Riddarholmskyrkan: Skillnad mellan sidversioner

Riddarholmskyrkan

Riddarholmskyrkan, kunglig begravningskyrka på Riddarholmen i Stockholm, uppfördes till det franciskanerkloster som Magnus Ladulås grundade år 1270 enligt klostrets diarium. Övriga klosterbyggnader revs under 1600-talet, endast rester finns bevarade. År 1807 upplöstes församlingen och kyrkan användes i princip uteslutande som grav- och minneskyrka.

Dock har Stockholms Scoutdistrikt arrangerat sin julotta där varje år sen 1937.

Kyrkan, som är uppförd av rött tegel, är en treskeppig hallkyrka med smalare, långsträckt, polygonalt avslutat kor. Det höga västtornet kröns av en genombruten gjutjärnsspira. Runt om kyrkan är gravkoren vidbyggda. Främst utmärker sig det Karolinska gravkoret med sitt tak i rokokostil, men även de övriga korens renässansutförande bryter av mot kyrkans ursprungliga tegelgotik. Interiören domineras av de många gravminnena, men här finns även medeltida kalkmålningar bevarade i valven.

Klosterkyrkan byggdes omkring 1280-1300 med långhus, kor och vapenhus i norr. Den ursprungliga planen var tvåskeppig, men under 1400-talets förra del omgjordes klostrets norra korsgång till sidoskepp genom upptagningar i södra långhusväggen. Före detta hade ett kapell, nuvarande sakristia, uppförts söder om långhusets östligaste travé. Under 1400-talet tillkom även en förhall i väster, som senare Johan III lät förhöja till ett torn med hög spira. Spiran ritades troligen av Willem Boy.

År 1632-34 uppfördes det första av kyrkans vidbyggda gravkor, det Gustavianska på korets sydsida, för Gustav II Adolf. Koret ritades av Kristian Blume i holländsk renässansstil. Under de närmast påföljande decennierna tillkom långhusets krans av gravkor. Jean de la Vallées planer för om- eller nybyggnad av kyrkan, samt hans förslag till det Karolinska gravkoret, kom aldrig till utförande. Karolinska gravkoret påbörjades 1675 efter Nicodemus Tessin d.ä.:s ritningar. Endast det underjordiska valvet blev dock färdigt och arbetet fullbordades inte förrän i mitten av 1700-talet, då efter ritningar av Carl Hårleman.

År 1811-17 genomgick kyrkan en genomgripande restaurering under ledning av Fredrik Blom. Efter ett åsknedslag 1835, då tak och tornspira förstördes, tillkom den karaktäristiska gjutjärnsspiran, ritad av skulptören E.G. Göthe. Nuvarande spira är dock en omgjutning som utfördes vid 1967-70-års restaurering. Originalspiran finns f.ö. att beskåda utanför Tekniska Museet på Gärdet.

Kyrkans sista tillbyggnad är det Bernadottska gravkoret, 1858-60, ritat av F.W. Scholander. Medeltida putsytor och golvnivå återställdes vid restaureringen 1914-22, arkitekt Gustaf Lindgren.

I Riddarholmskyrkan återfinns heraldiska vapensköldar för alla avlidna serafimerriddare. De är utförda av en konstnär som av konungen är förordnad som vapenmålare vid Kungl. Maj:ts Orden och hänger under serfimerriddarens livstid bland annat i Serafimersalen på Kungl. Slottet. I samband med den särskilda en hel timme långa s.k. serafimerringningen i Riddarholmskyrkans kyrkklockor på riddarens begravningsdag överförs skölden dit och sätts på plats.