Redigerar Aristoteles

{{Olika betydelser|Aristoteles (olika betydelser)}}
{{Faktamall biografi WD}}
'''Aristoteles''' ([[grekiska]]: Ἀριστοτέλης, ''Aristotélēs''), född [[384 f.Kr.]] i [[Stageira]] på halvön [[Chalkidike (halvö)|Chalkidike]], död år [[322 f.Kr.]] i [[Chalkis]], var en grekisk [[filosof]] och [[astronom]]. 

Hans far Nicomachus avled när Aristoteles var ung och han fick då Proxenus av Atarneus som förmyndare. Vid 18 års ålder började Aristoteles vid [[Platons akademi]], där han stannade i nära tjugo år. Aristoteles skrifter omfattar många ämnen: [[fysik]], [[biologi]], [[zoologi]], [[metafysik]], [[logik]], [[etik]], [[estetik]], [[poetik]], skådespeleri, musik, [[retorik]], [[Språkvetenskap|lingvistik]], politik och styrande, och utgör den [[Västerländsk filosofi|västerländska filosofins]] första genomgripande utläggning. Kort efter [[Platon]]s död 348 f.Kr. lämnade Aristoteles [[Aten]] för att på begäran av [[Filip II av Makedonien]] bli privatlärare åt dennes son [[Alexander den store]].

Tillsammans med Platon och [[Sokrates]] är Aristoteles en av de viktigaste figurerna inom [[västerländsk filosofi]]. Aristoteles syn på fysik sträckte sig långt in på [[renässansen]] och övergavs först på 1600-talet. Inom biologin rättades hans observationer först på 1800-talet. Hans verk innehåller den tidigast kända formella studien av logik, vilket inlemmades under sent 1800-tal inom [[Logik|formell logik]]. [[Aristotelism|Aristotelisk]] metafysik utövade under [[medeltiden]] ett stort inflytande på filosofi inom [[islam]] och [[judendom]] och fortsätter än idag att påverka kristen teologi, särskilt östortodox teologi och den [[Skolastik|skolastiska]] traditionen inom [[Romersk-katolska kyrkan]]. Alla aspekter av Aristoteles filosofi fortsätter att studeras i den akademiska världen än idag.

Även om Aristoteles skrev många eleganta dialoger och annat, tros majoriteten av hans verk vara förlorade och bara ungefär en tredjedel av de ursprungliga verken har överlevt.<ref>Jonathan Barnes, "Life and Work" in ''The Cambridge Companion to Aristotle'' (1995), p. 9.</ref> Dessa var avsedda att användas i undervisningen vid Aristoteles akademi [[Lykeion]], varför de också anses sakna den eleganta stil som utmärkte hans övriga produktion.

== Biografi ==
{{citat|Platon är mig kär men sanningen är mig kärare.|Aristoteles}}
[[Fil:Sanzio 01 Plato Aristotle.jpg|miniatyr|[[Platon]] och Aristoteles. [[Skolan i Aten]]]]
Aristoteles föddes i Stageira på halvön Chalkidike år [[384 f.Kr.]], cirka 55&nbsp;km öster om dagens [[Thessaloniki]].<ref>{{Bokref |titel = Aristotle: The Great Philosophers|författare = McLeish, Kenneth|utgivare = Routledge|år = 1999|sid = 5|isbn = 0-415-92392-1}}</ref> Hans far, [[Nikomachos]] var [[livläkare]] till [[Amyntas III]] av Makedonien. Aristoteles tränades och utbildades som en medlem av [[aristokrati]]n. Runt arton års ålder reste han till [[Aten]] för att fortsätta sin utbildning vid [[Platons akademi]]. Aristoteles blev kvar vid akademin i nästan tjugo år, och lämnade den inte förrän vid Platons död år [[347 f.Kr.]]. Han reste då med [[Xenokrates]] till sin vän [[Hermias av Atarneus]] i [[Mindre Asien]]. Under sin tid i Asien reste Aristoteles med sin vän [[Teofrastos]] till ön [[Lesbos]] där de tillsammans forskade i [[botanik]] och [[zoologi]] på ön. Aristoteles gifte sig med Hermias adoptivdotter [[Pythias d.ä.|Pythias]], med vilken han fick en dotter som de döpte till Pythias. Strax efter Hermias död bjöds Aristoteles in av [[Filip II av Makedonien]] för att bli lärare till [[Alexander den store]].

Efter att ha ägnat flera år åt att vara lärare åt den unge Alexander återvände Aristoteles till Aten. År [[335 f.Kr.]] etablerade han, vid helgedomen [[Lykeion]], sin egen skola, den så kallade [[peripatetiska skolan]] där han undervisade i tjugo år. Medan han var i Aten dog hans fru Pythias, och Aristoteles blev involverad med [[Herpyllis]] från [[Stageira]], som gav honom en son som han döpte efter sin far, till [[Nikomachos]]. Enligt [[Suda]] hade han också en [[eromenos]], Palaefatos från [[Abydus]].<ref>William George Smith,''Dictionary of Greek and Roman Biography and Mythology'', vol. 3, [https://web.archive.org/web/20130916043959/http://www.ancientlibrary.com/smith-bio/2421.html p. 88]</ref>

Det är under sin period i Aten som Aristoteles tros ha skrivit många av sina verk. Aristoteles skrev många dialoger, av vilka bara fragment finns kvar. Verken som har överlevt var oftast i avhandlingsformat och var inte, till den största delen, tänkta för spridning utan som hjälp till hans studenter.

Aristoteles studerade inte bara nästan varje möjligt ämne under denna tid, utan gjorde också stora bidrag till de flesta<ref name="världshistorien"/>. Inom de fysiska vetenskaperna studerade Aristoteles [[anatomi]], [[astronomi]], [[ekonomi]], [[embryologi]], [[geografi]], [[geologi]], [[meteorologi]], [[fysik]] och [[zoologi]]. Inom filosofin skrev han om [[estetik]], [[etik]], [[metafysik]], [[politik]]<ref name="världshistorien">{{Harvnb|Världshistorien|pp=95}}</ref>, [[psykologi]], [[retorik]] och [[teologi]]. Han studerade också [[utbildning]], främmande seder, [[litteratur]] och [[poesi]]. Hans kombinerade verk uppvisar en hel encyklopedi av grekiskt vetande. Det har sagts att Aristoteles antagligen var den sista personen att veta allt som kunde vetas i sin egen tid.<ref>{{Bokref |efternamn = Neill|förnamn = Alex|medförfattare = Aaron Ridley|titel = The Philosophy of Art: Readings Ancient and Modern|utgivare = McGraw Hill|år = 1995|sid = 488|url = http://www.amazon.com/dp/0070461929/}}</ref>
Efter Alexanders död flammade antimakedonska rörelser upp än en gång i Aten. [[Eurymedon]] avvisade Aristoteles för att inte ära gudarna. Aristoteles flydde till sin mors familjebostad i [[Chalkidike (halvö)|Chalkidike]], förklarande: "Jag tänker inte låta atenarna synda två gånger mot filosofin". Detta uttalandet syftar Atens tidigare avrättning av [[Sokrates]], läraren till [[Platon]].<ref>{{Bokref |efternamn = Jones|förnamn = W.T.|titel = The Classical Mind: A History of Western Philosophy|utgivare = Harcourt Brace Jovanovich|år = 1980|sid = 216|url = http://www.amazon.com/dp/0155383124/}}</ref> Han dog dock av naturliga orsaker inom ett år ([[322 f.Kr.]]). Aristoteles lämnade ett [[testamente]] till sin student [[Antipater]], i vilket han bad om att bli begravd bredvid sin fru. Det har också föreslagits att Aristoteles bannlysning och död resulterade från möjligheten att han var involverad i Alexanders död.<ref>Aufstieg und Niedergang der römischen Welt by Hildegard Temporini, Wolfgang Haase [https://books.google.com/books?id=ifqGuiHo6eQC&pg=PA3862&dq=Antipater+Aristotle+will&sig=sQzQVBdRmk-spNdZnyd1MwzAPTc Aristotle's Will]</ref>

== Aristoteles idéer ==
=== Logik ===
Aristoteles studium av korrekta respektive inkorrekta [[slutledning]]ar brukar ses som [[logik]]ens ursprung, som [[vetenskap]] betraktat. Aristoteles sex verk om logik samlades under titeln ''[[Organon]]''. Aristoteles tankar kom i hög grad att påverka den lärda medeltida världen.

=== Filosofi ===
Aristoteles ansåg att människor av naturen är politiska varelser, av ordet "polis", stad. Det betydde att människor är sociala varelser och att varje förståelse av mänskligt beteende och behov måste inkludera sociala överväganden. Han analyserade också värdet av olika politiska system, beskrev deras för- och nackdelar och klassificerade dem som [[monarki]], [[oligarki]], [[Tyrann|tyranni]], [[demokrati]] och [[republik]]. Aristoteles tankar ligger till grund för [[maktfördelningsläran]],<ref>{{Webbref |url=http://www2.idehist.uu.se/distans/ilmh/Ren/idehist-konstit01.htm |titel=Uppsala universitet: Antikens konstitutionella teorier |hämtdatum=2017-02-13 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20171117165028/http://www2.idehist.uu.se/distans/ilmh/Ren/idehist-konstit01.htm |arkivdatum=2017-11-17 }}</ref> som fick en central betydelse på 1700-talet med [[Charles-Louis de Secondat Montesquieu|Montesquieus]] klassiska verk "Om lagarnas anda" från [[1748]] som var en viktig källa till inspiration för de amerikanska grundlagsfäderna.

=== Naturvetenskap ===
Aristoteles [[fysik]] var för sin tid mycket nyskapande och är ett vidare begrepp än det vi idag kallar fysik. Aristoteles definition av rörelse innefattar till exempel nästan alla former av förändring, alltså även tillväxt, åldrande m.m. Världsalltet sades bestå av fem element och var indelat i åtta sfärer. Fyra av elementen finns i den innersta sfären, det vill säga på, runt och i jorden. Dessa element är [[Jord (mark)|jord]], [[jordens atmosfär|luft]], [[eld]] och [[vatten]]. Längst ut låg fixstjärnesfären följt av tomrummet, ''primum mobile'' (visas ej i bild).

[[Fil:Himlakroppar-pre-Copernicus.jpg|miniatyr|Senantikens geocentriska världsbild]]
Jorden är tyngst och har en naturlig rörelse som strävar nedåt. Elden är lätt och har en naturlig rörelse som strävar uppåt. Vatten är "ganska tungt" och luft är "ganska lätt". Dessa båda rör sig normalt i sidled (som floder, havsvågor och vindar), utom i förhållande till varandra. Den innersta sfären är uppbyggd av de fyra elementen, enligt [[Empedokles]] lära. De fyra elementen i den inre sfären sades ha en naturligt rätlinjig rörelse. Samtliga dessa element strävar efter att uppnå ett viloläge efter att de satts i rörelse. Vila är alltså enligt Aristoteles det naturliga tillståndet för all materia på jorden - en åsikt som hölls för sann i nästan 2000 år, tills [[Galileo Galilei|Galilei]], [[René Descartes|Descartes]] och [[Isaac Newton|Newton]] formulerade den moderna teorin om [[tröghet]]en.

[[Himlakropp]]arna antogs bestå av ett femte element, vars rörelse av naturen är cirkulär och som inte strävar efter att uppnå viloläge. Himlasfärerna är de skikt i vilka himlakropparna rör sig. I den innersta ligger månen, sedan följer solen och de på den tiden kända planeterna. I den yttersta sfären finns stjärnorna. Aristoteles trodde att jorden var ett klot, detta kom han fram till genom att han visste att [[månförmörkelse]]r berodde på att jorden skymde månen för solljuset. Oavsett i vilken vinkel månen stod på himlen var skuggan av jorden alltid rund. Hade jorden varit en platt skiva eller haft någon annan form skulle denna form ha påverkat skuggans form vid vissa vinklar.

För att förklara oregelbundenheterna i planeternas synbara rörelser vidareutvecklade Aristoteles [[Eudoxos]] modell med 27 koncentriska fiktiva sfärer. Aristoteles kunde inte godta sfärerna enbart som matematiska konstruktioner. För honom måste de vara verkliga och då kom [[pythagoréerna]]s genomskinliga kristallsfärer väl till pass. Påtagliga sfärer komplicerade dock modellen, som redan förfinats av [[Kallippos]] till 33 sfärer. Sfärerna var innästlade i varandra med inre sfärers axlar lagrade på yttre i olika vinklar. För att kompensera för de yttre sfärernas rörelser blev Aristoteles tvungen att arbeta med totalt 55 sfärer. Otympligt och komplicerat menade [[Hipparchos]] som skulle ta nästa steg i denna kedja med sin [[epicykelteori]].

I ett berömt experiment lät Aristoteles 20 ägg ruvas av hönor. Sedan öppnade han ett ägg varje dag och följde utvecklingen från blodfläck i äggulan till färdig kyckling.

=== Teaterkonstens poesi ===
Aristoteles [[poetik]] ''[[Om diktkonsten]]'' har varit av mycket stor betydelse för litteraturvetenskapen och för förståelsen för den dramatiska tragedins funktion. Begreppet [[katarsis]], en sorts själslig eller känslomässig rening genom gråt och sorg, härstammar från hans tankar kring den offentliga teaterkonstens gestaltning av människors [[hybris (mytologi)|hybris]] i förhållande till gudar.

=== Etik ===
Aristoteles var först med att använda termen [[etik]] för att namnge en studieinriktning utvecklad av hans föregångare [[Sokrates]] och [[Platon]]. Filosofisk etik är ett försök att komma med ett rationellt svar till frågan om hur människan bäst bör leva. Aristoteles betraktade etik och politik som två relaterade men separata studieinriktningar då etik undersökte det goda i individen, medan politik undersökte det goda i staden/samhället.

Aristoteles ansåg att etik var ett praktiskt snarare än ett teoretiskt kunskapsområde, d.v.s. målet är att bli god och göra gott snarare än att veta bara för sakens skull. Han skrev flera avhandlingar om etik, vilket i synnerhet inkluderar [[Den nikomachiska etiken]]<ref>Kraut, Richard (1 May 2001). [https://plato.stanford.edu/entries/aristotle-ethics/ "Aristotle's Ethics"]. Stanford Encyclopedia of Philosophy. Retrieved 19 March 2018.</ref>.

Han lärde ut att [[dygd]] hade att göra med uppgiften eller arbetet (ergon) av en sak. Ett öga är bara ett gott öga så länge det kan se eftersom funktionen av ögat är syn. Aristoteles resonerade att människor måste ha en funktion specifikt för människan, och att denna funktion måste vara en aktivitet av själen i enlighet med förnuftet ([[logos]]). Aristoteles identifierade att en sådan optimal aktivitet (den dygdiga vägen, emellan den ackompanjerade synden av överflöd eller brister<sup><ref>[21] [http://www.iep.utm.edu/aristotl "Aristotle (384–322 B.C.E.)"]. Internet Encyclopedia of Philosophy. 2009.</ref></sup>) av själen som ändamålet för all mänsklig avsiktlig handling, [[eudaimonia]], i regel översatt som “lycka” eller ibland “välmående”. Att ha potentialen att uppnå lycka på det här sättet kräver ovillkorligen god karaktär ([[Arete (retorik)|arete]]), ofta översatt till dygd.<ref name="aristotle">Aristotle. [http://classics.mit.edu/Aristotle/nicomachaen.html "Nicomachean Ethics"]. classics.mit.edu. The Internet Classics Archive.</ref>

Aristoteles undervisade att för att uppnå en dygdig och potentiellt lycklig karaktär krävs det i första hand att man vänjer sig stegvis, inte medvetet, utan genom lärare och erfarenhet, som leder fram till ett senare skede där man medvetet väljer att göra vad som är bäst. När de bästa människorna lever livet på sådant vis kan deras praktiska vishet och deras intellekt ([[nous]]) utvecklas tillsammans mot den högsta möjliga mänskliga dygden, vishet av en fulländad teoretisk eller spekulativ tänkare, eller med andra ord, en filosof.<ref name="aristotle" />

Han trodde att etisk kunskap inte bara är en teoretisk kunskap, utan snarare att en person måste ha “erfarenhet av livet” och har “växt upp med goda vanor” för att bli god.<ref name="aristotle" /> För att en person ska bli dygdig, kan den helt enkelt inte bara studera vad dygd är, utan måste faktiskt göra dygdiga saker. 

“Vi studerar inte för att veta vad dygd är, utan för att bli goda, för annars skulle det inte finnas något syfte med det.”<ref name="aristotle" />

=== Retorik ===
Aristoteles anses vara den viktigaste tänkaren inom den retoriska traditionen<ref name="Lindqvist Grinde, 2008, s. 30" /> och ville göra retoriken till en vetenskap. Han menade att retoriken är en konst, ''techne'', i betydelsen hantverksmässigt/konstnärligt kunnande<ref>Lindqvist Grinde, 2008, s. 31</ref> och att dess principer kunde studeras och läras ut. Begreppet konst skall dock inte blandas ihop med det filosofiska begreppet av ordet där man avser målningar, skulpturer etc.<ref name="Lindqvist Grinde, 2008, s. 30">Lindqvist Grinde, 2008, s. 30</ref> Aristoteles funderade mycket över vad det är som gör att människor övertygas och började hålla föreläsningar i ämnet. Han kritiserade [[sofister]]na som han ansåg använde retoriken till att övertala och manipulera andra genom att använda känslor och osakliga argument. Retorik för Aristoteles var istället ''konsten att vad det än gäller finna det som är bäst ägnat att övertyga''.<ref name="Lindqvist Grinde, 2008, s. 30"/> Han ansåg att publiken själva ville ha ett ansvar för vad som sker i mötet med en annans ord,<ref>Hellspong, (2004), s. 46</ref> att talaren måste vara lyhörd för publikens känslor och att man måste rätta sitt tal efter dem. På så sätt arbetar talaren med sin publik istället för mot dem.<ref>Hellspong, (2004), s. 85</ref>

Aristoteles började systematisera retoriken och kom fram till att människor fattar beslut utifrån tre grunder: [[ethos]], [[pathos]] och [[logos]]. Dessa brukar kallas för retoriska bevismedel ''(pisteis entechnoi)'' och spelar en central roll i den klassiska retoriken.<ref>Lindqvist Grinde, (2008), s. 55</ref> Ethos är talarens karaktär vilken ska övertyga genom att skapa förtroende, pathos är de känslor talet väcker hos lyssnarna och logos är orden, de sakskäl talaren framhåller.<ref>Hellspong, (2004), s. 50-51)</ref> Aristoteles skiljer mellan retoriska och icke-retoriska bevismedel. De icke-retoriska bevismedlen ''(pisteis atechnoi)'' är vittnen, bevismedel, lagar, kontrakt och tortyr, alltså sådana pisteis som talaren inte finner med hjälp av retoriken.<ref>Andersen, (2007), s. 33</ref><ref>Lindqvist Grinde, (2008), s. 77-78</ref>

En annan viktig del i Aristoteles retorik är topikläran. Ordet topik, som kommer av det grekiska ordet [[topos]] (plural ''topoi''), betyder plats eller sökställen och syftar på de ställen, synpunkter och intellektuella utsiktsplatser man kan söka upp för att finna stoff till sitt tal.<ref>Hellspong, (2004), s. 93</ref>

Aristoteles delade in talen i tre olika genrer. Den första genren är [[genus judiciale]] (γένος δικανικόν), det juridiska talet. Det är tal som framförs i domstol, alltså anklagelsetal eller försvarstal, och handlar om vad som skett i det förflutna. Den andra genren kallas [[genus deliberativum]] (γένος συμβουλευτικόν), det politiska talet, vilken innebär tal om t.ex. vilka lagar som borde stiftas. De politiska talen handlar om framtiden, om sådant som bör eller inte bör göras, och det huvudsakliga syftet är att avråda eller tillråda. Den tredje genren är [[genus demonstrativum]] (γένος ἐπιδεικτικόν) och där hör det hyllande eller klandrande talet hemma. Oftast innebär det ceremoniella tal till t.ex. bröllop eller begravning men det kan också vara rena smädelsetal. Dessa tal handlar i regel om nuet men tidsaspekten är inte lika framträdande som hos de andra två genrerna.<ref>Lindqvist Grinde, (2008), s. 50-51</ref>

Enligt Aristoteles kan retoriska argumentationer se ut på två olika sätt. Antingen är de entymemiska och utgår från generella påståenden eller paradigmatiska vilka utgår från enskilda exempel.<ref>Lindqvist Grinde, (2008), s. 98</ref> Paradigmatiska resonemang kan vara svaga i sin logik men har stark känslomässig effekt. Entymemiska är istället starkt logiska men svagare känslomässigt.<ref>Lindqvist Grinde, (2008), s. 99</ref> Det mest effektiva är att kombinera de båda argumentationssorterna.

Aristoteles främsta verk inom retoriken är boken ''Retoriken''.<ref>{{Webbref|titel=Aristoteles - Uppslagsverk|url=https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/aristoteles|verk=www.ne.se|hämtdatum=2024-07-15}}</ref> Boken är dock inte skriven med Aristoteles egna ord, utan består av nedtecknade skrifter från hans lärjungar. Första delen utvecklades mellan 376 f.Kr. och 347 f.Kr. när han var elev hos [[Platon]] och den andra mellan 335 f.Kr. och 322 f.Kr. när han drev sin egen skola, Lyceum.

== Aristoteles inflytande ==
{{Fördjupning2|Aristotelism}}

=== Historiskt inflytande ===

Delar av Aristoteles skrifter, bland annat ''Metafysiken'', översattes till arabiska vid Al Mansurs hov i Bagdad. I det spanska kalifatet Cordoba stod dessa översättningar i centrum för framstående judiska och arabiska lärdes arbete, bland dem [[Maimonides]], [[Avicenna]] och [[Averroës]]. Den ökande kunskapen om Aristoteles ledde till att ledande [[skolastik]]er under 1100- och 1200-talet förband hans spekulativa [[etik]] och [[logik]] med den [[kristna]] [[teologi]]n. [[Thomas av Aquino]], [[Albertus Magnus]] och [[Johannes Duns Scotus]] utnyttjade alla Aristoteles [[filosofi]] men omvandlade den ibland, delvis under [[platon]]skt inflytande. Även [[Ayn Rand]] inspirerades av Aristoteles.

=== Aristoteles aktualitet idag ===
{{källor avsnitt|datum=2013-01}}
Hela det moderna tänkandet bygger i hög grad på den aristoteliska indelningen av vetandet ([[fysik]], [[metafysik]], [[logik]] och [[etik]]) och de frågeställningar och sätt att närma sig verkligheten som ligger i denna. Lika grundläggande för vårt sätt att tänka är den aristoteliska logiken. I språken fortlever de aristoteliska begreppen, uttryck som [[primus motor]], [[kvintessens]], sjunde himlen, [[eter (fysik)|eter]], [[substans]] och energi kan liksom [[aktualitet]] och [[potentialitet]] härledas till Aristoteles.

==Svenska översättningar==
''Se komplett lista på [[Corpus Aristotelicum]].''
* Aristoteles: den grekiska antikens mångsidigaste forskare: ur hans historiska och statsvetenskapliga skrifter (en essay och en tolkning af [[Karl Rikard Nordin|Richard Nordin]], Bonnier, 1906)
* Om själen (översättning [[Johannes Gabrielsson]], Björck & Börjesson, 1925)
* [[Om diktkonsten]] (''Peri poietikes'') (översättning [[Wilhelm Norlind]], Gleerup förlag 1927 samt av Jan Stolpe, Anamma, 1994)
* Om djurens delar (''Peri zōōn moriōn'') (översättning [[Ingemar Düring]], K. Rydin, T. Wikström, Göteborg, 1941)
* Om diktkonsten: jämte den anonyma skriften Om den stora stilen (''Peri poiētikēs'' och ''Peri hypsous'') (översättning [[Jan Stolpe]], Natur och Kultur, 1961)
* [[Den nikomachiska etiken]] (översättning och kommentarer av [[Mårten Ringbom]], Natur och kultur, 1967)
* [[Politiken (Aristoteles)|Politiken]] (Πολιτικά, ''Politiká,'' översättning med inledning och kommentar av [[Karin Blomqvist]], Åström, 1993)
* Tre böcker om själen (översättning [[Kimmo Järvinen]], Daidalos, 1999)
* De interpretatione; Om sofistiska vederläggningar (''De interpretatione'' och ''Sophistici elenchi'') (översättning och noter: [[Börje Bydén]], Thales, 2000)
* Aristoteles och Pseudo-Xenofon om Atenarnas statsförfattning = Athenaion politeia (med översättning och noter av [[Staffan Wahlgren]], Åström, 2001)
* Retoriken (översättning, inledning och noter av [[Johanna Akujärvi]], Retorikförlaget, 2012)
* Fysik (även känd som Fysiken, översättning och inledning av Charlotte Weigelt, Thales, 2017)
*Första analytiken (översättning, inledning och kommentarer Per-Erik Malmnäs, Thales, 2020)

== Utmärkelser ==
[[Nedslagskrater]]n [[Aristoteles (månkrater)|Aristoteles]] på [[månen]] och [[asteroid]]en [[6123 Aristoteles]] är uppkallade efter honom.<ref>{{Webbref |url=https://planetarynames.wr.usgs.gov/Feature/382 |titel=Aristoteles on Moon |hämtdatum=20230225 |datum=20101018 |utgivare=International Astronomical Union |språk=engelska}}</ref><ref>{{webbref |url=https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=6123 |titel=Minor Planet Center 6123 Aristoteles |utgivare=Minor Planet Center |språk=engelska |hämtdatum=20230225}}</ref>

== Se även ==
* [[Den nikomachiska etiken]]
* [[Aristoteles fysik]]
* [[Areopagen]]
* [[Realism]]
* Aristoteles överlevande verk kallas [[Corpus Aristotelicum]]

==Referenser==
=== Noter ===
<references/>

=== Källor ===
* Andersen, Öivind, (2009): ''I retorikkens hage.'' Oslo: Universitetsforlaget.
* Hellspong, Lennart, 2004: ''Konsten att tala''. Lund: Studentlitteratur.
* {{bokref|författare=Lindqvist Grinde, Janne|författarlänk=Janne Lindqvist Grinde |titel=Klassisk retorik för vår tid |utgivare=[[Studentlitteratur]] |utgivningsort=Lund |år=2008 |isbn=9144047886}}
*{{bokref|efternamn=Lübcke|förnamn=Poul|titel=Filosofilexikonet|år=1988|utgivare=Forum|isbn=91-37-10062-9|sid=36}}
*{{bokref|titel=Nationalencyklopedin|år=1989|utgivare=Bra Böcker|isbn=91-7024-621-1|sid=530}}
*{{Bokref |titel= Världshistorien|efternamn= |förnamn= |författarlänk= |medförfattare= |år= 2011|utgivare= Tukan förlag|utgivningsort= |isbn= 9789174012644|sid= }}

== Externa länkar ==
* {{commons|Aristotle}}
* {{wikiquote}}
* {{Libris namn|Aristoteles|384-322 f.Kr.|auth=174754}}

{{Retorik}}
{{Politisk filosofi}}
{{auktoritetsdata}}

{{STANDARDSORTERING:Aristoteles}}
[[Kategori:Aristoteles| ]]
[[Kategori:Födda 384 f.Kr.]]
[[Kategori:Avlidna 322 f.Kr.]]
[[Kategori:Antikens grekiska filosofer]]
[[Kategori:Antikens vetenskapsmän]]
[[Kategori:Män]]
[[Kategori:Wikipedia:Basartiklar]]
[[Kategori:Retoriker]]
[[Kategori:Grekiska teaterteoretiker]]
[[Kategori:Naturfilosofer]]
[[Kategori:Logiker]]
[[Kategori:Mononymt kända personer]]
[[Kategori:Retorik]]
[[Kategori:Ontologer]]