Kommunalvalen i Sverige 1966: Skillnad mellan sidversioner

Kommunalvalen i Sverige 1966

18 september 1966
Kommunal- och stadsfullmäktiges 29 546 platser
Första parti Andra parti   Parti Socialdemokraterna Folkpartiet Erhållna mandat 11 736 4 250 Mandatförändring 3 056▼ 73▼ Röster 1 856 465 719 453 Andel 42,3 % 16,4 %

Kommunalvalet i Sverige 1966 genomfördes söndagen den 18 september 1966. Vid detta val valdes kommunalfullmäktige och stadsfullmäktige för mandatperioden 1967–1970 i samtliga 900 kommuner. Valet påverkade också på sikt första kammarens sammansättning.

Valkampanjen

I början av 1966 hade Folkpartiet och Centerpartiet enats om att samverka, och partierna gjorde gemensamma uttalanden. Bland annat ansåg de att inflationen måste gå ned och krävde en skattereform.

De tre borgerliga partierna kritiserade den socialdemokratiska regeringen hårt, bland annat finansminister Sträng för hans ekonomiska politik som de menade hade släppt loss inflationen. Även regeringens bostadspolitik ansågs vara misslyckad, Sträng hade innan valet sänkt kvoten för bostadsproduktionen.

Den sedvanliga partiledardebatten hölls den 16 september. Debattanter var statsminister Tage Erlander (S), LO-ordföranden Arne Geijer, centerledaren Gunnar Hedlund, folkpartiledaren Bertil Ohlin, högerledaren Yngve Holmberg och kommunistledaren C.-H. Hermansson. I debatten var bostäderna, mark- och lokaliseringspolitiken och den ekonomiska politiken i största allmänhet som partiledarna diskuterade.

Bostadsköerna var långa och en uppmärksammad fråga var bostadsbristen. I en fråga från en av "de tre O:na" fick Tage Erlander frågan vad han skulle ge för råd till ett ungt par som ville ha bostad i Stockholm. Tage Erlander svarade att de skulle ställa sig "i bostadskön". Debatten sågs som ett stort misslyckande för Erlander då det ledde till att Socialdemokraterna lokalt fick klä skott för den misslyckade bostadspolitiken. En stor del av socialdemokraternas misslyckande i valet låg i att man inte kunde ge några svar på hur bostadsköerna skulle lösas.

Borgerliga enhetssträvanden

Bertil Ohlin (F), Yngve Holmberg (H) och Gunnar Hedlund (C) 1966.

Medborgerlig samling (MbS) hade bildats i april 1964 i syfte att få de borgerliga partierna att samarbeta valtekniskt i fyrstadskretsen i Skåne vid andrakammarvalet 1964. Detta var dock inte folkpartiet och centerpartiet intresserade av; i valkretsen ställde därför fyra borgerliga partier upp. I valkretsen fick MBS 28 % av rösterna och tre riksdagsmandat. Framgången oroade de borgerliga rikspartierna, som därför vid förstakammarvalet 1966 samarbetade på olika sätt i vissa valdistrikt. Folkpartiet och Centerpartiet genomförde ett valtekniskt samarbete under namnet mittensamverkan. Under namnet borgerlig samverkan samarbetade Folkpartiet, Centerpartiet och Högerpartiet. I Malmö, Lund och Landskrona samarbete de tre partierna under namnet "medborgerlig samling".

I juni 1965 bildades en grupp för borgerlig enighet i Göteborg, Samling 66. I stället för ett valtekniskt samarbete enades de borgerliga partierna i Göteborgs stad om ett kommunalt handlingsprogram inför valet 1966.

I Stockholms stad hade folkpartiet och centerpartiet redan enats om valtekniskt samarbete i alla stadens valkretsar utom en, där centerpartiet trodde sig ha möjlighet att få riksdagsmandat. Mandatet gick vid valet i stället till Socialdemokraterna - om de borgerliga vunnit mandatet, hade första kammaren fått borgerlig majoritet. I Stockholms stad bildades ändå en organisation för borgerlig enhet, Samling för framsteg, som lät trycka upp valsedlar till Stockholms stadsfullmäktigeval som en påtryckning. SFF ställde dock aldrig upp i valet.

Valresultat

Största parti inom det ledande blocket i samtliga 900 kommuner vid kommunalvalet 1966.

Rösterna som tillföll borgerliga valsamarbeten står under "övriga partier" medan ledamöterna som valdes in på dessa listor står under respektive parti.

Parti		Röster			Mandatfördelning
		Antal	%	+− %	Antal	+−
	Socialdemokraterna	1 856 465	42,3	-7,8	11 736	-3 056
	Folkpartiet	719 453	16,4	-0,5	4 250	-73
	Högerpartiet	627 081	14,3	−0,9	4 299	+163
	Centerpartiet	577 600	13,2	+0,5	7 504	+115
	Sveriges kommunistiska parti	259 208	5,9	+2,2	962	+287
	Kristen demokratisk samling	66 551	1,5	+1,5	353	+353
	Övriga partier	282 327	6,4	—	442	—
Antal giltiga röster		4 388 685	100,0		29 546	-2 736
Ogiltiga röster		36 070
Totalt		4 424 755 (82,8%)

Stadsfullmäktigevalen i städer utan landsting

Stockholm
Parti		Röster		Mandat
				Antal	+-
		Antal	%
	Socialdemokraterna	171 733	37,7	38	-11
	Folkpartiet	126 106	27,7	25	+2
	Högerpartiet	104 001	22,9	24	+1
	Sveriges kommunistiska parti	44 000	9,7	10	+5
	Centerpartiet	2 014	0,4	3	+3
	Övriga partier	7 187	1,6	0	—
Antal giltiga röster		455 041	100	100	+-
Ogiltiga röster		2 872
Totalt		457 913 (80,4%)

Göteborg
Parti		Röster		Mandat
		Antal	%	Antal	+-
	Socialdemokraterna	87 954	35,7	30	+2
	Folkpartiet	81 486	33,0	27	+9
	Högerpartiet	38 292	15,5	13	+4
	Sveriges kommunistiska parti	28 111	11,4	9	+4
	Centerpartiet	7 856	3,2	1	+1
	Övriga partier	2 928	1,2	0	—
Antal giltiga röster		246 627	100	80	+20
Ogiltiga röster		976
Totalt		247 603 (81,4%)

Malmö
Parti		Röster		Mandat
		Antal	%	Antal	+-
	Socialdemokraterna	73 699	49,1	30	-6
	Samling i Malmö	64 196	42,7	25	+25
	Sveriges kommunistiska parti	6 755	4,5	3	+3
	Mittensamverkan i Malmö	5 456	3,6	2	+2
	Övriga partier	66	0,1	0	—
Antal giltiga röster		150 172	100	60	+-
Ogiltiga röster		1 277
Totalt		151 449 (86,4%)
Samling i Malmö inkluderar 15 från H och 8 från F. Mittensamverkan i Malmö 2 från C.

I valen till stadsfullmäktige i Stockholm och Göteborg erövrade de borgerliga makten. I Stockholm tog de 52 av de 100 mandaten i Stockholms stadsfullmäktige. Socialdemokraterna förlorade 11 mandat och kommunisterna tog 5 mandat. I Göteborg tog de borgerliga partierna 41 mandat av 80 möjliga mandat i Göteborgs stadsfullmäktige.

I Malmö stad behöll Socialdemokraterna makten i stadsfullmäktige trots förlusten av 6 mandat och fick 30 mandat av 60 möjliga. Medborgerlig samling i Malmö fick 25 mandat. Kommunisterna fick 3 mandat efter att ha varit orepresenterade.

Regeringsbildning

Efter valet erkände statsminister Erlander att det dåliga resultatet för Socialdemokraterna var ett nederlag för honom och förklarade sig överväga att utlysa nyval till riksdagens andra kammare. Den 1 oktober sammanträdde den socialdemokratiska partistyrelsen men avvisade förslaget om nyval. Vid en presskonferens förklarade statsministern att han endast tänkte utlysa nyval om regeringen förlorade någon viktig omröstning i riksdagen.

Resultatet av valnederlaget blev att Socialdemokraterna ställde sig positiva till en grundlagsreform, vilket man dittills hade ställt sig avvaktande till. Förhandlingar inleddes med de andra riksdagspartierna som så småningom ledde till enkammarriksdagens införande 1970.

En annan effekt var att regeringen ökade kvoten för bostadsproduktionen för 1967 och de kommande åren eftersom den misslyckade bostadspolitiken låg bakom valnederlaget. Stödet som gavs var på en gång stramt och generöst: Storskaliga stadsplaner premierades extra. Miljonprogrammets byggande av 100 000–120 000 lägenheter om året tog vid de kommande åren.

En av första kammarens nyvalda ledamöter var Socialdemokraternas partisekreterare Sten Andersson.

Referenser och källor

• Kommunala valen år 1966, I Landstingsmannaval
• Svenska Dagbladets årsbok Anno 1966, s. 149-153
• Stig Hadenius m. fl. Sverige efter 1900 - en modern politisk historia. Andra upplagan. Aldus 1967, 253-256