Skeppsbroadeln: Skillnad mellan sidversioner

Begreppet ”skeppsbroadeln” myntades på 1700-talet <ref>Bedoire, 2009, sid 209</ref> och var ursprungligen en ironisk benämning på de socialt uppåtsträvande storköpmännen. <ref name="Nyberg">Nyberg, 2003</ref> Trots att de förmögna borgerliga köpmannafamiljerna i kultur och bildning var likvärdiga den svenska [[högadeladel]]n fanns det hos adelndem länge ett visst förakt för de rika borgare som gift in sig i [[börd]]sadeln. <ref>Forsstrand, 1916, sid 12</ref><ref>Bedoire, 2009, sid 259</ref>

Familjer som [[Johan Henrik Lefebure|Lefebure]], [[Grill (släkt)|Grill]], [[Bedoire]], [[Hebbe]], [[John Jennings|Jennings]], [[Thomas Plomgren|Plomgren]], [[Herman Petersen|Petersen]], [[Johan Clason|Clason]] och [[Gustaf Kierman|Kierman]] tillhörde gräddan av Skeppsbroadeln. De hade sin glansperiod under [[frihetstiden]] (1718-1772), bland annat tack vare att de genom [[hattpartiet]] lyckades få igenom en ekonomisk politik med monopol, subsidier och särbestämmelser som gynnade dem själva.<ref name="Nyberg" /> De förmögna köpmännen drev [[handelshus]] och var delägare i olika [[handelskompani]]er, [[manufaktur]]er och [[skepp]]. Flera av dem var direktörer i [[Svenska ostindiska kompaniet]] under dess andra [[oktroj]] (ungefär: licensperiod) 1746–1766.<ref>Ågren, 2007, sid 46-51</ref><ref>Ostindiska.se. Direktörer i Ostindiska kompaniet blev bl.a. [[Johan Abraham Grill]], [[Simon Bernhard Hebbe]], [[Herman Petersen]], [[Anders Plomgren]] och [[Robert Finlay]].</ref>De förmedlade också krediter hos utländska aktörer och bedrev låne- och [[Förlagssystem|förlagsverksamhet]]. Förlagsverksamheten ledde till att de övertog flera [[järnbruk]], andra bruk köpte de för att ha kontroll över hela varukedjanproduktionskedjan och som investering i fast egendom. Dessutom gav bruken dem en socialt sett finare ställning.<ref>Samuelson, 1951, sid 110</ref>De utvecklade bruken tekniskt samt byggde herrgårdar, anlade parker och skapade [[brukssamhälle]]n som de i [[Söderfors]] och [[Forsmark]]. <ref>Bedoire, 1995</ref> Skeppsbroadeln tog initiativet till ett antal organisationer som gav dem stor makt inom sitt handelsområde, bland annat [[Jernkontoret]], [[Saltkontoret]] och [[Växelkontoret]]. De hade även stort inflytande i Stockholms och statens råd och myndigheter. Skeppsbroadeln skapade [[Personligt nätverk|nätverk]] genom giftermål mellan familjerna. Nästan alla betydande köpmän i Stockholm var släkt med varandra och hade med största sannolikhet ett [[kartell]]iknade samarbete.<ref>Samuelsson, 1951, sid 218-219 och Bedoire, 2009, sid 232-233. Som exempel på giftermål kan nämnas familjen [[Bedoire]] som gifte bort sina döttrar; Maria med Henri Lefebure, Maria Christina med [[Frans Jennings]] med vilken hon fick sonen [[John Jennings]], Charlotta med [[Johan Henrik Lefebure]], Magdalena med [[Herman Petersen]] och Sara med [[Pauli (släkt)|Christoffer Pauli]], deras dotter Maria Elisabet gifte sig med [[Abraham Arfwedson]]. John Jennings, Maria Christina Bedoires son, gifte sig med [[Thomas Plomgren]]s dotter Sofia. Genom dessa giftermål kom de även att stå nära familjerna [[Grill (släkt)|Grill]] och [[Tottie]].</ref>

Mellan åren 1738 och 1764 samt 1768 till 1800 var det [[inflation]] då prisnivån steg med närmare 200 procent. De stora handelshusen genomgick svårigheter men klarade sig bland annat tack vare att deras fodringars realvärde inte sjönk i takt med inflationen. De som drabbades var befolkningen och småföretagarna. <ref>Samulesson,1951, sid 216-218 och 228</ref> År [[1763]] uppstod en internationell finanskris<ref>Isabell Schnabel & Hyun Son Shin, 2003.</ref> som följdes av [[stagnation]] i Sverige. Flera mindre handelshus gick på grund av krisen i konkurs. Vid [[1765]] års [[ståndsriksdag|riksdag]] tog [[mösspartiet]] makten och inledde en [[räfst]] mot de rika köpmännen. <ref name="Nyberg"/> Mösspartiets framstötar kulminerade i den så kallade [[Växelkontorskandalen]] då en handfull personer ur Skeppsbroadeln anklagades för att ha gjort orättfärdiga vinster och förorsakat statskassan förluster.<ref>Bedoire, 2009, sid 280-281. De som framförallt drabbades var [[Claes Grill|Clas]] och [[Johan Abraham Grill]], [[Herman Petersen]], [[Johan Henrik Lefebure]] och [[Gustaf Kierman]].</ref> De familjer som under första hälften av 1700-talet varit dominerande förlorade härigenom sin tidigare ställning. Skeppsbroadeln kom nu att domineras av andra.; Efterefter 1760-talet framträdde de tyska handelsfamiljer (bland annat Koschell, [[Beskow]], Deneke, [[Joachim Daniel Wahrendorff|Wahrendorff]], [[Pauli (släkt)|Pauli]] och [[Johan Schön|Schön]]) som var stora importörer av spannmål och textilvaror, och stärkte nu även sin position som exportörer av järn. De största exportörerna under denna period var dock handelshusen [[Tottie]] & [[Arfwedson]] och [[Bohman, Hassel & Görges]].<ref>Samuelson, 1951, sid 232-247</ref> År 1820 stod de tio största handelshusen för hela 70 procent av exportens samlade värde. Därefter börjar Skeppsbroadelns tillbakagång.<ref name="Nyberg"/>

Under [[1800-talet]] försvinnerförsvann så sakteliga Skeppsbroadeln; handelshusen förlades nu på Södermalm och inte i Gamla stan och vid Skeppsbron. Men framför allt så förändrades förutsättningarna för deras affärer: dels skärptes den internationella konkurrensen, dels skedde en kraftig teknisk och teknologisk utveckling av järnframställningen och dels infördes liberaliseringar av de regleringar och privilegiesystem som tidigare styrt järnhanteringen. <ref>Olsson, 2007, sid 32</ref>