–1813 Kongl. Operan
• 1813–1818 Kongl. Theatern Stockholms Theater
• 1818–1825 Kongl. Stora Theatern
• 1825–1863 Kongl. Theatern
• 1863–1888 Kongl. Stora Theatern
• 1888–1898 Kongl. Operan
• 1898–1908 Kongl. Teatern
• 1908–1997 Kungliga Teatern
• Från 1997 Kungliga Operan

Se även

• Dramaten
• Svensk Scenkonst
• Kategori:Operor
• Lista över operor
• Bollhuset vid Slottsbacken

Källor

• Kungliga Operans webbsida (välj HISTORIK), läst 2006-04-19.
• Arenateaterinstitutets lista över svenska teaterlokaler.

• Ingvar Andersson, Gustavianskt.

Externa länkar

• Kungliga Operans hemsida
• Statens Fastighetsverk Sök på ordet "Operan"!
• Maskeradliv i mellankrigstid Essä om operamaskerader vid Kungliga Operan