Det romska folkmordet eller romska förintelsen, även känt som Porajmos, eller Samudaripen (romska; uppslukande respektive massmord), var Nazitysklands och deras allierades försök att utrota Europas romer och sinti.
Romer och sinti tillhörde, vid sidan av judarna, de som drabbades hårdast av nazisternas ras- och utrotningspolitik. Romer/Sinti förföljdes och dödades urskillningslöst av tyska Einsatzgruppen på östfronten och tusentals av dem fördes från det av Tyskland ockuperade Europa till arbets- och förintelseläger. I början av 1943 inrättades ett "zigenarläger" i Auschwitz-Birkenau där över 20 000 romer/sinti internerades. Lägret likviderades natten mellan den 2 och den 3 augusti 1944 då de sista romska fångarna, närmare 3 000 personer, gasades ihjäl.[1] Antalet romer som mördades under förintelsen är svårt att fastställa. Forum för levande historia uppger att mellan 200 000 och 500 000 av de cirka en miljon romer som de menar levde i Europa vid denna tid mördades av nazisterna.[2][3]Andra källor anger siffror på upp till 1 500 000 mördade romer men utan att redovisa tillfredsställande dokumentation.[4]
Termen Porajmos, som kan ses som en motsvarighet till judarnas Shoah, introducerades på 1990-talet av lingvisten Ian Hancock[5] (Romani: Yanko le Redžosko) vid The Romani Archives and Documentation Center. Oftast används dock det allmänt kända begreppet förintelsen även om folkmordet på romer och sinti.[6]
Nazisternas förföljelse av romer och sinti
Raslagar och rasbiologisk forskning
Vid tiden för nazismen framväxt fanns det en utbredd misstänksamhet och fördomsfullhet gentemot romer och sinti. Inom den samtida rasforskningen försökte man urskilja dem och fastställa deras fysiska och mentala kännetecken. I Tyskland och Österrike började man på 1920-talet registrera romer och sinti i Zigenarlistor (Zigeunerlisten) för att kunna utöva social och polisiär kontroll över dem. Det tidiga 1900-talets diskriminerande särbehandling av romer fortsatte under nazisterna och blev en del av regimens förödande rasideologi.
De nazistiska rasideologerna och historieforskarna hade vissa problem med "zigenarna"; eftersom romer och sinti härstammar från Indien och alltså har "ariskt" ursprung var det svårt att på vetenskapliga grunder avskilja dem från tyska "arier" och den gemensamma härstamningen. Trots detta kom nazisterna fram till att romer har ett ”artfrämmande blod”.[7] I september 1935 infördes raslagarna om judar, Nürnberglagarna. I en kommentar till avsnittet om medborgarskap förtydligade inrikesministern Wilhelm Frick: ”Eftersom en förutsättning för rätten att vara medborgare är att man är av tyskt blod, så kan en jude inte bli medborgare. Detsamma gäller för andra raser vars blod inte är närbesläktat med det tyska, som till exempel zigenare och neger.” [8] I och med detta förlorade många romer och sinti, vars familjer varit tyskar i generationer, sina medborgerliga rättigheter. (De personer som förlorade rätten att vara medborgare (Reichsbürger) förblev knutna till Tyska riket som statsanhöriga (Staatsangehörige), dessa hade inte fullständiga medborgliga rättigheter.[9])
Redan 1933, samma år som nazisterna kom till makten, instiftades Lagen om ärftlig hälsa (Erbgesundheitsgesetz) vilken användes som juridisk grund för tvångsterilisering av romer och sinti. [10]
År 1936 påbörjades en omfattande rasbiologisk forskning av romer och sinti under ledning av Dr Robert Ritter på Rashygieniska och befolkningsbiologiska forskningsinstitutet som var underställt Hälsovårdsministeriet. Ritters mål var att bevisa att romernas "asociala" beteende var ärftligt och att de utgjorde ett hot mot den tyska rasen och folkgemenskapen. Efter att ha studerat 24 000 personer presenterade Dr Ritter 1944 en klassificering av ”zigenare” och ”zigenar-blandras”, med undergrupper, och vad som karaktäriserade dem. Under de år Ritters forskningsprojekt pågick användes hans information och analyser av SS och polisen som underlag för arrestering och deportation av romer och sinti.[7]
Deportationer och massavrättningar
De första deportationerna av romer till koncentrationsläger skedde 1938 då 700 personer fördes till Dachau, Buchenwald, Sachsenhausen och KZ Lichtenburg. Ett år senare internerades 3 000 av de tyska och österrikiska romer som registrerats i Zigenarlistorna under mellankrigstiden. 1939 infördes ett förbud mot att byta bostadsort - förordningen Festsetzungserlass förbjöd romer och sinti att lämna platsen där de bodde. De som trotsade förordningen fördes till koncentrationsläger. I Österrike och Tyskland internerades romer och sinti i mindre arbetsläger eller i så kallade zigenarläger, i Österrike fanns det 17 läger av denna typ. Nazisternas mål var att deportera alla tyska romer, cirka 30 000 personer, till koncentrationsläger i Generalguvernementet i Polen.
I november 1941 deporterades 5 000 romer från Österrike till den polska staden Łódź där ett zigenarläger etablerades inom det judiska gettot. Tre månader senare fördes de 4 400 som fortfarande var vid liv till förintelselägret Chelmno där de gasades ihjäl i gasbilar. [1]
Under den tyska arméns och Einsatzgruppernas massavrättningar vid östfronten 1941 mördades tusentals romer och sinti. Vid de ökända massakrerna i Babi Jar likviderades över hundra tusen judar, romer och sinti och ryska och ukrainska motståndsmän. Likaså föll tusentals romer och judar, samt serber, offer för Einsatzgrupperna i tyskockuperade Serbien. [11] Den fascistiska Ustašamilisen i Kroatien liksom Antonescuregimen i Ungern utförde även de avrättningar på romer och sinti.
"Zigenarlägret" i Auschwitz
Heinrich Himmler utfärdade i december 1942 ett dekret om att alla romer som fortfarande fanns i Tyskland skulle deporteras till Auschwitz. I Auschwitz-Birkenau skapades ett ”zigenarläger” (Zigeuner-Familienlager). Där internerades mer än 22 000 romer och sinti som kom från läger i Tyskland, Österrike, Polen och Böhmen-Mähren. ”Zigenarlägret” hade den högsta dödssiffran av alla läger i Auschwitz: omkring 19 300 dog, av dessa gasades 5 600 ihjäl, 13 700 avled på grund av svält, sjukdomar och medicinska experiment.[12] Avvecklingen av ”zigenarlägret” påbörjades i maj 1944 genom att hundratals fångar överfördes till andra koncentrationsläger. Lägret likviderades slutgiltigt natten mellan den 2 och 3 augusti då 1 408 fångar deporterades med godståg till Buchenwald och de som var kvar - 2 897 män, kvinnor och barn - mördades i gaskamrarna.[13]
"Zigenarlägrets" huvudbok (Hauptbuch) där romer/sinti registrerades finns bevarad. Huvudboken gömdes undan av polska fångar, som arbetade på lägrets kontor, när de förstod att lägret skulle likvideras. I boken finns 21 000 romer och sinti från 11 länder registrerade.[1][14][15]
Antal dödsoffer
Hur många romer och sinti som dog under Förintelsen är på grund av bristande dokumentation fortfarande omdiskuterat. Alla romer och sinti blev inte omnämnda som ”zigenare” i de nazistiska dokumenten, många återfinns troligen bland de så kallade "asociala". En stor mängd dokument förstördes av nazisterna, många efterlämnade handlingar från SS och koncentrationslägren är ofullständiga och dessutom har mycket material från krigsåren ännu inte till fullo utforskats. Men de uppskattningar och beräkningar som forskare har gjort visar på att mellan 250 000 och 500 000 romer och sinti mördades under Förintelsen.[16]
Efter kriget
Efter kriget möttes romer och sinti av samma fördomar som före kriget. Det fanns bland myndigheter och allmänhet inget intresse för förintelsen av romerna eller de överlevandes situation. Vid Nürnbergrättegångarna (1945-1949) togs inte frågan upp, ingen av de anklagade fick frågor om romerna och inga romer var kallade att vittna. [7]
På 1970-talet blev det uppmärksammat att även romer var förintelseoffer. Uppmärksamheten kring frågan hade väckts av romska organisationer efter att myndigheter trakasserat före detta romska lägerfångar. De fick inte, som till exempel judarna, något skadestånd eftersom man ansåg att de internerats på grund av sitt ”asociala leverne” och inte på grund av sin etnicitet. Först 1982 erkände Västtyskland att romer förföljts och mördats under förintelsen på grund av sin etnicitet. [7]
Europeiska parlamentet beslutade i en resolution den 15 april 2015 att EU officiellt stödjer Minnesdagen över den romska förintelsen. Minnesdagen infaller den 2 augusti, det datum 1944 då Auschwitzs ”zigenarläger” likviderades. [17]
Se även
Referenser
Tryckta källor
- Zoltan D. Barany; The East European gypsies: regime change, marginality, and ethnopolitics., Cambridge University Press, 2001, ISBN 0-52-100910-3. Boken på Google Books [6]
- Heike Krokowski; Die Last der Vergangenheit: Auswirkungen nationalsozialistischer Verfolgung auf deutsche Sinti., Campus Verlag, Frankfurt am Main 2001, ISBN 3-59-336841-2. Boken på Google books [7]
- Guenter Lewy; The Nazi persecution of the Gypsies. Oxford Univerdsity Press 2001, ISBN 0-19-512556-8
- Michael Zimmermann; The National Socialist "Solution of the Gypsy Question", i National Socialism extermination policy, Ulrich Herbert (ed.), Berghahn Books, N.Y., 2000, ISBN 1-57181-750-6
Webbkällor
- Forum för levande historia [8]
- Förenta Nationerna (FN) & EU; Roma history - Concentrations camps. [9]
- Förenta Nationerna (FN) & EU; Roma history - Holocaust. [10]
- Museum Auschwitz-Birkenau: The Roma in Auschwitz [11]
Noter
- ^ [a b c] Museum Auschwitz-Birkenau: Sinti and Roma in Auschwitz [1]
- ^ Romer under Förintelsen, Forum för levande historia
- ^ Enligt beräkningar sammanställda vid Columbia University år 2000 fanns det ca 950.000 romer i Europa före kriget och mellan 130.000 och 285.000 av dessa dog under Förintelsen. Donald L. Niewyk, The Columbia Guide to the Holocaust, Columbia University Press, 2000, sid 422
- ^ The East European gypsies: regime change, marginality, and ethnopolitics Barany, 2001, sid 109.
- ^ Porajmos på engelska Wikipedia
- ^ The Roma and Sinti Holocaust.eu
- ^ [a b c d] FN & EU, Roma history - Holocaust, pdf [2]
- ^ Die Last der Vergangenheit: Auswirkungen nationalsozialistischer Verfolgung Texten i original: ”Da die Deutschblütigkeit eine Voraussetzung des Reichsbürgerrechts bildet, kann kein Jude Reichsbürger werden. Desselbe aber gilt auch für die Angehörigen anderer Rassen, deren Blut dem deutschen Blut nicht artverwandt ist, z.B. für Zigeuner und Neger.” Krokowski, 2001, sid. 22
- ^ Reichsbürgergesetz på tyska Wikipedia.
- ^ Zimmermann, 2000, sid 191.
- ^ Zimmermann, 2000, sid 196-200
- ^ Zimmermann, 2000, sid 203
- ^ Gedenkbuch: Die Sinti und Roma im Konzentrationslager Auschwitz Birkenau, Staatliches Museum Auschwitz-Birkenau in Zusammenarbeit mit dem Dokumentations- und Kulturzentrum Deutscher Sinti und Roma, Heidelberg: Saur-Verlag, München u. a. 1993. ISBN 3-598-11162-2.
- ^ Dokumentations- und Kulturzentrum Deutscher Sinti und Roma [3]
- ^ Frankenberger Zeitung 2010-06-28 [4]
- ^ FN & EU, Roma History - Concentrations camps [5]
- ^ EU; Statement 31juli 2015.
Externa länkar
- The Romani Archives and Documentation Center [12]