[go: nahoru, domu]

Hoppa till innehållet

Videotex: Skillnad mellan sidversioner

Från Wikipedia
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
GrouchoBot (Diskussion | Bidrag)
m r2.7.2) (robot Lägger till: ca:Videotex
David A se (Diskussion | Bidrag)
m linkify
Rad 4: Rad 4:
Informationen presenterades i en trädliknande sidstruktur och hade en grafisk form som påminner om [[Text-TV]]. Svenska massmedieföretag, bland dem [[Tidningarnas Telegrambyrå|TT]] och flera landsortstidningar, engagerade sig tidigt i den nya tekniken, bl a med nyhetstjänster. Även [[Posten]] byggde under namnet Postel upp tjänster som gjordes tillgängliga genom publika terminaler. Tekniken begränsades av låga överföringshastigheter och att den enkla grafiken inte tillät några bilder. Bland de tjänster som överlevde längst fanns en koppling till bilregistrets databas. Videotex kan trots sin enkla utformning och sina övriga brister ses som ett förstadium till de [[internet]]baserade informationstjänster som utvecklades senare, fr o m andra halvan av 1990-talet.
Informationen presenterades i en trädliknande sidstruktur och hade en grafisk form som påminner om [[Text-TV]]. Svenska massmedieföretag, bland dem [[Tidningarnas Telegrambyrå|TT]] och flera landsortstidningar, engagerade sig tidigt i den nya tekniken, bl a med nyhetstjänster. Även [[Posten]] byggde under namnet Postel upp tjänster som gjordes tillgängliga genom publika terminaler. Tekniken begränsades av låga överföringshastigheter och att den enkla grafiken inte tillät några bilder. Bland de tjänster som överlevde längst fanns en koppling till bilregistrets databas. Videotex kan trots sin enkla utformning och sina övriga brister ses som ett förstadium till de [[internet]]baserade informationstjänster som utvecklades senare, fr o m andra halvan av 1990-talet.


Videotex blev aldrig någon succé i Sverige och lades ner 1993.<ref>{{webbref |url=http://www.jpe.se/To11.htm |titel=Misslyckandet som banade väg |förnamn=Per |efternamn=Eriksson}}</ref> [[Teleguide]] lanserades som ersättare. I England med namnet [[Prestel]], hade man haft det här några år. Det var också en engelsman vid namn [[Sam Fedida]] som uppfann det här systemet 1974. Också i Frankrike, under namnet Minitel, hade man med viss framgång använt systemet, med bl.a. gratis terminaler och tillgång till telefonkatalogen.
Videotex blev aldrig någon succé i Sverige och lades ner 1993.<ref>{{webbref |url=http://www.jpe.se/To11.htm |titel=Misslyckandet som banade väg |förnamn=Per |efternamn=Eriksson}}</ref> [[Teleguide]] lanserades som ersättare. I England med namnet [[Prestel]], hade man haft det här några år. Det var också en engelsman vid namn [[Sam Fedida]] som uppfann det här systemet 1974. Också i Frankrike, under namnet [[Minitel]], hade man med viss framgång använt systemet, med bl.a. gratis terminaler och tillgång till telefonkatalogen.


==Se även==
==Se även==

Versionen från 24 oktober 2012 kl. 21.13

Grafikexempel

Videotex (som i början gick under namnen Datavision och Teledata) var från ca 1980 Televerkets stora satsning på ny informationsteknik. Användarna (både företag och privatpersoner) kunde nå centralt lagrad text och enkel grafik via telenätet, och ta del av informationen genom en bildskärmsterminal eller TV.

Informationen presenterades i en trädliknande sidstruktur och hade en grafisk form som påminner om Text-TV. Svenska massmedieföretag, bland dem TT och flera landsortstidningar, engagerade sig tidigt i den nya tekniken, bl a med nyhetstjänster. Även Posten byggde under namnet Postel upp tjänster som gjordes tillgängliga genom publika terminaler. Tekniken begränsades av låga överföringshastigheter och att den enkla grafiken inte tillät några bilder. Bland de tjänster som överlevde längst fanns en koppling till bilregistrets databas. Videotex kan trots sin enkla utformning och sina övriga brister ses som ett förstadium till de internetbaserade informationstjänster som utvecklades senare, fr o m andra halvan av 1990-talet.

Videotex blev aldrig någon succé i Sverige och lades ner 1993.[1] Teleguide lanserades som ersättare. I England med namnet Prestel, hade man haft det här några år. Det var också en engelsman vid namn Sam Fedida som uppfann det här systemet 1974. Också i Frankrike, under namnet Minitel, hade man med viss framgång använt systemet, med bl.a. gratis terminaler och tillgång till telefonkatalogen.

Se även

Referenser