[go: nahoru, domu]

Innehåll som raderades Innehåll som lades till
Rad 4:
== Historik ==
Taktegel av bränd lera har gamla anor. Fynd och bilder av kinesiskt taktegel finns från tiden 1000 år före Kristus. Taktegel fanns i antikens [[Grekland]] och hos [[Etruskerna]]. Till [[Norden]] kom takteglet före 1100-talets slut, huvudsakligen på klosterbyggnader. Då fanns redan en lång tegeltradition i länderna kring [[Medelhavet]], Frankrike, Tyskland, England och Holland. I svenska städer började taktegel användas mera allmänt under [[medeltiden]] men oftast bara på förnämare hus. Takteglen lades till att börja med i murbruk, men formas numera så, att de passa in i varandra utan bindemedel. Det har alltid funnits en stor variation av tegelpannornas utförande och utseende. Någon standard för mått eller utförande fanns inte från början, vilket ledde till att det år 1924 i Sverige tillverkades hela 95 olika format av tegeltakpannor.<ref>Tegel, mars, 1924.</ref> I slutet av 1950-talet standardiserades (SIS 523701) tre storlekar för enkupiga taktegel E17, E15 och E13 samt tre storlekar för tvåkupiga taktegel benämnda T13, T12 och T11.(siffran anger antalet tegel per kvadratmeter)<ref>Tegel, 5/1958</ref> Arboga tegelbruk, Heby tegelverk, Sala tegelbruk och [[Vittinge tegelbruk]] tillverkade E13 och T11. [[Fyledalens tegelbruk]], Högsby Tegelbruk, [[Kallerstads tegelbruk]] Linköping, Karleby Tegelbruk Kisa och Klockrike tegelbruk tillverkade E15 och T12.<ref>Svensk Byggkatalog 1957.</ref>
 
Att taktegelindustrin i Sverige har varit koncentrerad till Sala-Heby-Vittinge är ingen slump. Den postglaciala leran inom detta område har ett brett sintringsintervall och ger vid 960<sup>o</sup>C bränningstemperatur takpannor med lång livslängd.<ref>Sveriges tegelindustriförenings verksamhetsberättelse, 1965.</ref>
 
== Tegeltyper i urval ==