En tolvmannaed var under vår äldre juridiska historia ett sätt att svära sig fri från anklagelser. Institut om tolvmannaeder finns i landskapslagarna och de flesta lagsamlingar åtminstone fram till 1734 års lag.
Brott stämdes i de flesta fall på det lokala tinget. Eftersom det oftast inte existerade fysiska bevis i modern mening och så länge det åtmintone inte fanns överväldigande bevis mot den anklagade i det enskilda fallet, kunde denne svära sig fri från en anklagelse genom att tolv män med gott anseende gick ed på hans oskuld. I en del ärenden, särskilt sådana mål som vi idag skulle kalla för tvistemål, kunde också den anklagande sidan använda sig av en tolvmannaed för att stärka sin sak.
I regel kunde bara fria män, alltså i regel jordägande bönder, från samma domsaga komma ifråga som edgärdesman det vill säga svära i tolvmannaed. I protokoll från ett antal gamla brottmål framgår att den anklagade själv kunde vara en av de tolv. Dock kunde ingen från samma hushåll, alltså ens far, bror eller annan nära släkting komma ifråga. Den som stod anklagad fick själv bestämma (nämna) vilka som skulle utgöra edgärdesmän.
Externa länkar
Här är ett exempel på tolvmannaed från Stallarholmens historia