Taktegel: Skillnad mellan sidversioner

'''Taktegel''' eller takpanna ("tegel" kommer (från [[latin|lat.]] ''tegula'' ”taktegel”) är ett av bränd [[lera]] framställt [[byggmaterial]] för täckning av tak.

TaktegelTegel av bränd lera harär gamlaen mycket gammal form av anortaktäckning. Fynd och bilder av kinesiskt taktegel finns från tiden[[Longshankulturen|Longshanperioden]], 1000ca år2400–2200 föref.Kr.<ref>{{Tidskriftsref|rubrik=Reconstructing Kristusthe earliest known composite-tiled roofs from the Chinese Loess Plateau|url=https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC10199015/|tidskrift=Scientific TaktegelReports|år=2023-05-19|hämtdatum=2024-09-07|issn=2045-2322|sid=8163|volym=13|doi=10.1038/s41598-023-35299-x|pmid=37208475|förnamn=Yijing|efternamn=Xu|förnamn2=Jing|efternamn2=Zhou|förnamn3=Jianlong|efternamn3=Zhao|förnamn4=Guoke|efternamn4=Chen|förnamn5=Wen|efternamn5=Li|förnamn6=Mingzhi|efternamn6=Ma}}</ref> I [[Europa]] fanns taktegel i antikens [[antikens Grekland]] ca 700–650 f.Kr.<ref>{{Webbref|titel=A Guide to the Roofs of Ancient Cultures & Roofing Technology - IKO|url=https://www.iko.com/blog/ancient-roofs/#Greece|verk=IKO Content Hub|datum=2023-01-11|hämtdatum=2024-09-07|språk=en|författare=vivian}}</ref> och hos [[Etruskerna]]. Till [[Norden]] kom takteglet före 1100-talets slut, huvudsakligen på klosterbyggnader. Då fanns redan en lång tegeltradition i länderna kring [[Medelhavet]], Frankrike, Tyskland, England och Holland. I svenska städer började taktegel användas mera allmänt under [[medeltiden]] men oftast bara på förnämare hus. Takteglen lades till att börja med i murbruk, men formas numera så, att de passa in i varandra utan bindemedel. Det har alltid funnits en stor variation av tegelpannornas utförande och utseende. Någon standard för mått eller utförande fanns inte från början. I slutet av 1950-talet standardiserades (SIS 523701) tre storlekar för enkupiga taktegel E17, E15 och E13 samt tre storlekar för tvåkupiga taktegel benämnda T13, T12 och T11.(siffran anger antalet tegel per kvadratmeter)<ref>Tegel, 5/1958</ref> Arboga tegelbruk, Heby tegelverk, Sala tegelbruk och [[Vittinge tegelbruk]] tillverkade E13 och T11. Fyledalens Tegelbruk, Högsby Tegelbruk, Kallerstads Tegelbruk Linköping, Karleby Tegelbruk Kisa och Klockrike Tegelbruk tillverkade E15 och T12.<ref>Svensk Byggkatalog 1957.</ref>

Parallellt förekom det så kallade munk- och nunneteglet. Den äldsta typen fanns på grekiska tempelbyggnader. Tegelplattorna var plana med uppvikta kanter, skarven täcktes av en smal panna med vinkelformat tvärsnitt. Denna täckpanna utvecklades under senantiken till en halvcylinder. Senare utformades även den underliggande täckpannan rundad och kallades "nunna" medan den överliggande täckpannan fick heta "munk", en anspelning på klassisk samlagsställning. I Sverige förekom tillverkning av denna tegeltyp år 1911 vid [[Minnesbergs tegelbruk]] och [[Slottsmöllans Tegelbruktegelbruk]].<ref>Tegel, år 1911.</ref> Dessa nu ålderdomliga taktegel tillverkades långt efter andra världskriget och förekommer fortfarande på hus i Italien.

Som en kombination av "munk" och "nunna" tillkom sedan det så kallade ''en-kupiga takteglet''. Den består av en tunn tegelplatta, som böjts i vågform; den har en lång våg nedåtgående och en kort vinge, som täcker över nästa pannas uppskjutande kant. Detta taktegel av holländskt ursprung kallas ibland för "vingtegel". Det är det på äldre byggnader i Sverige mest brukliga. ''två-kupiga tegel'' motsvarar de en-kupiga med den skillnaden, att här finns två nedåtgående och två uppåtgående vågor. Det en-kupiga är försedd med en klack, det två-kupiga (det i mellersta och norra Sverige mest använda) med två. ''Tre-kupiga taktegel'' har tillverkats av Falkenbergs Tegelbruk, [[Nygärde tegelbruk]] Kalmar, [[Ljungs tegelbruk Gullberg]], [[Lydde tegelbruk Kinna]], [[Uppsala Ekeby AB]], AB Förenade tegelbruken Linköping.<ref>annonser i tidskriften tegel år 1911-1926</ref>

För att göra tegeltaken ännu tätare har man försett takteglet med falsar, som sluter sig i varandra, varvid man utgått ifrån såväl de gamla modellerna som från nykonstruerade. Tre stora tillverkare av enkupigt falstaktegel var Minnesberg[[Minnesbergs tegelbruk]], [[Veberöds nya Tegelbruktegelbruk]] och Heby Tegelverk. Vikt per tegelpanna 2,7-2,9kg.<ref>Tegelindustrin i mälarprovinserna, 1954.</ref>

Det fanns även lokala tegeltyper som exempelvis det så kallade hjärtteglet som hade spridning i [[Dalarna]]. Det hade en romb- eller hjärtliknande dekoration mitt på varje panna, därav namnet. Hjärttegel lades ungefär som fjälltegel, alltså med en halvpannas förskjutning i sidled. Andra lokala typer är Boulett tegel från Slottsmöllan[[Slottsmöllans och Bäversvanstegel från Upsala Ekeby ABtegelbruk]].<ref>Tegel, år 1911</ref>

Taktegel som först handslogs och veks över låret vilket gav teglet dess fordom koniska form kan numera tillverkas maskinellt med både [[strängpress]]ar och [[formpress]]ar. Falstaktegel kan tillverkas med [[revolverpress]] eller [[slädpress]] i formar, vanligen av gips. Bränningen av taktegel skedde oftast i vedeldade [[flamugnar]], då dessa gav en bättre produkt än bränning i [[ringugn]].

* {{commons|Category:Tiled roofs}}