Svetlana Aleksijevitj: Skillnad mellan sidversioner

'''Svetlana Aleksandrovna Aleksijevitj''' ([[vitryskaryska]]: СвятланаСветлана АляксандраўнаАлександровна АлексіевічАлексиевич, [[ryskabelarusiska]]: СветланаСвятлана АлександровнаАляксандраўна АлексиевичАлексіевіч, Svjatlana Aljaksandraŭna Aleksijevitj), född [[31 maj]] [[1948]] i [[Ivano-Frankivsk|Stanislav]] (idag [[Ivano-Frankivsk]]), [[Ukrainska SSR]], [[Sovjetunionen]], är en [[Belarus|belarusisk]], [[ryska|ryskspråkig]] författare.

Svetlana Aleksijevitj föddes i Ukrainska SSR tre år efter [[andra världskriget]]s slut. Hennes vitryskebelarusiske far och ukrainska mor var efter kriget lärare i en by i [[Vitryska SSR]] där Svetlana växte upp. Vid slutet av 1960-talet blev hon antagen till [[journalist]]linjen vid universitet i [[Minsk]]. Efter studierna arbetade hon som journalist, lärare och tidningsredaktör, osäker på vilken yrkesbana hon skulle välja.

Svetlana Aleksijevitj valde att bli författare efter att ha tagit del av den vitryskebelarusiske författaren [[Ales Adamovitj]]s arbeten. Genom Adamovitj fann Aleksijevitj en arbetsmetod och ett förhållningssätt som stämde med hennes ambitioner att ge "vanliga" människor en röst i litteraturen. Ales Adamovitj kallade de kollektivromaner han var medförfattare till för "roman-oratorium", "vittnesmålsroman" och "episk kör". Utifrån dessa idéer har Aleksijevitj inför varje bok och varje ämne samtalat med hundratals personer och samlat röster och vittnesbörd om människan i Sovjetunionen.<ref name="Biografi på Aleksijevitjs hemsida">[{{Webbref |url=http://alexievich.info/biogr_EN.html |titel=Biografi på Aleksijevitjs hemsida] |hämtdatum=2012-10-28 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20151011010318/http://www.alexievich.info/biogr_EN.html |arkivdatum=2015-10-11 }}</ref><ref name="The Peace Prize of the German Book Trade">{{Webbref |url=http://www.friedenspreis-des-deutschen-buchhandels.de/445950/?aid=626480 |titel=The Peace Prize of the German Book Trade |hämtdatum=2013-08-19 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20151013205625/http://www.friedenspreis-des-deutschen-buchhandels.de/445950/?aid=626480 |arkivdatum=2015-10-13 }}</ref>

Aleksijevitj kallar sin svit dokumentärromaner för [[Utopins röster - Historien om den röda människan|''Utopins röster – Historien om den röda människan'']]. Den första boken i sviten är ''[[Kriget har inget kvinnligt ansikte]]'' där kvinnor berättar om sin tid i [[Röda armén]] under det [[Stora fosterländska kriget]] (andra världskriget). Boken var klar 1983 men anklagades för att vanhelga den heroiska sovjetiska kvinnan och gavs inte ut förrän [[Glasnost]] infördes 1985. Samma år publicerades ''[[De sista vittnena]]'', om barns erfarenheter av kriget. Därefter skrev Aleksijevitj ''[[Zinkpojkar]]'' (1989), i vilken soldater och soldatmödrar vittnar om [[Afghansk-sovjetiska kriget|Sovjetunionens krig i Afghanistan]]. Boken kritiserades skarpt av militärer och kommunister. Vid denna tid gick [[Sovjetunionens historia 1985–1991|Sovjetunionen mot sin upplösning]] och [[Vitryssland]] blev en självständig stat med namnet ''Belarus'', officiellt ''Respublika Belarus'', 1991. En rättegång mot Aleksijevitj och hennes bok ''[[Zinkpojkar]]'' inleddes 1992 i [[Minsk]], men tack vare demokratiska krafter i landet lades åtalet ned. År 1993 kom ''[[Förförda av döden]]'', där Aleksijevitj samtalar med personer som i sin förtvivlan över att de sovjetiska idealen vittrat sönder har försökt begå självmord. I den omtalade boken ''[[Bön för Tjernobyl]]'' (1996) har hon samlat röster om tiden efter [[Tjernobylolyckan|kärnkrafthaveriet i Tjernobyl]].<ref name="Biografi på Aleksijevitjs hemsida"/>

Under slutet av 1990-talet blev Aleksijevitj utsatt för trakasserier och påtryckningar av [[Aleksandr Lukasjenko|Lukasjenkoregimen]] och år 2000 lämnade hon landet. Genom organisationen ''The International Cities of Refuge Network'' fick hon en fristad i några västeuropeiska städer. Aleksijevitj bodde först i [[Paris]], mellan 2006 och 2008 i [[Göteborg]] och därefter i [[Berlin]]. Hon flyttade tillbaka till Minsk 2011.<ref name="The Peace Prize of the German Book Trade"/><ref name="dw.de">{{webbref|url= http://dw.de/p/18tRp|titel= Svetlana Alexievich of Belarus wins German literary prize|verk= [[Deutsche Welle]]|författare= msh/ipj (dpa, KNA)|datum= 20 juni 2013|hämtdatum= 21 juni 2013}}</ref><ref>[{{Webbref |url=http://www.pen-deutschland.de/en/themen/writers-in-exile/ehemalige-stipendiaten/swetlana-alexijewitsch/ |titel=PEN Deutschland] |hämtdatum=2013-08-19 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20150924070652/http://www.pen-deutschland.de/en/themen/writers-in-exile/ehemalige-stipendiaten/swetlana-alexijewitsch/ |arkivdatum=2015-09-24 }}</ref>

Den 9 september 2020 hotades Aleksijevitj att föras bort av maskerade säkerhetsmän, som bevakat henne under flera dagar. Men genom att ambassadörer från Sverige, Österrike, Rumänien, Slovakien och Litauen då fanns på plats i Aleksijevitjs lägenhet avvärjdes hotet för tillfället. Svetlana Aleksijevitj är därmed den enda av de sju medlemmarna i det så kallade [[Samordningsrådet]], som(vilka vill förändra Belarus genom dialog och på fredlig väg,) som ännu inte gripits eller deporterats.<ref>[https://www.svd.se/uppgifter-svetlana-aleksijevitj-bortford Aleksijevitj om regimen: Terror mot folket. SvD 9 september 2020] Läst 12 september 2020.</ref>

{{Citat|Jag har tre hem: mitt belarusiska hemland - där min far föddes och där jag själv levt hela mitt liv - Ukraina, min mors hemland, där jag föddes, och så den stora ryska litteraturen, som inte kan föreställa mig vara utan. De är mig alla kära. Men att i vår tid tala om kärlek är svårt.|Svetlana Aleksijevitj i sin nobelpristagarföreläsning i Stockholm 2015}}

*1997 Triumfpriset (Ryssland) <ref>[{{Webbref |url=http://moscowwriters.ru/PREM/triumf-pr.htm |titel=Arkiverade kopian |hämtdatum=2015-10-08 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20140710084030/http://moscowwriters.ru/PREM/triumf-pr.htm] |arkivdatum=2014-07-10 }}</ref>

* {{commonscat|Svetlana Alexievich}}

[[Kategori:VitryskaBelarusiska författare]]

[[Kategori:VitryskaBelarusiska nobelpristagare]]