[go: nahoru, domu]
Wikipedia

Skiljetecken: Skillnad mellan sidversioner

Bläddra interaktivt i historiken
← Äldre redigering
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
VisuellWikitext
→Historik: lästips
Eliderad (Diskussion | Bidrag)
115 redigeringar
 
Rad 15:
Institutionellt började interpunktionen befästas under tidigt 400-tal av [[Hieronymus]] och senare [[Augustinus]], som ville motverka allt för fri tolkning av [[Bibeln]] och därför uppmanade skrivare att sätta ut skiljetecken ''per cola, commata et periodi'', det vill säga för att avgränsa tankegångar (perioder) och deras delkomponenter, och därmed minska texternas mångtydighet. Principen spred sig även till andra genrer, men det fanns inget enhetligt system för skiljetecknens utformning.<ref>{{Bokref|efternamn=Parkes|förnamn=Malcolm B.|titel=Pause and effect: An introduction to the history of punctuation in the West|år=1992|utgivare=Ashgate}}</ref>
 
När tryckkonsten spreds i slutet av 1400-talet behövde interpunktionen standardiseras eftersom det blevinte dyrtgick att gjuta nya trycktyper för varje skrivares eller författares egna teckenvarianter. Den moderna skiljeteckensuppsättningen började därför ta form i [[Venedig]] kring sekelskiftet 1500, på initiativ av bland andra [[Aldus Manutius]]. Grundprincipen att skiljetecknen skulle avgränsa retoriska tankegångar levde dock kvar, men försöken att standardisera dessa tankegångar i skrift ledde till att den moderna [[Mening (språk)|meningen]] tog form.<ref>{{Bokref|efternamn=Levinson|förnamn=Joan P.|titel=Punctuation and the orthographic sentence: A linguistic analysis|år=1985|utgivare=City University of New York}}</ref> Under de följande århundradena övergick beskrivningarna av skiljetecken från att fokusera på tankegångar till att fokusera på meningar, en utveckling som i svenskan fullbordades under 1800-talet.<ref>{{Tidskriftsref|rubrik=Våra skiljetecken i ett historiskt perspektiv|tidskrift=Språk och stil|utgivare=Adolf Noreen-sällskapet|förnamn=Siv|efternamn=Strömquist|volym=NF2}}</ref>
 
I och med detta började svenska språkvetare och språklärare under sent 1800-tal diskuterade huruvida interpunktionen – framför allt [[Kommatecken|kommateringen]] – skulle följa grammatiska eller prosodiska principer, alltså om man skulle sätta komma för att markera syntaxens satser eller talspråkets pauser. Förespråkare för satskommateringen menade att den var mer logisk, medan förespråkare för pauskommateringen menade att den var mer intuitiv och lättare att lära in. I princip var det endast satskommatering som hade nämnvärd spridning i rekommendationerna, men under 1900-talet lämnade man det spåret till förmån för så kallad tydlighetskommatering, vilket innebär att man endast sätter komma och andra skiljetecken där de behövs för att tydliggöra textinnehållet.<ref>{{Tidskriftsref|rubrik=Satskommatering och tydlighetskommatering. Ett bidrag till den svenska kommateringens 1900-talshistoria|tidskrift=Studier i svensk språkhistoria|utgivare=Göteborgs universitet|förnamn=Lars-Johan|efternamn=Ekerot|volym=2|utgivningsort=}}</ref>
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/wiki/Skiljetecken”