[go: nahoru, domu]
Hoppa till innehållet

Vatten och avlopp i Goulburn: Skillnad mellan sidversioner

Lägg till länkar
Från Wikipedia
Bläddra interaktivt i historiken
← Äldre redigering
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
VisuellWikitext
InternetArchiveBot (Diskussion | Bidrag)
Robotar
1 322 889 redigeringar
Räddar 1 källor och märker 0 som döda.) #IABot (v2.0.9.2
 
Rad 15: Rad 15:
=== Hydrologi ===
=== Hydrologi ===
[[Fil:Goulburn (6658758429).jpg|miniatyr|Mulwaree River och järnvägsbron över den i Goulburn 7 januari 2012.]]
[[Fil:Goulburn (6658758429).jpg|miniatyr|Mulwaree River och järnvägsbron över den i Goulburn 7 januari 2012.]]
Goulburn ligger omedelbart uppströms av sammanflödet av floderna [[Mulwaree River]] och [[Wollondilly River]].{{sfn|WMA Water|2016|p=2}} Mulwaree River har dess källa cirka tre&nbsp;kilometer nordväst om Mount Fairy Railway Station.<ref name="GNB Mulwaree River" /> Floden löper cirka 68&nbsp;kilometer norrut mot Goulburn där den möter Wollondilly River.<ref name="GNB Mulwaree River" /> Uppströms av Goulburn har vattendraget ett [[avrinningsområde]] på 770&nbsp;[[kvadratkilometer]].{{sfn|WMA Water|2016|p=2}} Wollondilly River har dess ursprung i den södra delen av [[Blue Mountains]] och löper först söderut och sedan österut för att nå Goulburn.{{sfn|WMA Water|2016|p=2}} Uppströms av Rossi Weir i Goulburn är dess avrinningsområde 708&nbsp;kvadratkilometer.{{sfn|WMA Water|2016|p=2}} Wollondilly River fortsätter mot [[Lake Burragorang]] som är en del av Sydneys vattenförsörjning.<ref name="Water NSW" />
Goulburn ligger omedelbart uppströms av sammanflödet av floderna [[Mulwaree River]] och [[Wollondilly River]].{{sfn|WMA Water|2016|p=2}} Mulwaree River har dess källa cirka tre&nbsp;kilometer nordväst om Mount Fairy Railway Station.<ref name="GNB Mulwaree River" /> Floden löper cirka 68&nbsp;kilometer norrut mot Goulburn där den möter Wollondilly River.<ref name="GNB Mulwaree River" /> Uppströms av Goulburn har vattendraget ett [[avrinningsområde]] på 770&nbsp;[[kvadratkilometer]].{{sfn|WMA Water|2016|p=2}} Wollondilly River har dess ursprung i den södra delen av [[Blue Mountains, Australien|Blue Mountains]] och löper först söderut och sedan österut för att nå Goulburn.{{sfn|WMA Water|2016|p=2}} Uppströms av Rossi Weir i Goulburn är dess avrinningsområde 708&nbsp;kvadratkilometer.{{sfn|WMA Water|2016|p=2}} Wollondilly River fortsätter mot [[Lake Burragorang]] som är en del av Sydneys vattenförsörjning.<ref name="Water NSW" />


Avseende [[grundvatten]] ligger staden i det {{formatnum:8175.31}}&nbsp;kvadratkilometerstora området Goulburn Fractured Rock Groundwater Source.{{sfn|NSW Office of Water|2011|p=5}} I stort sett lämpar sig områdets grundvatten för hushållsbruk, jordbruk och i begränsad utsträckning även industribruk.{{sfn|NSW Office of Water|2011|p=5}} Det finns dock vissa områden nära Goulburn där grundvattnet har hög [[salinitet]].{{sfn|NSW Office of Water|2011|p=5}} Det finns en ganska jämn fördelning av brunnar i området, dock med tätare förekomst runt större orter såsom Goulburn.{{sfn|NSW Office of Water|2011|p=5}} Åren 1921–1995 beräknades området att ha en genomsnittlig årlig [[regn]]mängd på strax under 6,5&nbsp;[[biljon]]er&nbsp;liter.{{sfn|NSW Office of Water|2011|p=21}} Av detta beräknades strax under 0,26&nbsp;biljoner&nbsp;liter gå åt grundvattnets påfyllning.{{sfn|NSW Office of Water|2011|p=21}} Det har föreslagits att slå ihop Goulburn Fractured Rock Groundwater Source med Coxs River Fractured Rock Groundwater Source för att bilda Lachlan Fold Belt Greater Metropolitan Groundwater Source.{{sfn|NSW Department of Planning and Environment|2022|p=22}} Sammanslagningen skulle möjliggöra vattenhandel mellan de två tidigare områdena.{{sfn|NSW Department of Planning and Environment|2022|p=31}} Förändringen är planerad att träda i kraft senast 1 juli 2023.{{sfn|NSW Department of Planning and Environment|2022|p=35}}
Avseende [[grundvatten]] ligger staden i det {{formatnum:8175.31}}&nbsp;kvadratkilometerstora området Goulburn Fractured Rock Groundwater Source.{{sfn|NSW Office of Water|2011|p=5}} I stort sett lämpar sig områdets grundvatten för hushållsbruk, jordbruk och i begränsad utsträckning även industribruk.{{sfn|NSW Office of Water|2011|p=5}} Det finns dock vissa områden nära Goulburn där grundvattnet har hög [[salinitet]].{{sfn|NSW Office of Water|2011|p=5}} Det finns en ganska jämn fördelning av brunnar i området, dock med tätare förekomst runt större orter såsom Goulburn.{{sfn|NSW Office of Water|2011|p=5}} Åren 1921–1995 beräknades området att ha en genomsnittlig årlig [[regn]]mängd på strax under 6,5&nbsp;[[biljon]]er&nbsp;liter.{{sfn|NSW Office of Water|2011|p=21}} Av detta beräknades strax under 0,26&nbsp;biljoner&nbsp;liter gå åt grundvattnets påfyllning.{{sfn|NSW Office of Water|2011|p=21}} Det har föreslagits att slå ihop Goulburn Fractured Rock Groundwater Source med Coxs River Fractured Rock Groundwater Source för att bilda Lachlan Fold Belt Greater Metropolitan Groundwater Source.{{sfn|NSW Department of Planning and Environment|2022|p=22}} Sammanslagningen skulle möjliggöra vattenhandel mellan de två tidigare områdena.{{sfn|NSW Department of Planning and Environment|2022|p=31}} Förändringen är planerad att träda i kraft senast 1 juli 2023.{{sfn|NSW Department of Planning and Environment|2022|p=35}}

Nuvarande version från 25 september 2023 kl. 20.19

En skylt i Goulburn som varslar om förbud mot vissa sorters vattenanvändning. Bilden är tagen 2006, under en långvarig torka.

Vatten och avlopp i Goulburn (New South Wales, Australien) har funnits, i modern bemärkelse, sedan stadens första vattenverk togs i bruk 1886 och dess första reningsverk togs i bruk 1919. Tidigare hämtades vatten ur brunnar och pumpar utmed Mulwaree River. I och med ibruktagandet av det första vattenverket har Wollondilly River och dess bifloder varit viktigare än Mulwaree River för Goulburns vattenförsörjning. För järnvägsbruk var dock Mulwaree River det viktigare vattendraget ända tills lokstationen South Goulburn anslöts 1967 till stadsvattnet.

Sedan anläggandet av vattenverket och tillhörande Marsden Weir har Goulburns vatteninfrastruktur byggts ut successivt. Överfallsvärnet Rossi Weir samt dammbyggnaderna Sooley Dam och Pejar Dam anlades mellan 1915 och 1979. En 81 kilometer lång vattenledning. som förser Goulburn med råvatten från Wingecarribee Reservoir. togs i bruk oktober 2011. Ett nytt reningsverk anlades under sent 2010-tal och renat avloppsvatten används sedan 2022 till konstbevattning av flera sportanläggningar. Staden har ungefär 289 kilometer avloppsledningar och 266 kilometer vattenledningar.

Bakgrund

[redigera | redigera wikitext]

Goulburns grundning och tidiga historia

[redigera | redigera wikitext]
Fördjupning: Goulburn § Historia

Den europeiska befolkningens första upptäcktsresa till trakten runt Goulburn skedde 1798.[1] Sedan dröjde det tills 1810-talet förrän de återkom till området, med årliga besök 1814–1818.[1] Bland de som rest till området under 1810-talet var James Meehan som 1820 var åter i trakten, denna gång i sällskap av guvernör Lachlan Macquarie.[1] Paret passerade det som senare skulle bli stadsdelen Eastgrove och slog läger nära platsen för Landsdown Bridge.[1] Platsen för själva Goulburn besöktes för första gången detta år.[2] Under decenniet efter Meehan och Macquaries besök etablerades minst 20 stationer sysslande med såväl får- som boskapsproduktion i trakten.[3] Flera bedrevs av söner till jordägare bosatta i Sydney.[2]

De första personer av betydelse för Goulburns grundning att bosätta sig i området kom till trakten cirka 1825.[4] En stadsplan för orten, då benämnd Goulburn Plains, bereddes 1828 och stadfästes året därpå.[5] På förslag av en lantmätare ditskickad för att staka ut desseinen stadfästes en större plan 1 oktober 1829.[5] Båda planer tros ha sitt ursprung i ett förslag att få före detta soldater att bosätta sig i Goulburn.[5] Utöver detta har det konstaterats att trakten trängde en stad som kunde agera som handels- och förvaltningscentrum.[5] Ortens läge nära sammanflödet av Wollondilly River och Mulwaree River gjorde den såbar för översvämningar.[6] Av denna anledning beordrade kolonins guvernör under ett besök i juni 1832 en flyttning mot sydväst.[7] En dessein för stadens nya läge stadfästes året därpå.[7]

Kommunikationer med staden förbättrades under 1830-talet.[8] Då trakten runt Goulburn visade sig särskilt lämpligt för ullproduktion växte staden för att sköta denna industri.[9] Ett fängelse och en domstolsbyggnad (där två domstolsinsatser fann plats), båda av större art, anlades på 1840-talet.[10] Goulburn blev 1863 stiftsstad för anglikanska kyrkan i Australien.[11] Rättigheten hade utfärdats av Viktoria av Storbritannien i ett kungligt brev.[11] Stadens första vattenverk togs i bruk 1886,[12] och år 1891 uppgick Goulburns befolkningsantal till 10 916[13]. År 1921, två år efter stadens första reningsverk hade tagits i bruk, uppgick befolkningsantalet till 12 715.[14]

Hydrologi

[redigera | redigera wikitext]
Mulwaree River och järnvägsbron över den i Goulburn 7 januari 2012.

Goulburn ligger omedelbart uppströms av sammanflödet av floderna Mulwaree River och Wollondilly River.[15] Mulwaree River har dess källa cirka tre kilometer nordväst om Mount Fairy Railway Station.[16] Floden löper cirka 68 kilometer norrut mot Goulburn där den möter Wollondilly River.[16] Uppströms av Goulburn har vattendraget ett avrinningsområde på 770 kvadratkilometer.[15] Wollondilly River har dess ursprung i den södra delen av Blue Mountains och löper först söderut och sedan österut för att nå Goulburn.[15] Uppströms av Rossi Weir i Goulburn är dess avrinningsområde 708 kvadratkilometer.[15] Wollondilly River fortsätter mot Lake Burragorang som är en del av Sydneys vattenförsörjning.[17]

Avseende grundvatten ligger staden i det 8 175,31 kvadratkilometerstora området Goulburn Fractured Rock Groundwater Source.[18] I stort sett lämpar sig områdets grundvatten för hushållsbruk, jordbruk och i begränsad utsträckning även industribruk.[18] Det finns dock vissa områden nära Goulburn där grundvattnet har hög salinitet.[18] Det finns en ganska jämn fördelning av brunnar i området, dock med tätare förekomst runt större orter såsom Goulburn.[18] Åren 1921–1995 beräknades området att ha en genomsnittlig årlig regnmängd på strax under 6,5 biljoner liter.[19] Av detta beräknades strax under 0,26 biljoner liter gå åt grundvattnets påfyllning.[19] Det har föreslagits att slå ihop Goulburn Fractured Rock Groundwater Source med Coxs River Fractured Rock Groundwater Source för att bilda Lachlan Fold Belt Greater Metropolitan Groundwater Source.[20] Sammanslagningen skulle möjliggöra vattenhandel mellan de två tidigare områdena.[21] Förändringen är planerad att träda i kraft senast 1 juli 2023.[22]

Vattenförvaltning

[redigera | redigera wikitext]

Vatten i New South Wales regleras av lagarna Water Act 1912 och Water Management Act 2000.[23] Ytterligare tre lagar gäller för vatten i Storsydney.[23] Vattenmyndigheten Water NSW har ett avtal att förse kommunen Goulburn Mulwaree Council med råvatten.[24] Vattnet måste uppfylla vissa kriterier som går ut på kommunens förmåga att rena vattnet så att det uppfyller kraven i Australian Drinking Water Guidelines.[24]

Vattenförsörjning

[redigera | redigera wikitext]

De första källorna

[redigera | redigera wikitext]

Stadens första vatteninfrastruktur bestod av två brunnar och pumpar utmed Mulwaree River.[25] Infrastrukturen var anlagd av Zachariah Hawkins på uppdrag av och benämnd efter John Blackshaw.[26][27][a] Från dessa källor forslades vattnet till Market Square, sedermera Belmore Park,[30] för försäljning.[27] Järnvägen från Sydney, invigd 1869, anlades på en markremsa mellan staden och floden.[31] Detta försvårade åtkomst till brunnarna.[25] Mellan 1856 och 1875 föreslogs flera förbättringar till stadens vattenförsörjning, inklusive reservoarer och ett vattenverk, men samtliga gick om intet.[32]

Goulburn Pumping Station och Marsden Weir

[redigera | redigera wikitext]
Goulburn Pumping Station cirka 2019.

Kolonins regeringen lät 1877 utreda Goulburns vattenförsörjning.[33][b] Utredningen granskade fyra förslag och trots att alla ansågs ha svagheter rekommenderade ett förslag som gick ut på att hämta vatten ur Wollondilly River.[34] Svagheten med Wollondilly River som källa var att floden kunde sluta rinna under långvarig torka.[35] Arbetet omfattade ett överfallsvärn, Marsden Weir, i Wollondilly River och ett vattenverk.[36] Bygget fördröjdes av försenad leverans av utrustning som beställts från England.[36]

Januari 1886 hade bygget fortskridit så pass långt att vatten kunde pumpas till en reservoar.[37] Ledningsnätet hade dock vid det här laget inte fullbordats.[37] Vattenverket överfördes från Public Works Department till kommunen 1 mars 1887 och blev stadens huvudvattenkälla året därpå.[38] Initialt bedrevs anläggningen med ångkraft men till följd av stigande efterfrågan monterades även hästdrivna pumpar.[38] Elpumpar installerades 1918 och gjorde vattenverket till en av de första i delstaten med sådan utrustning.[39] Den sista ångmaskinen togs ur bruk 1932.[39] Vattenverket fortsatte i bruk fram till 1977 då det ersattes av Rossi Weir Pump Station.[40] Efter dess blev verket ett museum.[41]

Rossi Weir och Sooley Dam

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Sooley Dam

Trakten befann sig i torka 1899 och vattnet i Marsden Weir tog detta år helt slut.[42] Marsden Weirs otillräcklighet att tillgodose Goulburns vattenbehov ledde till flera förslag på att utöka stadens vatteninfrastruktur.[43] Bland dessa var ett förslag framlagt 1910 på att anlägga en vattenledning mellan Goulburn och Pejar som avslogs.[44] Kommunen mottog i mars 1909 en rapport som anbefallde en dammbyggnad i Wollondilly River nära Rossi's Bridge.[45] Rossi Weir[c] anlades 1915.[14] Dess kapacitet är 330 miljoner liter.[46]

Sooley Dam började anläggas 1928[47] och färdigställdes 1930[48]. Sooley Dam anlades som ytterligare ett försök att trygga Goulburns vattenförsörjning.[39] Dammen har ett avrinningsområde på 126 kvadratkilometer.[49] Dess kapacitet är 6,250 miljarder liter.[46] Sooley Dam har sedan upprustats flera gånger. Under två upprustningskampanjer som avslutades 2005 respektive 2010 höjdes dammen och försågs även med stödpelare och nya utskov.[50]

Goulburn Water Treatment Plant och ledningsnätet

[redigera | redigera wikitext]

Efter bygget av Sooley Dam hade turbiditeten av Goulburns vatten ökat.[51] Kommunen lät 1936 undersöka om det gick att filtrera vattnet, men med anledning av andra världskriget inte genomförde någon åtgärd.[51] År 1945 bereddes planer för ett nytt vattenverk och bygge av detsamma inleddes januari 1947.[51] Att bygget inte kom igång tidigare berodde på att kommunen avslog anbud.[52] Detta eftersom anbudet ansågs av Public Works Department att vara för dyrt.[52] Efter dess anförtroddes bygget åt Public Works Department.[52] Sedan följde flera förseningar som orsakades av regn[53] och utebliven leverans av takstolar[54]. En kommunfullmäktigeledamot kommenterade i februari 1952 att vattenverket var "ett storslaget monument över Public Work Departments ineffektivitet."[52][en 2] Anläggningen togs i bruk 26 november 1953.[55] Efter en utbyggnation 1975 har anläggningen en kapacitet på 32,5 miljoner liter om dagen.[56] Vattenverket, Goulburn Water Treatment Plant,[57] kan förses med vatten ur Rossi Weir eller Sooley Dam.[58] Båda pumpas via Rossi Weir Pump Station.[58] Övrig vatteninfrastruktur i Goulburn utgörs 2022 av 10 vattenreservoarer, ungefär 266 kilometer vattenledningar och 3 pumpstationer.[59]

Pejar Dam och Rossi Weir Pump Station

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Pejar Dam
Pejar Dam i november 2005 under en långvarig torka.

Goulburns vattentrygghet var år 1945 ännu en gång föremål för utredning.[60] Delstatens Public Works Department granskade flera alternativ som gick ut på bygga ut Sooley Dam eller att anlägga en ny dammbyggnad i Shoalhaven River, Wollondilly River eller Heffernans Creek.[60] Det mest fördelaktiga alternativet ansågs att anlägga en damm i Wollondilly River i närheten av Pejar.[60] Kommunen beslutade 1954 att inte anlägga dammen.[61] Kommunen beslutade under 1970-talet att anlägga Pejar Dam,[62] och dammen anlades 1979[48]. Dammen har ett avrinningsområde på 143 kvadratkilometer[63] och ett kapacitet är 9 miljarder liter[46]. Avrinningsområdet har i syd en gemensam gräns med Sooley Dams avrinningsområdet.[64] Dammen är belägen 54 kilometer uppströms av Rossi Weir.[46]

En ny pumpstation, Rossi Weir Pump Station, togs i bruk 1977 och ledde till att Goulburn Pumping Station stängdes.[40] Pumpstationen har tre pumpar som kan användas för att pumpa vatten ur Rossi Weir till Sooley Dam, där det lagras för senare bruk, eller Goulburn Water Treatment Plant.[46]

Millennium drought och Highlands Source Pipeline

[redigera | redigera wikitext]
Wingecarribee Reservoir, i bilden sedd 17 juli 2010, kan förse Goulburn med råvatten genom Highlands Source Pipeline.

Millennium drought var en torka som drabbade delar av sydöstra och sydvästra Australien åren 1997–2009.[65] I juni 2005 befann sig 91 procent av New South Wales i torka och flera av delstatens orter hade nästan slut på vatten.[66] För att trygga Goulburns vattenförsörjning vidtogs flera åtgärder. I juni 2005 meddelade delstatsregeringen att den skulle bekosta en vattenledning mellan Mulwaree River och Sooley Dam.[66][d] Samtidigt som detta besked kom förväntades att arbetet med att utöka Sooley Dams kapacitet skulle färdigställas september samma år.[66] En månad tidigare hade kommunen börjat anlägga brunnar vid Kingsdale borefield.[67]

Copford Reach Pipeline innebar bygget en vattenledning på 9 kilometer mellan Copford Reach i Wollondolly River och Sooley Dam.[68] Ledningen togs i bruk augusti 2006 och hade en kapacitet på 3,5 miljoner liter per dag.[68] Året därpå var Copford Reach Pipeline igenproppad av Myriophyllum muricatum och gick inte längre att använda.[69] Enligt Neil Penning, en före detta kommunfullmäktigeledamot i Goulburn Mulwaree, användes Copford Reach Pipeline i 72 dagar och transporterade 190 miljoner liter vatten.[70] Delar av ledningen har monterats bort.[71] Hämtning av vatten från brunnarna i Kingsdale upphörde juni 2007.[72] Båda åtgärder har senare beskrivits som "ganska konstiga".[70][en 3]

En konsultfirma tillsammans med delstatens regering beslutade att stadens vattenförsörjning kunde bäst tryggas av en ledning mellan Wingecarribee Reservoir och Goulburn.[73] Den 81 kilometerlånga ledningen, Highlands Source Pipeline,[74][e] togs i bruk 21 oktober 2011.[75] Australiens och New South Wales regering anslog 20 miljoner dollar var och kommunen anslog 10 miljoner dollar.[75] Vid både Goulburn Water Treatment Plant och Rossi Weir Pump Station fordrades anpassningsarbeten.[76] Ledningen tilldelades en Engineering Excellence Award av Engineers Australia.[77]

Järnvägens vattenbruk

[redigera | redigera wikitext]
Fördjupning: Goulburns järnvägshistoria § Vatten

Järnvägen mellan Marulan och Goulburn anlades av entreprenören Mark Faviell.[78] För att dra arbetståg importerade Faviell ett ånglok från Storbritannien och detta tog vatten ur Wollondilly River.[79] Då vattnet inte ansågs vara lämpligt för bruk av ånglok blev Faviell den enda att använda flodens vatten till detta ändamål under Goulburns järnvägshistoria.[80] Från och med järnvägens invigning pumpades vatten till ånglok ur Mulwaree River.[80] Järnvägsväsendet kom att anlägga två större dammbyggnader i floden för att tillgodose dess vattenbehov.[81] År 1967 anslöts lokstationen South Goulburn till stadsvattnet och utrustningen i Mulwaree River togs då ur bruk.[82]

Avlopp

[redigera | redigera wikitext]

Förslag på att anlägga ett reningsverk och tillhörande ledningsnät hade redovisats sedan åtminstone 1883.[43] Delstatens parlament godkände 1911 bygget av avloppssystem i flera städer, däribland Goulburn.[83] De första anslutningarna till reningsverket hade utförts januari 1919.[43] En upprustning av verket invigdes 1941 och omfattade bland annat ett system där flera kommunägda åkrar skulle konstbevattnas med renat vatten.[84] Ledningsnätet byggaddes ut flera gånger under 1960- och 1970-talen.[85] Stadsdelen Bradfordville anslöts 1962, Eastgrove 1970 och Kenmore 1974–1975.[85] Avloppsnätet består av ungefär 289 kilometer ledningar och 16 pumpstationer.[86] År 2018 var 98 procent av fastigheter i staden anslutna till avloppsnätet.[57] Cirka 150 fastigheter hade däremot septiktankar.[57]

Ett nytt reningsverk, Goulburn Waste Water Treatment Plant,[86] invigdes 21 september 2018 och ersatte det tidigare verket från 1910-talet.[87] Det nya reningsverkets kapacitet kan utökas till att motsvara produktionen från 40 000 personer.[88] Det nya reningsverket banade väg för projektet Goulburn Reuse Irrigation Scheme, som går ut på att använda renat avloppsvatten till konstbevattning av flera sportanläggningar, en golfbana och en park i Goulburn.[89] Det beräknades att dessa skulle förbruka 3,3 miljoner liter dagligen.[90] År 2021 uppgick verkets produktion av renat vatten till 5,5 miljoner liter om dagen.[90] Överflödigt vatten släpps ut i Wollondilly River.[90]

Vattenskydd

[redigera | redigera wikitext]

Rossi Weir och Sooley Dam får inte användas för fritidsaktiviteter, detta i syfte att skydda vattenkvaliteten.[91] Markområden med avrinning direkt mot Sooley Dam uteslöts 2020 från en undersökning av bebyggbar mark runtom Goulburn.[92] Vissa fritidsaktiviteter tillåts vid Pejar Dam.[91] Fågeluppfödning får inte företagas i Pejar Dams avrinningsområde och det rekommenderas att avloppshantering sker minst 150 meter ifrån dammen.[93]

Karta över viktiga platser

[redigera | redigera wikitext]
Karta över viktiga platser för vatten och avlopp i Goulburn
Map
Teckenförklaring
1–5: Överfallsvärn och dammbyggnader A–B: Vattenverk C: Reningsverk D–E: Övriga platser

Överfallsvärn

1 Marsden Weir
2 Rossi Weir

Dammbyggnader

3 Sooley Dam
4 Pejar Dam
5 Wingecarribee Reservoir

Vattenverk

A Goulburn Pumping Station
B Goulburn Water Treatment Plant

Reningsverk

C Goulburn Waste Water Treatment Plant

Övriga platser

D Copford Reach
E Kingsdale (platsen är ungefärlig)

Anmärkningar

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Zachariah Hawkins blev senare Goulburns borgmästare.[27] John Blackshaw var en bryggare som kom till New South Wales 1844.[27] I en tidningsartikel från 1854 beskrevs pumparna som "pumparna vid Herr Blackshaws [gård]".[28][en 1] Enligt en dödsannons från 1917 för Edward Blackshaw, son till John Blackshaw, kallades de för Blackshaw's pumps.[29] De benämns Blackshaw's wells i såväl en bevaringsplan skriven 2010 för Goulburn Pumping Station[26] som en tidningsartikel från 2019[27].
  2. ^ New South Wales var en koloni fram till 1901 då det blev en delstat i och med bildandet av Samväldet Australien.
  3. ^ Namnet Rossiville Weir också förekommer.
  4. ^ Ledningen anlades i Wollondilly River nedströms av dess sammanflöde med Mulwaree River.
  5. ^ Namnet Highlands Source Project också förekommer.[75]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c d] Lester Firth Associates Pty Ltd 1983, sid. 18.
  2. ^ [a b] Lester Firth Associates Pty Ltd 1983, sid. 19.
  3. ^ Lester Firth Associates Pty Ltd 1983, sid. 19, 21.
  4. ^ Sharp 2016, sid. 3.
  5. ^ [a b c d] Lester Firth Associates Pty Ltd 1983, sid. 22.
  6. ^ Lester Firth Associates Pty Ltd 1983, sid. 22, 25.
  7. ^ [a b] Lester Firth Associates Pty Ltd 1983, sid. 25.
  8. ^ Lester Firth Associates Pty Ltd 1983, sid. 28.
  9. ^ Lester Firth Associates Pty Ltd 1983, sid. 31.
  10. ^ Lester Firth Associates Pty Ltd 1983, sid. 32.
  11. ^ [a b] Lester Firth Associates Pty Ltd 1983, sid. 40.
  12. ^ ”History” (på engelska). Goulburn Waterworks Historic Museum. https://goulburnwaterworks.com.au/history/index.php. 
  13. ^ Lester Firth Associates Pty Ltd 1983, sid. 47.
  14. ^ [a b] Lester Firth Associates Pty Ltd 1983, sid. 67–68.
  15. ^ [a b c d] WMA Water 2016, sid. 2.
  16. ^ [a b] ”Mulwaree River” (på engelska). Geographical Names Board. Arkiverad från originalet den 4 oktober 2021. https://web.archive.org/web/20211004040728/https://proposals.gnb.nsw.gov.au/public/geonames/4f1b210b-66df-4634-864d-45506122833d. Läst 4 juli 2022. 
  17. ^ ”Warragamba” (på engelska). Water NSW. Arkiverad från originalet den 7 augusti 2021. https://web.archive.org/web/20210807114815/https://www.waternsw.com.au/water-quality/catchment/sub-catchment/warragamba. Läst 6 juli 2022. 
  18. ^ [a b c d] NSW Office of Water 2011, sid. 5.
  19. ^ [a b] NSW Office of Water 2011, sid. 21.
  20. ^ NSW Department of Planning and Environment 2022, sid. 22.
  21. ^ NSW Department of Planning and Environment 2022, sid. 31.
  22. ^ NSW Department of Planning and Environment 2022, sid. 35.
  23. ^ [a b] ”Sydney: Region description” (på engelska). bom.gov.au. Bureau of Meteorology. Arkiverad från originalet den 15 juni 2022. https://web.archive.org/web/20220615070536/http://www.bom.gov.au/water/nwa/2021/sydney/regiondescription/geographicinformation.shtml. Läst 6 juli 2022. 
  24. ^ [a b] ”Annual Water Quality Monitoring Report : 2020-21” (på engelska) ( PDF). Water NSW. sid. 12. Arkiverad från originalet den 23 mars 2022. https://web.archive.org/web/20220323070825/https://www.waternsw.com.au/__data/assets/pdf_file/0008/216449/Annual-Water-Quality-Monitoring-Report-2020-21.PDF. Läst 6 juli 2022. 
  25. ^ [a b] Higginbotham, Kass & Jackson-Stepowski 2010, sid. 88.
  26. ^ [a b] Ainsworth Heritage 2010, sid. 28.
  27. ^ [a b c d e] Cole, David (26 september 2019). ”One of Goulburn's earliest water supplies was drawn from Blackshaw's Wells” (på engelska). Goulburn Post. Arkiverad från originalet den 7 april 2020. https://web.archive.org/web/20200407120939/https://www.goulburnpost.com.au/story/6400409/the-wells-that-formed-part-of-the-citys-early-water-supply/. Läst 6 juli 2022. 
  28. ^ ”SOUTHERN NEWS” (på engelska). The Sydney Morning Herald: s. 5. 26 april 1854. https://trove.nla.gov.au/newspaper/article/12959053. Läst 6 juli 2022. 
  29. ^ ”OBITUARY.” (på engelska). Goulburn Evening Penny Post: s. 4. 12 juni 1917. https://trove.nla.gov.au/newspaper/article/98876928. Läst 6 juli 2022. 
  30. ^ ”A self-guided tour of historic Belmore Park” (på engelska) ( PDF). goulburnaustralia.com.au. Goulburn Visitor Information Centre. juni 2019. Arkiverad från originalet den 26 mars 2021. https://web.archive.org/web/20210326003638/https://www.goulburnaustralia.com.au/wp-content/uploads/2019/09/Belmore-Park-brochure-web.pdf. Läst 6 juli 2022. 
  31. ^ Higginbotham, Kass & Jackson-Stepowski 2010, sid. 25, 45.
  32. ^ Ainsworth Heritage 2010, sid. 28–29.
  33. ^ Ainsworth Heritage 2010, sid. 29.
  34. ^ Ainsworth Heritage 2010, sid. 29–30.
  35. ^ Ainsworth Heritage 2010, sid. 30.
  36. ^ [a b] Ainsworth Heritage 2010, sid. 32.
  37. ^ [a b] ”Goulburn Waterowrks.” (på engelska). Goulburn Evening Penny Post: s. 2. 14 januari 1886. https://trove.nla.gov.au/newspaper/article/98459543. Läst 5 juli 2022. 
  38. ^ [a b] Ainsworth Heritage 2010, sid. 32–33.
  39. ^ [a b c] Ainsworth Heritage 2010, sid. 35.
  40. ^ [a b] Ainsworth Heritage 2010, sid. 36.
  41. ^ Ainsworth Heritage 2010, sid. 36–37.
  42. ^ Ainsworth Heritage 2010, sid. 34.
  43. ^ [a b c] Lester Firth Associates Pty Ltd 1983, sid. 67.
  44. ^ Lester Firth Associates Pty Ltd 1983, sid. 68.
  45. ^ ”GOULBURN WATER SUPPLY.” (på engelska). The Sydney Morning Herald: s. 8. 15 mars 1909. https://trove.nla.gov.au/newspaper/article/15042927. Läst 4 juli 2022. 
  46. ^ [a b c d e] ”Water Supply Services : Raw Water” (på engelska). Goulburn Mulwaree Council. Arkiverad från originalet den 11 maj 2022. https://web.archive.org/web/20220511084826/https://www.goulburn.nsw.gov.au/Services/Water-Sewer/Water-Supply-Services%23section-1. Läst 6 juli 2022. 
  47. ^ ”SOOLEY DAM : Construction Commenced” (på engelska). Goulburn Evening Penny Post: s. 2. 9 juli 1928. https://trove.nla.gov.au/newspaper/article/102538052. Läst 5 juli 2022. 
  48. ^ [a b] (på engelska) ( PDF) Dams Safety Committee Annual Report 2004/2005. NSW Dams Safety Committee. sid. 36–37. ISSN 0816-2727. Arkiverad från originalet den 4 juli 2022. https://web.archive.org/web/20220704073037/https://www.parliament.nsw.gov.au/tp/files/23118/DSC%20AR2004-05.pdf. Läst 4 juli 2022. 
  49. ^ WMA Water 2016, sid. 11.
  50. ^ (på engelska) ( PDF) Dams Safety Committee Annual Report 2018/2019. NSW Dams Safety Committee. sid. 27. ISSN 0816-2727. Arkiverad från originalet den 9 mars 2022. https://web.archive.org/web/20220309085007/https://www.damsafety.nsw.gov.au/__data/assets/pdf_file/0009/408690/Dams-Safety-Committee-Annual-Report-2018-2019-Final.pdf. Läst 6 juli 2022. 
  51. ^ [a b c] ”New Filtration Plant” (på engelska). Goulburn Evening Post: s. 1. 7 juni 1948. https://trove.nla.gov.au/newspaper/article/103722142/. Läst 6 juli 2022. 
  52. ^ [a b c d] ”To BE COMPLETED THIS YEAR? : History Of Local Filtration Plant” (på engelska). Goulburn Evening Post: s. 3. 8 februari 1952. https://trove.nla.gov.au/newspaper/article/104708335. Läst 8 juli 2022. 
  53. ^ ”GOULBURN—TO HAVE SOFT WATER” (på engelska). Goulburn Evening Post: s. 1. 2 juni 1948. https://trove.nla.gov.au/newspaper/article/103712383. Läst 8 juli 2022. 
  54. ^ ”COUNCIL CRITICISM OF DEPARTMENT” (på engelska). Goulburn Evening Post: s. 1. 15 augusti 1949. https://trove.nla.gov.au/newspaper/article/104541817. Läst 8 juli 2022. 
  55. ^ ”Installation OF Latest Chemical Feeders” (på engelska). Goulburn Evening Post: s. 3. 22 januari 1954. https://trove.nla.gov.au/newspaper/article/103698686. Läst 8 juli 2022. 
  56. ^ GHD 2010, sid. 9.
  57. ^ [a b c] Barker Ryan Stewart Pty Ltd & Sue Rosen and Associates 2018, sid. 87.
  58. ^ [a b] GHD 2010, sid. 6, 9.
  59. ^ ”Water Supply Services : Water Infrastructure” (på engelska). Goulburn Mulwaree Council. Arkiverad från originalet den 4 juli 2022. https://web.archive.org/web/20220704070528/https://www.goulburn.nsw.gov.au/Services/Water-Sewer/Water-Supply-Services%23section-3#section-3. Läst 6 juli 2022. 
  60. ^ [a b c] ”City Water Supply” (på engelska). Goulburn Evening Post: s. 2. 26 februari 1945. https://trove.nla.gov.au/newspaper/article/103229917. Läst 6 juli 2022. 
  61. ^ ”COUNCIL DROPS PEJAR PLAN FOR WATER: OTHER SCHEMES” (på engelska). Goulburn Evening Post: s. 1. 27 april 1954. https://trove.nla.gov.au/newspaper/article/103688405. Läst 6 juli 2022. 
  62. ^ Svärdkrona, Zendry (26 januari 2007). ”Dödens hetta”. Aftonbladet. Arkiverad från originalet den 17 augusti 2019. https://web.archive.org/web/20190817050926/https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/4d3bkV/dodens-hetta. Läst 7 juli 2022. 
  63. ^ WMA Water 2016, sid. 10–11.
  64. ^ Caitcheon et al. 1998, sid. 4–5.
  65. ^ ”Previous droughts” (på engelska). bom.gov.au. Bureau of Meteorology. Arkiverad från originalet den 19 mars 2022. https://web.archive.org/web/20220319145637/http://www.bom.gov.au/climate/drought/knowledge-centre/previous-droughts.shtml. Läst 7 juli 2022. 
  66. ^ [a b c] ”Emergency water arrives for the towns running dry” (på engelska). The Sydney Morning Herald. 9 juni 2005. Arkiverad från originalet den 7 juli 2022. https://web.archive.org/web/20220707002115/https://www.smh.com.au/national/emergency-water-arrives-for-the-towns-running-dry-20050609-gdlhdq.html. Läst 7 juli 2022. 
  67. ^ ”Goulburn digs for water” (på engelska). ABC News. 18 maj 2005. Arkiverad från originalet den 18 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161028035016/http://www.abc.net.au/news/2005-05-17/goulburn-digs-for-water/1571998. Läst 7 juli 2022. 
  68. ^ [a b] Thrower, Louise (31 augusti 2006). ”Copford to Sooley pipe 'switched on'” (på engelska). Goulburn Post. Arkiverad från originalet den 7 juli 2022. https://archive.today/20220707042909/https://www.goulburnpost.com.au/story/961583/copford-to-sooley-pipe-switched-on/. Läst 7 juli 2022. 
  69. ^ Cole, David (15 maj 2007). ”The weed that's clogging Copford” (på engelska). Goulburn Post. Arkiverad från originalet den 6 juli 2022. https://archive.today/20220706234621/https://www.goulburnpost.com.au/story/962104/the-weed-thats-clogging-copford/. Läst 7 juli 2022. 
  70. ^ [a b] Cole, David (22 maj 2015). ”Back from the brink” (på engelska). Goulburn Post. Arkiverad från originalet den 30 juli 2015. https://web.archive.org/web/20150730083223/https://www.goulburnpost.com.au/story/3096507/back-from-the-brink/. Läst 7 juli 2022. 
  71. ^ Thorwer, Louise (13 november 2018). ”Goulburn Barefoot Water Skiers float plan” (på engelska). Goulburn Post. Arkiverad från originalet den 6 juli 2022. https://archive.today/20220706234921/https://www.goulburnpost.com.au/story/5753768/barefoot-water-skiers-jump-at-river-opportunity/. Läst 7 juli 2022. 
  72. ^ Office of the Commissioner for Sustainability and the Environment (2 oktober 2009). ”Regional State of the Environment Report 2004-2009 : Goulburn Mulwaree” (på engelska). reports.envcomm.act.gov.au. Arkiverad från originalet den 3 april 2021. https://web.archive.org/web/20210403082317/http://reports.envcomm.act.gov.au/rsoe2009/goulburn-mulwaree/indicators/groundwater.shtml. Läst 7 juli 2022. 
  73. ^ GHD. ”Highlands Source Project : Part A : Introduction and Context” (på engelska) ( PDF). sid. 1. Arkiverad från originalet den 11 maj 2022. https://web.archive.org/web/20220511072738/https://majorprojects.accelo.com/public/e7b8fb6822bd8bacc35d1e6ec2c6cd36/02_Chapter%201%20-%20Introduction.pdf. Läst 5 juli 2022. 
  74. ^ Thrower, Louise (22 augusti 2019). ”Goulburn Mulwaree Council defends Highland Source pipe” (på engelska). Goulburn Post. Arkiverad från originalet den 4 september 2021. https://web.archive.org/web/20210904034621/https://www.goulburnpost.com.au/story/6343107/water-pipeline-is-no-white-elephant-council-says/. Läst 5 juli 2022. 
  75. ^ [a b c] ”MINISTER OPENS HIGHLANDS SOURCE PROJECT” (på engelska) (pressmeddelande  PDF). NSW Department of Primary Industries. 21 november 2011. Arkiverad från originalet den 2 februari 2016. https://web.archive.org/web/20160202210735/http://www.dpi.nsw.gov.au/__data/assets/pdf_file/0011/412895/20111021-MINISTER-OPENS-HIGHLANDS-SOURCE-PROJECT.pdf. Läst 31 juli 2022. 
  76. ^ ”Groundbreaking work completed” (på engelska). Goulburn Post. 12 november 2012. Arkiverad från originalet den 5 juli 2022. https://archive.today/20220705062947/https://www.goulburnpost.com.au/story/973308/groundbreaking-work-completed/. 
  77. ^ ”Accolades for Highlands Source Project” (på engelska). Southern Highlands News. 28 september 2012. Arkiverad från originalet den 6 juli 2022. https://archive.today/20220706010613/https://www.southernhighlandnews.com.au/story/362868/accolades-for-highlands-source-project/. Läst 6 juli 2022. 
  78. ^ Mooney 2016, sid. 11–18.
  79. ^ Mooney 2016, sid. 11.
  80. ^ [a b] Sharp 2016, sid. 88.
  81. ^ Sharp 2016, sid. 88–89.
  82. ^ Sharp 2016, sid. 89.
  83. ^ ”SEWERAGE FOR COUNTRY TOWNS” (på engelska). Wagga Wagga Express: s. 3. 9 november 1911. https://trove.nla.gov.au/newspaper/article/145398874. Läst 6 juli 2022. 
  84. ^ ”Goulburn Gives Lead” (på engelska). Goulburn Evening Post: s. 4. 27 november 1941. https://trove.nla.gov.au/newspaper/article/103621962. Läst 6 juli 2022. 
  85. ^ [a b] Lester Firth Associates Pty Ltd 1983, sid. 81–82.
  86. ^ [a b] ”Sewerage Services : Sewer Infrastructure” (på engelska). Goulburn Mulwaree Council. Arkiverad från originalet den 11 maj 2022. https://web.archive.org/web/20220511075651/https://www.goulburn.nsw.gov.au/Services/Water-Sewer/Sewerage-Services%23section-2#section-2. Läst 6 juli 2022. 
  87. ^ Cole, David; Thrower, Louise (23 september 2018). ”New wastewater treatment plant opened” (på engelska). Goulburn Post. Arkiverad från originalet den 24 september 2018. https://web.archive.org/web/20180924155033/https://www.goulburnpost.com.au/story/5661476/new-treatment-plant-will-allow-city-to-grow/. Läst 5 juli 2022. 
  88. ^ Elton Consulting 2020, sid. 66.
  89. ^ Goulburn Mulwaree Council (14 februari 2022). ”Moving into irrigation phase of Reuse Scheme” (på engelska). Pressmeddelande. Läst 6 juli 2022. Arkiverad från originalet den 6 juli 2022.
  90. ^ [a b c] Hardy, Elle (15 januari 2021). ”Goulburn seeks sustainability with recycled effluent” (på engelska). Australian Water Association. Arkiverad från originalet den 24 mars 2022. https://web.archive.org/web/20220324093233/https://www.awa.asn.au/resources/latest-news/business/assets-and-operations/goulburn-seeks-sustainability-recycled-effluent. Läst 6 juli 2022. 
  91. ^ [a b] Goulburn Mulwaree Council (2017). ”Recreational Use of Council Dams Policy” (på engelska) ( PDF). sid. 2. Arkiverad från originalet den 6 juli 2022. https://web.archive.org/web/20220706062154/https://www.goulburn.nsw.gov.au/files/sharedassets/public/policies/recreational-use-of-councils-dams-policy.pdf. Läst 6 juli 2022. 
  92. ^ Elton Consulting 2020, sid. iii, 112, opaginerad sida (160/295).
  93. ^ ”Upper Lachlan Development Control Plan 2010” (på engelska) ( PDF). Upper Lachlan Shire Council. 2018. sid. 70–71, 78. Arkiverad från originalet den 26 mars 2022. https://web.archive.org/web/20220326014540/https://www.upperlachlan.nsw.gov.au/sites/upperlachlan/files/public/2010%20DCP%203%20amended%20by%20Council%20adopted%2020%20Sept%202018%20Min%20No.%20263-18.pdf. Läst 6 juli 2022. 

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Mooney, Austin (januari 2016). McKillop, Bob. red. ”How the railway came to Goulburn” (på engelska). Australian Railway History (Redfern, New South Wales: Australian Railway Historical Society New South Wales Division) 67 (939): sid. 8–20. ISSN 1449-6291. 
  • Sharp, Stuart (2016) (på engelska). The railway heritage of Goulburn. Pinewood, Victoria: Train Hobby Publications. ISBN 9 781921 122576 

Webbkällor

[redigera | redigera wikitext]

Engelska originalcitat

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [T]he pumps at Mr. Blackshaw's.
  2. ^ "[A] wonderful memorial to the inefficiency of the Public Works Department."
  3. ^ [R]ather weird.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Vatten_och_avlopp_i_Goulburn&oldid=53961822”