Skeppsbroadeln: Skillnad mellan sidversioner

Mellan åren 1738 och 1764 samt 1768 till 1800 var det [[inflation]] då prisnivån steg med närmare 200 procent. De stora handelshusen genomgick svårigheter men klarade sig bland annat tack vare att deras fodringars realvärde inte sjönk i takt med inflationen. De som drabbades var befolkningen och småföretagarna. <ref>Samulesson,1951, sid 216-218 och 228</ref> År [[1763]] uppstod en internationell finanskris<ref>Isabell Schnabel & Hyun Son Shin, 2003.</ref> som följdes av [[stagnation]] i Sverige. Flera mindre handelshus gick på grund av krisen i konkurs. Vid [[1765]] års [[ståndsriksdag|riksdag]] tog [[mösspartiet]] makten och inledde en [[räfst]] mot de rika köpmännen. <ref name="Nyberg"/> Mösspartiets framstötar kulminerade i den så kallade [[Växelkontorskandalen]] då en handfull personer ur Skeppsbroadeln anklagades för att ha gjort orättfärdiga vinster och förorsakat statskassan förluster.<ref>Bedoire, 2009, sid 280-281. De som framförallt drabbades var [[Claes Grill|Clas]] och [[Johan Abraham Grill]], [[Herman Petersen]], [[Johan Henrik Lefebure]] och [[Gustaf Kierman]].</ref> De familjer som under första hälften av 1700-talet varit dominerande förlorade härigenom sin tidigare ställning. Men trots detta förblev Skeppsbroadeln dominerande inom exporthandeln. Efter 1760-talet framträdde de tyska handelsfamiljer (bland annat Koschell, [[Beskow]], Deneke, [[Joachim Daniel Wahrendorff|Wahrendorff]] och [[Johan Schön|Schön]]) som var stora importörer av spannmål och textilvaror, och stärkte nu även sin position som exportörer av järn. De största exportörerna under denna period var dock handelshusen [[Tottie]] & [[Arfwedson]] och [[Bohman, Hassel & Görges]].<ref>Samuelson, 1951, sid 232-247</ref> År 1820 stod de tio största handelshusen för hela 70 procent av exportens samlade värde. <ref name="Nyberg"/>