Inge Jonsson född 7 november 1928 i Stockholm, är en svensk författare, litteraturvetare, ordförande för Samfundet De Nio och professor emeritus sedan 1994.
Jonsson blev filosofie doktor och docent 1961 i litteraturhistoria och poetik för en avhandling om Emanuel Swedenborg, och 1973 professor i litteraturvetenskap, allt vid Stockholms universitet. 1978 blev han dekanus, 1984 prorektor och 1988 rektor för historisk-filosofiska sektionen vid samma universitet. Under åren har Jonsson dessutom haft flera betydande uppdrag, som till exempel ordförande i Riksbankens Jubileumsfond och Försvarshögskolans styrelse. Han är ledamot i Vitterhetsakademien, där han var preses 1999-2001, Vetenskapsakademien, Académie européenne des sciences, des arts et des lettres, Academia Europaea, Det Norske Videnskaps-Akademi samt Kungl. Krigsvetenskapsakademien. Jonsson är sedan år 1976 ledamot av Samfundet De Nio och ordförande av samfundet sedan 1988. Han innehar stol nummer 1.
Bibliografi
- Swedenborgs skapelsedrama De cultu et amore Dei 1961
- Swedenborgs korrespondenslära 1969
- Emanuel Swedenborg 1971
- Ideer och teorier om ordens konst 1971
- Vad händer med svenska språket 1976
- Maktens verktyg 1978
- Språken i vårt språk 1980
- I symbolens hus 1983
- Tal på Övralid 1984, 1984
- Den sköna lögnen 1986
- Humanistiskt credo 1988
- Vitterhetsakademien 1753-2003, 2003