Kardiotokografi: Skillnad mellan sidversioner
Ingen redigeringssammanfattning |
Ingen redigeringssammanfattning |
||
Rad 1: | Rad 1: | ||
[[Fil:Kardiotokograf.jpeg|thumb|200px|En kardiotokograf]] |
[[Fil:Kardiotokograf.jpeg|thumb|200px|En kardiotokograf]] |
||
[[Fil:ctg.jpg|thumb|200px|right|'''En s.k CTG-apparat'''<br>Foto: Tommy Halvarsson]] |
[[Fil:ctg.jpg|thumb|200px|right|'''En s.k CTG-apparat'''<br>Foto: Tommy Halvarsson]] |
||
'''Cardiotocografi''', CTG, övervakningsapparat tillika metod, som används för att övervaka fostret under [[förlossning]]. Man mäter fostrets [[puls]] i relation till livmoderns sammandragningar. Pulsen mäts antingen med en |
'''Cardiotocografi''', CTG, övervakningsapparat tillika metod, som används för att övervaka [[foster|fostret]] under [[förlossning]]. Man mäter fostrets [[puls]] i relation till livmoderns sammandragningar. Pulsen mäts antingen med en [[ultraljud]]sdosa som fästs i ett bälte utanpå mammans mage, eller intern med en spiralformad elektrod som fästs i fostrets huvud (så kallad FEKG). Livmoderns sammandragningar mäts antingen med en extern dosa (tokometer), eller en intern tryckgivare (intrauterin kateter). Det är barnmorskans eller förlossningsläkarens uppgift att tolka CTG-kurvan. Det man bedömer är bland annat att pulsen inte är för hög eller för låg, hur fostrets puls återhämtar sig efter en värk, hur pulsen varierar från slag till slag, etc. Om CTG-kurvan inte är tillfredsställande kan olika åtgärder sättas in. Bland annat kan man prova en annan förlossningställning. Man kan också bestämma sig för att skynda på förlossningen, tex genom att hjälpa barnet ut med en [[sugklocka]], eller i vissa fall förlösa med [[kejsarsnitt]]. |
||
{{fortplantningsstub}} |
{{fortplantningsstub}} |
Versionen från 28 oktober 2011 kl. 12.24
Cardiotocografi, CTG, övervakningsapparat tillika metod, som används för att övervaka fostret under förlossning. Man mäter fostrets puls i relation till livmoderns sammandragningar. Pulsen mäts antingen med en ultraljudsdosa som fästs i ett bälte utanpå mammans mage, eller intern med en spiralformad elektrod som fästs i fostrets huvud (så kallad FEKG). Livmoderns sammandragningar mäts antingen med en extern dosa (tokometer), eller en intern tryckgivare (intrauterin kateter). Det är barnmorskans eller förlossningsläkarens uppgift att tolka CTG-kurvan. Det man bedömer är bland annat att pulsen inte är för hög eller för låg, hur fostrets puls återhämtar sig efter en värk, hur pulsen varierar från slag till slag, etc. Om CTG-kurvan inte är tillfredsställande kan olika åtgärder sättas in. Bland annat kan man prova en annan förlossningställning. Man kan också bestämma sig för att skynda på förlossningen, tex genom att hjälpa barnet ut med en sugklocka, eller i vissa fall förlösa med kejsarsnitt.