Redigerar James Watt

| känd_för = Förbättrade [[ångmaskin]]en

[[Fil:James Watt by Henry Howard.jpg|miniatyr|300px|James Watt, [[Målarkonst|målning]] av [[Henry Howard (konstnär)|Henry Howard]].]]

'''James Watt''', född [[19 januari]] [[1736]] i [[Greenock]], [[Renfrewshire]], död [[25 augusti]] [[1819]] i [[Handsworth, West Midlands|Handsworth]], [[Birmingham]], var en [[Storbritannien|brittisk]] ([[Skottland|skotsk]]) [[uppfinnare]]. Watt uppfann inte [[ångmaskin]]en men han kom att gå till historien som den som förbättrade den så att det kom att [[revolution]]era [[Samhälle (sociologi)|samhället]] och [[världen]].

Watt föddes i Greenock utanför [[Glasgow]] i [[Skottland]]. Vid 18 års ålder skickades han till London för att arbeta som instrumentmakarlärling, men av någon anledning återvände han innan hans utbildning var färdig. Han tänkte då etablera sig som instrumentmakare i Glasgow, men [[Skråväsen|skrået]] vägrade att ge honom det tillstånd som krävdes. Han lyckades istället få anställning på universitetet som matematisk instrumentmakare, och på så sätt fick han också tillgång till en verkstad.

[[Ångmaskin]]er användes på den tiden till att pumpa upp vatten ur gruvor. De ersatte det tidigare systemet, som byggde på hästdrivna pumpar. Den första ångmaskinen konstruerades av den franske fysikern [[Denis Papin]], men den som allmänt användes på 1700-talet uppfanns av engelsmannen [[Thomas Newcomen]]. En ångmaskin fungerar genom att hetta upp vatten tills det förångas. Sedan fyller man en cylinder med vattenångan. När man sedan kyler ångan skapas ett undertryck i cylindern, och lufttrycket utanför pressar in en kolv i den. På det sättet får man en dragande kraft. För att fylla cylindern igen måste man dra ut den, eftersom ångtrycket inte är tillräckligt starkt för att pressa ut den. Men i gruvpumpar var detta inget problem eftersom de var drivna just av en fram-och-tillbakagående rörelse, och denna kunde åstadkommas med hjälp av lämpligt arrangerade tyngder.

Trots att den avsevärt förbättrats av den engelske ingenjören John Smeaton (som hade motarbetats av bönder som såg den som en konkurrent om deras arbete vid gruvorna), hade Newcomens ångmaskin en förhållandevis låg verkningsgrad, vilket begränsade dess användning. I själva verket hade de flesta gruvor kvar sina hästdrivna pumpar. James Watt gjorde några tappra försök att förändra detta under åren 1759–1776, utan några större resultat. När han emellertid 1764 fick in en ångmaskin för reparation påbörjade han en grundlig undersökning av ångans egenskaper, som dittills varit i det närmaste okända. Han kom fram till att två saker hade betydelse för ångmaskinens verkningsgrad: för det första skulle den kondenserande ångan hållas så kall som möjligt för att skapa ett så kraftigt undertryck som möjligt, och för det andra skulle cylindern, som ångan släpptes in i, vara så het som möjlig. Uppenbarligen en problematisk kombination.

År 1765 fann han en lösning: om man kondenserade ångan i ett kärl utanför själva maskinen kunde båda kraven tillgodoses eftersom kondenseringskärlet och cylindern kunde kylas respektive värmas separat. Han påbörjade arbetet med att konstruera en sådan maskin och införde även några andra förbättringar, bland annat den geniala centrifugalregulatorn som gav bättre möjligheter att automatiskt kontrollera varvtalet. Resultatet blev en verkningsgrad som på den tiden var revolutionerande: fyra gånger bättre än Newcomens maskin. Han patenterade sin nya konstruktion 1781. Nu kunde han med sitt goda anseende ta sig an ett stort antal beställningar. Han kunde även grunda en ångmaskinsfabrik, [[Boulton & Watt]], som fram till år [[1824]] tillverkade 1164 ångmaskiner.