Statare: Skillnad mellan sidversioner
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
Ingen redigeringssammanfattning |
m Rullade tillbaka redigeringar av 193.234.150.210 (diskussion) till senaste version av Holger.Ellgaard |
||
Rad 1:
[[Fil:Gunnar Lundh statare.jpg|miniatyr|Statare, [[Ven (ö)|Ven]], foto: [[Gunnar Lundh]], 1933.]]
[[Fil:Blomsholm Statarlänga.jpg|miniatyr|höger|Statarlänga i [[Blomsholm]]]]
En '''statare''' var en gift [[lantarbetare]] som fick en stor del av sin lön (stat) [[in natura]] av en [[jordägare]] (patron). Statare förekom mest på större gårdar i södra Sverige och anställdes i regel på ettåriga [[avtal|kontrakt]]. Under den sista veckan i oktober, den så kallade [[slankveckan]], var det möjligt för statare att flytta och söka anställning vid andra [[gods (fastighet)|gods]]. Det var vanligt att statarfamiljer flyttade ofta.
Förhållandena, särskilt med avseende på det boende som erbjöds i [[Statarlänga|statarlängorna]], var ofta mycket dåliga. Detta berodde delvis på att många av längorna inte var byggda med stockväggar utan med plankväggar, vars [[värmeisolering|isolering]] sjönk ner mot undervåningen. Det ledde till att övervåningarna blev mycket dragiga. Detta var ett modernare sätt att bygga men fungerade dåligt och innebar en låg bostadsstandard. "Längorna" var vanligast i södra Sverige – i [[Mellansverige]] bodde de flesta statare i en- eller tvåfamiljshus. Statarsystemet nådde aldrig Norrland.
Även om statarnas villkor var reglerade i ett bindande kontrakt på ett år, ouppsägligt för båda parter under året, blev många statare i praktiken livegna på de gårdar där de var anställda. I brist på kontantlön häftade många i skuld hos gårdens butik där olika förnödenheter såldes, och kunde inte lösa skulden. Således kunde de inte heller flytta till någon annan tjänst när kontraktstiden gått ut. Statarhustrurna var formellt inte tvungna att arbeta, men många statare önskade att hustrun skulle kunna få lönearbete på gården för att dryga ut inkomsterna. Ett sådant typiskt lönearbete kunde vara att [[mjölka]] kor.
Statarsystemet tog form under mitten av 1700-talet och började under 1800-talet göra [[torpare|torparna]] överflödiga, även om systemen fanns kvar parallellt under lång tid. Det nådde sin största utbredning i slutet av 1800-talet och minskade därefter i takt med mekaniseringen av [[jordbruk]]et. Samtidigt började de utsatta förhållandena för statarna att uppmärksammas, mycket tack vare författaren [[Ivar Lo-Johansson]]s böcker ''[[Godnatt jord]]'', 1933, ''[[Statarna]]'', 1936 och ''[[Jordproletärerna]]'', 1941. Krav restes på att avskaffa systemet. Statarsystemet avskaffades år 1945, då det länge minskat i omfattning efter kulmen under sent 1800-tal. I oktober 1945 infördes ren kontantlön i avtalet mellan arbetsmarknadens parter, Svenska Lantarbetareförbundet och Skogs- och Lantarbetsgivarna.
Under 1930-talet publicerade flera [[arbetarförfattare]] romaner om statarna och jordbruksarbetarna. De kom av litteraturkritiker att få namnet [[statarskolan]].
==Se även==
*[[Hjon]]
*[[Backstugusittare]]
| |||