Nils Lofgren: Skillnad mellan sidversioner

|bildtext = Nils Lofgren 1997

|född = {{ålder|1951|6|21}}<br>[[Chicago]], [[Illinois]], [[USA]]

|bakgrund = {{flaggbild|USA}} [[Chicago]], Illinois och<br>[[IllinoisBethesda, Maryland|Bethesda]], [[USAMaryland]], USA

|instrument = [[Gitarr]], [[sång]], [[keyboard]], [[dragspel]], [[sångdobro]], [[pedal steel guitar]], [[banjo]], [[harpa]], [[lapsteel]]

|genre = [[Rockmusik|Rock]], [[countryrock]], [[hårdrock]], [[bluesrock]]

|roll = [[Musiker]], [[låtskrivare]]

|aktiva_år = [[musikåret 1968|1968]] - –

|associerade_akterartistsamarbeten =

|relaterade_band = [[Grin (musikgrupp)|Grin]]<br>, [[Crazy Horse (musikgrupp)|Crazy Horse]]<br>, [[E Street Band]], [[Neil Young]], [[Crazy Horse (musikgrupp)|Crazy Horse]], [[Patti Scialfa]], [[Ringo Starr & His All-Starr Band]]

'''Nils Lofgren''', född [[21 juni]] [[1951]]<ref name=":2">{{Webbref|url = http://www.nilslofgren.com/History07.html|titel = Nils Lofgren, History|hämtdatum = 26.9.2014|arkivurl = https://web.archive.org/web/20150220030641/http://www.nilslofgren.com/History07.html|arkivdatum = 2015-02-20}}</ref> i [[Chicago]], [[Illinois]], är en [[USA|amerikansk]], är en amerikansk rockmusiker, artist, låtskrivare och [[multiinstrumentalist]]. Vid sidan av sin karriär som soloartist är han sedan 1984 medlem av Bruce Springsteens kompband [[E Street Band]]. Han har tidigare varit med i bandet [[Crazy Horse (musikgrupp)|Crazy Horse]], samt var grundare och frontman för bandet Grin. Som medlem i E Street Band blev Lofgren år 2014 invald i [[Rock and Roll Hall of Fame]]<ref>{{Webbref|url = http://rockhall.com/inductees/the-e-street-band/bio/|titel = The E Street Band Biography|hämtdatum = 28.9.2014}}</ref>.

Lofgren föddes år 1951 i Chicago. Hans far var svensk och hans mor italiensk.<ref>{{Webbref|url = http://www.goldminemag.com/article/nils-lofgren-and-grins-sunny-take-on-rock-n-roll|titel = Nils Lofgren and Grin’s sunny take on rock n’ roll|hämtdatum = 26.9.2014}}</ref> När Lofgren var liten flyttade familjen till en[[Bethesda, förort till staden Garrett ParkMaryland|Bethesda]] i [[Maryland]], nära gränsen till [[Washington, D.C.]]<ref name=":0">{{Webbref|url = http://voices.washingtonpost.com/postrock/2008/10/six_questions_and_then_some_fo_2.html|titel = Six Questions (And Then Some) For ... Nils Lofgren|hämtdatum = 26.9.2014|arkivurl = https://web.archive.org/web/20200731220415/http://voices.washingtonpost.com/postrock/2008/10/six_questions_and_then_some_fo_2.html|arkivdatum = 2020-07-31}}</ref> Lofgrens första instrument var klassiskt [[dragspel]], som han började spela vid fem års ålder<ref name=":0" /> och sedan aktivt studerade i tio år.<ref name=":1">{{Webbref|url = http://www.allmusic.com/artist/nils-lofgren-mn0000414745/biography|titel = Artist Biography by Stephen Thomas Erlewine|hämtdatum = 26.9.2014}}</ref> Efter att ha studerat [[klassisk musik]] och [[jazz]] hela sin ungdomstid, fastnade Lofgren för rockmusik och fokuserade istället på [[piano]] och [[gitarr]].<ref name=":1" /> År 1968 grundade Lofgren bandet Grin tillsammans med basisten George Daly (senare ersatt av Bob Gordon) och trumslagaren Bob Berberich, vilka tidigare hade spelat i bandet The Hangmen från [[District of Columbia]]<ref>{{Webbref|url = http://www.garagehangover.com/Hangmen/|titel = The Hangmen|hämtdatum = 28.9.2014}}</ref>. Grin spelade på arenor i Washington D.C.-området. I [[high school]] var Lofgren tävlingsgymnast<ref>{{Webbref|url = http://www.djnoble.demon.co.uk/ints/NILSLOF.GRE.html|titel = Nils Lofgren interview|hämtdatum = 28.9.2014|arkivurl = https://web.archive.org/web/20160304133906/http://www.djnoble.demon.co.uk/ints/NILSLOF.GRE.html|arkivdatum = 2016-03-04}}</ref>, och denna färdighet använde han sig av senare i sin karriär. Under tiden med Grin träffade Lofgren [[Neil Young]] och spelade för honom. Young bjöd in Lofgren till [[Kalifornien]] och Grin (Lofgren, Daly och Berberich) åkte västerut och bodde i några månaders tid i det hus som Neil Young hyrde i Laurel Canyon.

Tack vare anseendet Lofgren fått i samband med Neil Youngs album, lyckades Grin få ett skivkontrakt år 1971. Ursprungligen startade Lofgren bandet tillsammans med basisten George Daly och trumslagaren Bob Berberich, och innan de åkte till Kalifornien hade de spelat på arenor i Washington D.C. -området. Daly lämnade bandet tidigt för att arbeta som verkställande [[A&R]] på [[Columbia (skivbolag)|Columbia Records]], och ersattes av basisten Bob Gordon. Mellan år 1971 och 1974 släppte bandet fyra kritikerrosade album<ref>{{Webbref|url = http://www.ocregister.com/entertainment/lofgren-73379-neil-young.html|titel = Nils Lofgren marks 25 years with Springsteen|hämtdatum = 28.9.2014}}</ref> med hårdrock, på vilka gitarren var Lofgrens främsta instrument. Singeln ''"White Lies"'' spelades ofta på radio i Washington D.C.-området. Lofgren skrev majoriteten av bandets sånger, medan sånginsatsen delades med de andra bandmedlemmarna (främst trumslagaren Bob Berberich). Efter det andra albumet tog Nils in sin bror Tom Lofgren som kompgitarrist. Grin slog aldrig igenom ordentligt och blev därför av med sitt skivbolagskontrakt<ref name=":0" />. Grin upplöstes år 1974.

Lofgrens [[Nils Lofgren (musikalbum)|självbetitlade debutalbum]] som soloartist blev en kritikersuccé. En recension i [[Rolling Stone]] år 1975, skriven av [[Jon Landau]], kallade det för ett av årets bästa rockalbum, och [[NME]] placerade det på plats fem på sin lista över årets album<ref>{{Webbref|url = http://www.rocklistmusic.co.uk/1975.html|titel = NME Albums 1975|hämtdatum = 28.9.2014}}</ref>. De följande albumen föll inte alltid kritikerna i smaken<ref>{{Webbref|url = http://www.allmusic.com/album/i-came-to-dance-mw0000842113|titel = Review by Mark Deming - Allmusic.com|hämtdatum = 28.9.2014}}</ref>, även om ''[[Cry Tough]]'' kom på tionde plats i NME:s sammanställning över album som utkommit under 1976<ref>{{Webbref|url = http://www.rocklistmusic.co.uk/1976.html|titel = NME Albums 1976|hämtdatum = 28.9.2014}}</ref>. Speciellt ''I Came To Dance'' fick en svidande recension i ''New Rolling Stone Record Guide''<ref>{{Tidskriftsref|rubrik = New Rolling Stone Record Guide|författare = Marsh, Dave och John Swenson|år = 1983|tidskrift = }}</ref>. I mitten av 1970-talet fick Lofgren hits i progressiv rock radio med låtarna ''"Back It Up",'' ''"Keith Don't Go"'' och "''I Came To Dance''". Låten "''Bullets Fever''", som handlar om 1978 års championlag i [[National Basketball Association|NBA]], [[Washington Bullets]], blev en favorit i Washingtonområdet<ref name=":0" />. Under hela 1970-talet släppte Lofgren soloalbum och gjorde omfattande turnéer tillsammans med ett kompband som ofta inkluderade brodern Tom på kompgitarr. Lofgren hade rykte om sig att vara [[akrobat]], vilket också syntes på hans konserter: till exempel spelade han gitarr medan han gjorde volter på en trampolin<ref name=":3">{{Webbref|url = http://smashinginterviews.com/interviews/musicians/nils-lofgren-interview-e-street-band-guitarist-on-his-life-bruce-springsteen-and-latest-album|titel = Nils Lofgren Interview: E Street Band Guitarist on His Life, Bruce Springsteen and Latest Album|hämtdatum = 1.10.2014}}</ref>.

Lofgren spelar in och turnerar fortsättningsvis som soloartist. Han har även samarbetat med [[Patti Scialfa]] och med Neil Young, och två gånger har han medverkat i [[Ringo Starr]]<nowiki/>s & His All-Starr Band|Ringo Starrs All-Starr Band]]<ref name=":2" />. Många av de personer han arbetat med under dessa turnéer medverkade på hans album från 1991, [[Silver Lining]]. Nils medverkar också på två av Lou Gramms soloalbum. På "''Ready or Not''" som utkom 1987 är Nils antecknad som ledgitarrist och på ''"Long Hard Look''" från 1989 listas han som en av gitarristerna.

År 2000 fick han sin egen dag, "Nils Lofgren Day", i [[Montgomery County, Maryland|Montgomery County]] i [[Maryland]]. Nils Lofgren-dagen firas den 25 augusti.<ref>{{Webbref|url = http://www6.montgomerycountymd.gov/mcgtmpl.asp?url=/content/PIO/pre_photos/pages/2004/pp_08_25b_04.asp|titel = Nils Lofgren Day in Montgomery County (August 25, 2004)|hämtdatum = 1.10.2014|arkivurl = https://web.archive.org/web/20141006221307/http://www6.montgomerycountymd.gov/mcgtmpl.asp?url=%2Fcontent%2FPIO%2Fpre_photos%2Fpages%2F2004%2Fpp_08_25b_04.asp|arkivdatum = oktober 6, 2014}}</ref> År 2006 släppte Lofgren albumet ''Sacred Weapon'', som innehåller gästspel av [[David Crosby]], [[Graham Nash]], [[Willie Nelson]] och Martin Sexton. Samma år spelade han in en live-DVD, ''Nils Lofgren & Friends: Acoustic Live.''

I augusti 2014 släppte Lofgren boxen ''[[Face the Music]]'' på skivbolaget Fantasy. Boxen är tillbakablick över hela hans 45 år långa karriär, och innehåller nio CD-skivor och en DVD-skiva. 

År 1986 var Nils Lofgren ett av de största namnen på den första [[Hultsfredsfestivalen]].<ref>[http://www.rockparty.se/hultsfred/festivalhistorik/1986.aspx Hultsfred 86] {{Wayback|url=http://www.rockparty.se/hultsfred/festivalhistorik/1986.aspx |date=20091221135816 }}</ref>

År 1971 uppträdde Lofgren tilsammanstillsammans med [[Bill Graham]] i programmet ''Roy Buchanan Special'' på [[PBSPublic Broadcasting Service|PBS TV]]. År 1973 uppträdde han med Grin i programmet ''Midnight Special'' på [[National Broadcasting Company|NBC]] och spelade tre sånger live. Lofgren skrev och spelade in "''Nobody Bothers Me''" år 1978, signaturmelodi till en reklam för ''Jhoon Rhee Tae Kwon Do'' i [[District of Columbia]].<ref name=":4">{{Webbref|url = http://www.nilslofgren.com/Music07.html|titel = Nils Lofgren. Music: TV work|hämtdatum = 1.10.2014}}</ref>

Lofgren figurerade även i filmen [[Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band (film)|Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band]], som fick ett svalt mottagande. År 1985 uppträdde Lofgren i ''[[Late Night with David Letterman]]'' för att marknadsföra sitt soloalbum ''Flip''. År 1987 bidrog han till arrangemanget av signaturmelodin till tv-serien Hunter, och år 1993 bidrog han med två julsånger till [[Bart Simpson|Bart]] i [[Simpsons|The Simpsons.]] År 1995 uppträdde han tillsammans med Dr. John på PBS hyllning till [[The Beatles]].<ref name=":4" /> 

År 1984 anslöt Lofgren sig till [[Bruce Springsteen]] och [[The E Street Band]], som ersättare för [[Steven Van Zandt]] på gitarr och sång. Detta var strax före Springsteens omfattande turné ''Born in the U.S.A Tour''. E Street Band turnerade åter med Springsteen under 1988 med turnéerna ''Tunnel of Love Express ''och ''Human Rights Now! ''År 1989 splittrade Springsteen The E Street Band, men både Lofgren och Van Zandt återvände när Springsteen år 1999 återuppväckte bandet inför turnén ''Reunion Tour.''<ref>{{Webbref|url = http://brucespringsteen.net/the-band/nils-lofgren|titel = The great Nils Lofgren|hämtdatum = 1.10.2014|arkivurl = https://web.archive.org/web/20141001101210/http://brucespringsteen.net/the-band/nils-lofgren|arkivdatum = 2014-10-01}}</ref> Efter det har världsturnéerna följt på varandra: ''The Rising Tour'' under 2002 och 2003, ''Magic Tour ''2007 och 2008, samt under de senaste åren ''Wrecking Ball Tour'' år 2012-2013 och ''High Hopes Tour ''under 2014.

*{{M2|19791975|Nils Lofgren}}

*{{M|19811976|NightCry Fades AwayTough}}

*{{M|19821977|AI RhythmCame Romanceto Dance}}

*{{M2|19851979|FlipNils}}

*{{M|19851981|TheNight BestFades of Nils LofgrenAway}}

*{{M|19861982|CodeA ofRhythm the RoadRomance}}

*{{MM2|19911985|Silver LiningFlip}}

*{{M|19951991|LiveSilver on the TestLining}}

*{{M|19951992|EverybreathCrooked Line}}

*{{M|19961995|StealOld YourGrey HeartWhistle Test Series}}

*{{M|19971995|Acoustic Live on the Test}}

*{{M|20021996|BreakawaySteal AngelYour Heart}}

*{{M|20031997|LiveAcoustic (Nils Lofgren Band)|Live}}

*{{M|20061998|SacredNew WeaponLives}}

*{{M|20081999|TheUltimate Loner:Collection (Nils SingsLofgren)|Ultimate NeilCollection}}

* {{commonscat}}