Svetlana Aleksijevitj: Skillnad mellan sidversioner
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
Ariam (Diskussion | Bidrag) m Rullade tillbaka redigeringar av 90.230.104.195 (diskussion) till senaste version av Disembodied Soul |
Josvebot (Diskussion | Bidrag) |
||
Rad 32:
== Biografi och författarskap==
Svetlana Aleksijevitj föddes i Ukrainska SSR tre år efter [[andra världskriget]]s slut. Hennes vitryske far och ukrainska mor var efter kriget lärare i en by i [[Vitryska SSR]] där Svetlana växte upp. Vid slutet av 1960-talet blev hon antagen till [[journalist]]linjen vid universitet i [[Minsk]]. Efter studierna arbetade hon som journalist, lärare och tidningsredaktör osäker på vilken yrkesbana hon skulle välja.
Svetlana Aleksijevitj valde att bli författare efter att ha tagit del av den vitryske författaren [[Ales Adamovitj]] arbeten. Genom Adamovitj fann Aleksijevitj en arbetsmetod och ett förhållningssätt som stämde med hennes ambitioner att ge "vanliga" människor en röst i litteraturen. Ales Adamovitj kallade de kollektivromaner han var medförfattare till för "roman-oratorium", "vittnesmålsroman" och "episk kör". Utifrån dessa idéer har Aleksijevitj inför varje bok och varje ämne samtalat med hundratals personer och samlat röster och vittnesbörder om människan i Sovjetunionen.<ref name="Biografi på Aleksijevitjs hemsida">[http://alexievich.info/biogr_EN.html Biografi på Aleksijevitjs hemsida]</ref><ref name="The Peace Prize of the German Book Trade">[http://www.friedenspreis-des-deutschen-buchhandels.de/445950/?aid=626480 The Peace Prize of the German Book Trade]</ref>
Aleksijevitj kallar sin svit dokumentärromaner för "[[Utopins röster - Historien om den röda människan]]". Den första boken i sviten är ''[[Kriget har inget kvinnligt ansikte]]'' där kvinnor berättar om sin tid i [[Röda armén]] under det [[Stora fosterländska kriget]] (andra världskriget). Boken var klar 1983 men anklagades för att vanhelga den heroiska sovjetiska kvinnan och gavs inte ut förrän [[Gorbatjov]] infört [[glasnost]] 1985. Samma år publicerades ''[[De sista vittnena]]'', om barns erfarenheter av kriget. Därefter skrev Aleksijevitj ''[[Zinkpojkar]]'' (1989), i vilken soldater och soldatmödrar vittnar om [[Afghansk-sovjetiska kriget|Sovjetunionens krig i Afghanistan]]. Boken kritiserades skarpt av militärer och kommunister. Vid denna tid gick [[Sovjetunionens historia 1985–1991|Sovjetunionen mot sin upplösning]] och [[Vitryssland]] blev en självständig stat med namnet ''Belarus'', officiellt ''Respublika Belarus'', 1991. En rättegång mot Aleksijevitj och hennes bok ''[[Zinkpojkar]]'' inleddes 1992 i [[Minsk]] men tack vare demokratiska krafter i landet lades åtalet ned. År 1993 kom ''[[Förförda av döden]]'' där Aleksijevitj samtalar med personer som i sin förtvivlan över att de sovjetiska idealen vittrat sönder försökt begå självmord. I den omtalade boken ''[[Bön för Tjernobyl]]'' (1996) har hon samlat röster om tiden efter [[Tjernobylolyckan|kärnkrafthaveriet i Tjernobyl]].<ref name="Biografi på Aleksijevitjs hemsida"/>
Under slutet av 1990-talet blev Aleksijevitj utsatt för trakasserier och påtryckningar av [[Lukasjenko]]regimen och år 2000 lämnade hon landet. Genom organisationen ''The International Cities of Refuge Network'' fick hon en fristad i några västeuropeiska städer. Aleksijevitj bodde först i Paris, mellan 2006 och 2008 i Göteborg och därefter i Berlin. Hon flyttade tillbaka till Minsk 2011.<ref name="The Peace Prize of the German Book Trade"/><ref name="dw.de">{{webbref|url= http://dw.de/p/18tRp|titel= Svetlana Alexievich of Belarus wins German literary prize|verk= [[Deutsche Welle]]|författare= msh/ipj (dpa, KNA)|datum= 20 juni 2013|hämtdatum= 21 juni 2013}}</ref><ref>[http://www.pen-deutschland.de/en/themen/writers-in-exile/ehemalige-stipendiaten/swetlana-alexijewitsch/ PEN Deutschland]</ref>
Den sista boken i sviten "[[Utopins röster]]", ''[[Tiden second hand|Tiden second hand: slutet för den röda människan]]'' om livet efter [[Rysslands historia|Sovjetunionens upplösning]], gavs ut 2013. Aleksijevitj arbetar för närvarande (2013) på en dokumentärroman vars engelska titel är ''The Wonderful Deer of the Eternal Hunt''. Boken handlar om människors kärlek till varandra.<ref name="Biografi på Aleksijevitjs hemsida"/>
Rad 48:
== Bibliografi, böcker översatta till svenska ==
*''[[Bön för Tjernobyl|Bön för Tjernobyl : en framtidskrönika]]'' (översättning: [[Hans Björkegren]]) Stockholm: [[Ordfront]], 1997. ISBN 91-7324-564-X
*''[[
*''[[Kriget har inget kvinnligt ansikte: en utopis röster]]'' (översättning: [[Kajsa Öberg Lindsten]]), Stockholm: [[Ersatz]], 2012. ISBN 978-91-87219-00-9
*''[[Fria ord på flykt]]'', texter av och intervjuer med författare som levt i exil i Sverige som fristadsförfattare, i boken ingår avsnitt ur Aleksijevitjs bok ''[[Zinkpojkar]]'' (översättning: Kajsa Öberg Lindsten). Malmö: Rámus, 2012. ISBN 978-91-86703-18-9
Rad 54:
*''[[Tiden second hand|Tiden second hand : slutet för den röda människan]]'' (översättning: Kajsa Öberg Lindsten), Stockholm: Ersatz, 2013. ISBN 9789186437398
*''[[Zinkpojkar]]'' (översättning: Hans Björkegren), Stockholm: Ersatz, 2014. ISBN 978-91-87891-01-4
*''[[
== Priser och utmärkelser ==
*1984 [[Nikolaj Ostrovskij
*1985 [[Konstantin Fedin]]-priset (Sovjetunionen)
*1986 Lenins Komsomolpris (Sovjetunionen) för "''Kriget har inget kvinnligt ansikte: en utopis röster''"<ref name="PREMII3">[http://alexievich.info/premiiRu.html http://alexievich.info/premiiRu.html]</ref>
Rad 69:
*2007 [[Oxfam Novib/PEN Award]] (internationell)<ref>{{webbref|url= http://www.foroyaa.gm/index.php/burning-issue/1259-gambia-news-archive|titel= Fatou Jaw Manneh Amongst Four Writers Honoured By Oxfam Novib/PEN|verk= FOROYAA Newspaper|datum= 20 februari 2008|hämtdatum= 10 september 2012}}</ref>
*2011 [[Ryszard Kapuściński-priset för litterära reportage]] (Polen), för "''Kriget har inget kvinnligt ansikte: en utopis röster"''
*2013 [[Friedenspreis des Deutschen Buchhandels]] (Tyskland)<ref
*2013 [[Prix Médicis essai]], La Fin de l'homme rouge ou le temps du désenchantement (Frankrike), för "''Bön för Tjernobyl : krönika över samtiden''" <ref name="monde20132">{{Tidningsref|tidning= Le Monde|url= http://www.lemonde.fr/livres/article/2013/11/12/marie-darrieussecq-recoit-le-prix-medicis-pour-il-faut-beaucoup-aimer-les-hommes_3512383_3260.html|titel= Marie Darrieussecq reçoit le prix Médicis pour "Il faut beaucoup aimer les hommes"|datum= 12 november 2013|hämtdatum= 13 november 2013|språk= French}}</ref>
*2014 Stora bokpriset (Ryssland) för "''Tiden second hand: slutet för den röda människan''" <ref>[http://www.bigbook.ru/win/win2014.php?ID=1805 http://www.bigbook.ru/win/win2014.php?ID=1805]</ref>
Rad 97:
{{STANDARDSORTERING:Aleksijevitj, Svetlana}}
[[Kategori:Ryskspråkiga författare]]
[[Kategori:Sovjetiska författare]]
|