Helmuth von Moltke den äldre: Skillnad mellan sidversioner

'''Helmuth Karl Bernhard von Moltke''', ''Helmuth von Moltke den äldre'', född [[26 oktober]] [[1800]] i [[Parchim]] i [[Mecklenburg-Schwerin]], död [[24 april|24]] [[1891]]24 i [[Berlinapril|april]], [[greve1891]], tyski [[militär]]; [[generalmajor]] [[1856Berlin]], [[generalstab]]schefvar 1857-1887,en [[generalfältmarskalk]]tysk [[1871greve]]. Han är framför allt känd för attoch hayrkesmilitär lettmed [[Preussen|preussiskageneralfältmarskalk]] arménsom islutgrad de framgångsrikafrån [[krig]]en mot [[Tyska enhetskriget|Österrike 1866]] och mot [[fransk-tyska kriget|Frankrike 1870-1871]]. Farbror till [[Helmuth von Moltke d.y.]]

Han erhöll sin första utbildning i danska [[landkadettkår]]en i [[Köpenhamn]] och blev dansk officer i januari 1818, men lämnade [[Danmark]] 1822 och inträdde som officer i 8:e [[preussen|preussiska]] infanteriregementet.

Efter att ha avslutat kursen vid [[krigsakademi]]n 1828-311828–31 jobbadevar han sysselsatt med [[topografi]]ska arbeten och anställdes 1833, efter befordran till [[premiärlöjtnant]], vid generalstaben, som han sedan oavbrutet tillhörde. 1835 begav han sig på en resa till [[Turkiet]], han fick snart sultan [[Mahmud II]]:s uppmärksamhet och tilldelades uppgiften att delta i arbetet med ombildandet av den turkiska armén.

Han gjorde flera märkbara ändringar, ledde fästningsbyggnader i [[Bulgarien]] och vid [[Dardanellerna]], for 1838 över till [[Mindre Asien]] och följde turkiska armén under fälttågen mot [[kurder]]na (1838) och mot [[Egypten|egyptierna]] (1839).

Återkommen till [[Tyskland]] 1839, användes Moltke i åtskilliga generalstabsbefattningar, blev [[major]] 1842, [[överste]] 1851 och [[generalmajor]] 1856. I oktober 1857 ställdes han i spetsen för arméns generalstab samt utnämndes 1859 till [[generallöjtnant]].

Under de krig som under perioden 1864-18711864–1871 förde fram Preussen till en ledande ställning som [[stormakt]] och ledde till Tysklands enande spelade Moltke den ledande militära rollen, samtidigt som den preussiske ministerpresidenten [[Otto von Bismarck]] spelade den ledande politiska rollen och var krigens egentliga arkitekt.<ref>{{bokref|författare=Alf W. Johansson|år=1988|titel=Europas krig: Militärt tänkande, strategi och politik från Napoleontiden till andra världskrigets slut|utgivningsort=Stockholm|utgivare=1988|sid=88-116|id={{ISBN |91-7297-560-1}}}}</ref> Planen för [[Dansk-tyska kriget|fälttåget mot Danmark 1864]] gjordes av Moltke. Den något djärva, men snillrikt utkastade planen för [[Tyska enhetskriget|fälttåget mot Österrike]] 1866 var även det Moltkes verk, och han fick själv leda utförandet. Kort före 1866 års krig blev han general överi infanteriet. Ledningen av [[fransk-tyska kriget|kriget mot Frankrike]] 1870-711870–71 var Moltkes verk. Under kriget erhöll han grevlig status och utnämndes 16 juni 1871, då den segrande armén höll sitt intåg i Berlin, till [[generalfältmarskalk]].

1888 erhöll Moltke på egen ansökan avsked från befattningen som chef för generalstaben. 26 oktober 1890 firades hans 90-årsdag med stor pompa och ståt. Han var sedan 1869 ledamot av svenska [[Krigsvetenskapsakademin]] och besökte [[Sverige]] 1881. von Moltke avled den 24 april 1891 i Berlin.

Tyst och anspråkslös, utrustad med ett gott huvud och en skarp blick, förenade Moltke med grundliga kunskaper stor beslutsamhet och kraft i vilja och handling. Som chef för generalstaben gjorde han denna till en utmärkt elitkår. I många tyska städer har man rest statyer av Moltke, bland annat ett monument vid dåvarande [[Platz der Republik|Königsplatz]] i Berlin som sedan 1938 står vid [[Grosser Stern]] i [[Tiergarten]].

*''Briefe über Zustände und Begebenheiten in der Türkei aus den Jahren 1835-391835–39'' (1841; flera uppl.),

{{ugglan|artikel=Moltke, Helmuth Karl Bernhard von|url=httphttps://runeberg.org/nfbr/0463.html}}