Vänsterpartiet: Skillnad mellan sidversioner

|gruppledare = [[Samuel Gonzalez Westling]]

|grundande = [[13 maj]] [[1917]]

|medlemsantal_rank = 6

|huvudkontor = [[Kungsgatan, Stockholm|Kungsgatan]]&nbsp;84,<br />112 93&nbsp;[[Stockholm]]

|position = [[Politisk vänster|Vänster]]<ref>Samhällskunskap 7-9 (2017). Serie: Utkik. Gleerups.</ref>

|norden = [[Nordisk grön vänster]]

|ungdomsförbund = [[Ung Vänster]]

|partitidning = ''[[Rött (tidskrift)|Rött]]''

}}

 

 

Vänsterpartiet antog sitt nuvarande namn 1990<ref name=":4">{{Webbref|titel=Tidslinje: Vänsterpartiet – då och nu|url=https://www.sydsvenskan.se/2018-02-09/tidslinje-vansterpartiet-da-och-nu|verk=Sydsvenskan|hämtdatum=2019-07-28}}</ref> som ersatte det tidigare ''Vänsterpartiet Kommunisterna'' som använts från 1967<ref name=":4" />, dessförinnan ''Sveriges Kommunistiska Parti'' från 1921<ref name=":5">{{Webbref|titel=Vänsterpartiets hundra stormiga år|url=https://varldenshistoria.se/samhalle/politik/vansterns-hundra-forsta-ar|verk=Historie se|datum=2017-05-12|hämtdatum=2019-07-28|språk=sv}}</ref><ref name=":4" /> och ''Sveriges socialdemokratiska vänsterparti'' från 1917<ref name=":5" /><ref>{{Webbref|titel=Vänsterpartiet - Uppslagsverk - NE.se|url=https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/v%C3%A4nsterpartiet|verk=www.ne.se|hämtdatum=2019-07-28}}</ref>. Vänsterpartiet har, likt [[Socialdemokraterna (Sverige)|socialdemokraterna]], sitt tidiga ursprung i den [[socialism|socialistiska]] [[arbetarrörelsen]]. [[Bolsjevik|Bolsjevikernas]] [[Oktoberrevolutionen|maktövertagande]] i [[Ryssland]] 1917 innebar grundandet av den [[Kommunism|kommunistiska]] världsrörelsen och den svenska arbetarrörelsen delades därmed i en [[Reformism|reformistisk]] och en [[Revolutionär socialism|revolutionär]] del. I Sverige har den kommunistiska delen av arbetarrörelsen historiskt varit relativt svag medan socialdemokraterna, i jämförelse med andra länder, har varit starka. Socialdemokraterna har historiskt betraktat Vänsterpartiet som splittrare av arbetarrörelsen och har i perioder stött sig på deras passiva stöd i [[Sveriges riksdag|riksdagen]].

Mellan 1998 och 2006 agerade Vänsterpartiet tillsammans med Miljöpartiet stödparti till den [[Regeringen Persson|socialdemokratiska minoritetsregeringen]].<ref>{{Tidningsref|rubrik=Göran Persson – tio år vid makten|url=https://www.svt.se/nyheter/goran-persson-tio-ar-vid-makten|tidning=SVT Nyheter|hämtdatum=2018-01-11|språk=sv}}</ref> Inför [[riksdagsvalet i Sverige 2010]], mellan december 2008 och den 26 oktober 2010, samarbetade partiet tillsammans med [[Socialdemokraterna (Sverige)|Socialdemokraterna]] och [[Miljöpartiet]] som ''[[De rödgröna]]''.<ref>[http://www.svd.se/nyheter/inrikes/rodgrona-samarbetet-tar-paus_5570811.svd Rödgröna samarbetet tar paus 2010-10-26]</ref> Från riksdagsvalet 2014 till 2019 samarbetade Vänsterpartiet med [[Regeringen Löfven I|Regeringen Löfven]], bestående av Socialdemokraterna och Miljöpartiet, om budgeten.<ref>{{Tidningsref|rubrik=S, V och MP överens om vinster i välfärden - DN.SE|url=https://www.dn.se/nyheter/politik/s-v-och-mp-overens-om-vinster-i-valfarden/|tidning=DN.SE|datum=2014-10-06|hämtdatum=2018-01-22|språk=sv-se}}</ref> Detta samarbete upphörde med [[januariavtalet]] 2019.

 

Partiet är det fjärde största i [[Sveriges riksdag|riksdagen]], med 24 mandat av 349, efter att ha fått 6,75 procent av rösterna i riksdagsvalet 2022.

 

 

 

== Historia ==

Därefter under 1990-talet kom partiet att reformeras av de så kallade "förnyarna" och kom att beteckna sig som ett [[socialism|socialistiskt]], [[feminism|feministiskt]] och [[Ekologism|miljötänkande]] parti, snarare än kommunistiskt, med aktivt samarbete med de socialdemokratiska regeringarna. I början av 2000-talet led "förnyarna" något av ett nederlag i maktkampen med de så kallade "traditionalisterna", vilket ledde till att "förnyarna" bildade [[Vägval Vänster]]. Under 2010-talet närmade sig partiet [[Miljöpartiet]] och [[Socialdemokraterna (Sverige)|Socialdemokraterna]], först inom det [[De rödgröna|rödgröna samarbetet]] och sedan i budgetsamarbete, samtidigt som traditionalisterna marginaliserades och förnyarna återtog kontrollen.

 

De europeiska [[socialdemokrati]]ska organisationerna var anslutna till den socialistiska [[Andra internationalen]] som bildades 1889. Man bildade de första [[fackförbund]]en och kämpade för [[allmän och lika rösträtt]]. Internationella [[arbetarrörelsen]] splittrades när [[första världskriget]] bröt ut 1914 då man inte uppnådde en enad front mot kriget.

 

Arbetarrörelsen hade nu en skiljelinje mellan [[reformistisk socialism|reformister]], som i flera nationer ingick i nationella regeringar och förespråkade [[socialism]] med reformer, medan de [[revolution]]ära menade att man skulle fortsätta med den socialistiska revolutionen. De revolutionära falangerna började nu kalla sig [[kommunism|kommunist]]er.

 

{{Huvudartikel|Sveriges socialdemokratiska arbetarepartis historia}}

I Sverige kom splittringen i [[Socialdemokraterna (Sverige)|Socialdemokratiska arbetarepartiet]] (SAP) 1917. Vänsteroppositionen, som inspirerades av [[Vladimir Lenin|Lenin]]s [[bolsjevik]]er och [[frihetlig socialism|frihetliga socialister]],<ref>{{Webbref|url=http://popularhistoria.se/artiklar/partiernas-historia-vansterpartiet/|titel=popularhistoria|hämtdatum=20170423|efternamn=Nilsson|förnamn=Torbjörn|år=2010|månad=september|citat=''Många inspirerades av Lenins revolutionära bolsjeviker, andra av en frihetlig socialism.''}}</ref> ansåg att partiet hade gått för långt åt höger.<ref name=":1"/> På den tionde partikongressen som hölls i februari inledde partiordföranden, [[Hjalmar Branting]], med att det skulle bli "en uppgörelsens dag".<ref>[http://www.socialdemokraterna.se/Vart-parti/Var-historia/ Socialdemokraterna – Vår historia] {{Wayback|url=http://www.socialdemokraterna.se/Vart-parti/Var-historia/ |date=20160403201137 }}</ref> Vänsteroppositionen uteslöts och nästan samtliga medlemmar i ungdomsförbundet, [[Socialdemokratiska Ungdomsförbundet]] (SDUF), anslöt sig till den revolutionära organisationen. Den nya gruppen bildade ''Sverges socialdemokratiska vänsterparti'' (SSV) 13 maj 1917.<ref>{{runeberg.org|nfco|0485.html Folkets dagblad Politiken}}</ref> De ledande initiativtagarna var bland andra [[Ture Nerman]], [[Kata Dalström]], [[Carl Lindhagen]], [[Karl Kilbom]], [[Zeth Höglund]] och [[Fredrik Ström]]. De tre sistnämnda deltog på den kommunistiska internationalens kongresser där bland andra [[Vladimir Lenin]] och [[Lev Trotskij]] deltog.<ref name=":1"/>

 

[[Fil:Svensk.kommunism.1922.jpg|miniatyr|Den första kommunistiska riksdagsgruppen i Andra kammaren 1922. Stående från vänster: [[Viktor Herou]], [[Verner Karlsson (politiker, 1880-1954)|Verner Karlsson]], [[Jonas Dahlén]]. Sittande från vänster: [[Karl Kilbom]], [[August Spångberg]], [[Helmer Molander]], [[Carl Winberg]].]]

 

 

År 1926 organiserade SKP en fackföreningskonferens med ledamöter som representerade 80&nbsp;000 arbetare.

 

År 1929 kom den största splittringen i partiets historia då [[Karl Kilbom]] och större delen av medlemmarna uteslöts av Komintern, och flera medlemmar lämnade partiet. Kilbom drev tillsammans med [[Nils Flyg]] och partimajoriteten ett eget [[Socialistiska partiet (1929)|SKP]]. Sverige hade nu ett SKP i [[Komintern]] och ett utanför. Det kominterntrogna partiet reorganiserades och leddes av [[Hugo Sillén]] och fick tre procent av rösterna i [[andrakammarvalet i Sverige 1932|andrakammarvalet 1932]] medan det gamla kommunistiska partiet som leddes av Kilbom fick 5,32 procent. Partierna kallades för enkelhetens skull efter respektive ledare; ''Sillénarna'' och ''Kilbomarna''. 1934 bytte Kilboms parti namn till ''[[Socialistiska partiet (1929)|Socialistiska partiet]]'' och under 1930-talet hade det större stöd än Silléns parti, men upplöstes så småningom under 1940-talet efter att under Flygs ledning ha valt en tyskvänlig hållning under andra världskriget.

 

[[Spanska inbördeskriget]] bröt ut 1936 när konservativa, fascistiska och nationalistiska krafter under militären [[Francisco Franco]] ledde en revolt för att krossa republikens folkfront med våld. Frivilliga internationella brigader åkte ned till Spanien för att försvara republiken, däribland uppemot 500 svenskar.

 

[[Andra världskriget]] var en svår period för partiet. SKP var den enda politiska kraften i Sverige som stödde den sovjetiska sidan i [[vinterkriget|finska vinterkriget]] och var enda riksdagspartiet som inte fick sitta med i [[Per Albin Hansson]]s [[Regeringen Hansson III|samlingsregering]]. Liksom resten av den kommunistiska rörelsen gjorde SKP 1939 analysen att kriget var ett [[Imperialism|imperialistiskt]] krig, en analys som i mångt och mycket präglades av [[Molotov–Ribbentrop-pakten]] som Sovjetunionen undertecknat med Tyskland.

 

 

SKP under ledning av [[Sven Linderot]] kom starkt tillbaka i [[andrakammarvalet i Sverige 1944|andrakammarvalet 1944]] där man fick rekordhöga 10,3 procent, delvis beroende på sovjetiska arméns militära framgångar och medverkande i att befria Europa från [[nazism]].<ref name="sou201381_sid46">{{Bokref|efternamn=|förnamn=|titel=SOU 2013:81 När vi bryr oss – förslag om samverkan och utbildning för att effektivare förebygga våldsbejakande extremism|url=http://www.regeringen.se/contentassets/f3dd637e12634d6dbdab5a37434a9377/nar-vi-bryr-oss---forslag-om-samverkan-och-utbildning-for-att-effektivare-forebygga-valdsbejakande-extremism-sou-201381|hämtdatum=9 Apr 2017|år=2013|isbn=978-91-38-24049-6|sid=46}}</ref> Partiet fick därför en allt mer betydande roll i den svenska arbetarrörelsen.

 

År 1945 ledde kommunisterna [[Metallstrejken 1945|metallarbetarstrejken]] som varade från februari fram till juli och omfattade 120&nbsp;000 verkstadsarbetare.

 

Medlemsantalet inför partikongressen 1946 ökade till runt 48&nbsp;000 medlemmar från 21&nbsp;234 medlemmar 1940.

 

År 1948 skedde [[Pragkuppen]] och partiets ledare ser händelserna i [[Tjeckoslovakien]] som en positiv förebild för Sveriges utveckling. Partiets ledning uttalar i en riksdagsdebatt att [[demokrati]] som styrelseskick inte har ett egenvärde.<ref name="sou201381_sid46"/>

 

[[Fil:Hilding Hagberg-2.jpg|miniatyr|stående|[[Hilding Hagberg]], partiordförande 1951–1964.]]

 

År 1951 blev [[Hilding Hagberg]] ny partiledare. Hagberg förde en utrikespolitik som präglades av lojalitet mot Sovjetunionen, men förespråkade ett närmande till socialdemokratin på det inrikespolitiska planet och en ideologisk utveckling för en fredlig väg till socialismen. Närmande till socialdemokratin var kontroversiellt inom SKP och ledde till intern strid. [[Set Persson]], en av vänsterfalangens främsta företrädare, borgarråd i Stockholm fram till 1950 och medlem i partistyrelsen, kritiserade denna attityd gentemot det regerande partiet och förespråkade en hårdare linje mot socialdemokratin vid partikongressen 1953. Emellertid fick Persson kongressen emot sig och blev starkt kritiserad. I och med detta begärde han sitt utträde ur partiet, och bildade i juli 1956 [[Sveriges Kommunistiska Arbetarförbund|Sveriges kommunistiska arbetarförbund]] (SKA), som förespråkade en [[stalinism|stalinistisk]] linje och kritiserade [[Nikita Chrusjtjov]]s reformer i Sovjetunionen.<ref>Set E Persson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7122, Svenskt biografiskt lexikon (art av Benny Jacobsson), hämtad 2021-01-01.</ref>

Partiet startade flera [[frontorganisation]]er för att indirekt kunna verka för Sovjetunionen och dess [[satellitstat]]er. På ordförandeposten brukade en socialdemokrat placeras, men organisationen drevs av kommunister. Nämnas kan [[Svenska Fredskommittén]], [[Förbundet Sverige–DDR]] och [[Förbundet Sverige–Sovjetunionen]]. År 1961 grundades dessutom resebyrån [[Folkturist]] som specialiserade sig på resor till [[Östblocket|öststaterna]].

 

[[Fil:CH Hermansson.jpg|miniatyr|stående|vänster|[[C.-H. Hermansson]], ordförande 1964–1975.]]

1960-talet blev en förändringarnas tid för SKP. Sedan det omvälvande året 1956 med [[Nikita Chrusjtjov]]s tal där han kritiserade [[Josef Stalin]] och [[Ungernrevolten]] hade ett allt större internt missnöje växt mot partiledningens inslagna politik. Många yngre medlemmar, bland andra [[C.-H. Hermansson]], [[Sture Ring]], [[Lars Werner]], [[Kjell E. Johanson]], började reagera och krävde förändringar av partiet. Kongressen 1964 blev en seger för förnyarna i partiet. C.-H. Hermansson blev partiets ordförande och började successivt förändra partiet och fjärma sig från de stalinistiska kvarlevorna och den okritiska hållningen till Sovjetunionen.<ref name="sou201381_sid47">{{Bokref|efternamn=|förnamn=|titel=SOU 2013:81 När vi bryr oss – förslag om samverkan och utbildning för att effektivare förebygga våldsbejakande extremism|url=http://www.regeringen.se/contentassets/f3dd637e12634d6dbdab5a37434a9377/nar-vi-bryr-oss---forslag-om-samverkan-och-utbildning-for-att-effektivare-forebygga-valdsbejakande-extremism-sou-201381|hämtdatum=9 Apr 2017|år=2013|isbn=978-91-38-24049-6|sid=47}}</ref><ref>{{webbref | url = http://arbetet.se/2006/02/10/chs-politiska-testamente/| titel = CH:s politiska testamente | utgivare = [[Arbetet]]| hämtdatum = 2017-02-02}}</ref> Avsikten var att göra partiet anpassat till svenska förhållanden däribland att acceptera den svenska parlamentariska demokratin fullt ut.<ref>{{webbref|url=http://www.vansterpartiet.se/PUB_Omoss/23972.cs |titel=Fortsätt granskningen SVT! |utgivare=Vänsterpartiet |citat=Vitbokens inledande avsnitt börjar med ett citat av en amerikansk forskare, Jan F Triskas; "Det svenska kommunistpartiet . står för alla partiers självständighet och för parlamentarisk demokrati. [...] SKP [...] förklarade att det kunde röstas bort från makten liksom varje annat politiskt parti." Årtalet är fel. Det var i januari 1964, [...] se Dagens Nyheter. Annars var det rätt. |förnamn=C.H. |efternamn=Hermansson |hämtdatum=2017-02-02 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20041103020926/http://www.vansterpartiet.se/PUB_Omoss/23972.cs |arkivdatum=2004-11-03}}</ref>

 

Med ekonomiskt stöd från direktören för [[Svenska Sovjetfilm]] AB köpte SKP 1964 det som idag är Vänsterpartiets kursgård i [[Syninge]] i Norrtälje.<ref>[http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/de-sovjetiska-blodspengarna-spokar-annu_5536511.svd De sovjetiska blodspengarna spökar ännu], ledarartikel av Per Gudmundson, Svenska Dagbladet, 20 oktober 2010.</ref><ref>[http://www.vansterpartiet.se/index.php?option=com_content&view=article&id=1131 Syninge kursgård] {{Wayback|url=http://www.vansterpartiet.se/index.php?option=com_content&view=article&id=1131 |date=20111026162759 }}, Vänsterpartiet.</ref>

 

Den 16 maj 1967 bytte SKP namn till ''Vänsterpartiet Kommunisterna'' (VPK).<ref>''Panorama 67 - en [[bokfilm]]'', red. [[Per-Erik Lindorm]], utgiven av Bonniers Folkbibliotek, [[Albert Bonniers förlag]], Stockholm 1967 s. 109</ref> Namnskiftet sammanträffade med att en internationellt orienterad vänstersocialism växte fram inom partiet. Det nya namnet syftade till att kompromissa mellan "traditionalisterna" och "modernisterna". Enligt Jörgen Hermansson, professor på Statsvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet, förhindrade omvandlingen av partiet "tillkomsten av en ny vänstersocialistisk partibildning av det slag som uppstod i Norge och Danmark".<ref name=":6">{{Tidskriftsref|författare=Jörgen Hermansson|rubrik=Vänsterpartiet. Med historien i framtiden|datum=2010|tidskrift=Statsvetenskaplig tidskrift|utgivare=Fahlbeckska stiftelsen|url=https://journals.lub.lu.se/st/article/view/8214/7349|volym=årgång 112 nr 2}}</ref>

 

År 1967 [[partisplittring|bröt sig en mindre grupp ut]] och bildade [[Sveriges kommunistiska parti (1967)|Kommunistiska Förbundet Marxist-Leninisterna]] (KFML), den första [[nya vänstern|"ny-vänster"-organisationen]] i Sverige som inspirerats av [[maoism]]en. KFML splittrades i sin tur ytterligare och bytte 1973 namn till VPK:s gamla namn Sveriges kommunistiska parti.

 

 

Den senaste större [[partisplittring|splittringen]] kom 1977 när den mer Moskvatrogna "gammelkommunistiska"-fraktionen tröttnade på partiets förändringsprocess. Ungefär en fjärdedel av medlemmarna och två av dess riksdagsledamöter skapade utbrytarpartiet ''[[Sveriges kommunistiska parti (1995)|Arbetarpartiet Kommunisterna]]'' (APK). Detta kan ha bidragit till att den [[Regeringen Fälldin II|borgerliga regeringen]] fick sitta kvar efter det ytterligt jämna [[Riksdagsvalet i Sverige 1979|riksdagsvalet 1979]]; utbrytarna kom inte in i Sveriges riksdag, men om deras röster tillfallit VPK hade det [[De rödgröna|socialistiska blocket]] kunnat få majoritet. Trots splittringen fortsatte oklarheten gällande avsaknaden av demokrati inom [[östblocket]] att känneteckna den interna debatten inom VPK, då delar av partiet ansåg att Sovjetunionen och länderna med [[planekonomi]] varit en socialistisk motkraft mot [[imperialism]] och [[kapitalism]].<ref name=":6" />

 

[[Fil:Bundesarchiv Bild 183-N0701-023, Berlin, Erich Honecker, Lars Werner.jpg|miniatyr|[[Lars Werner]] (ordförande 1975–1993), till höger i bild, träffar [[Erich Honecker]] under ett besök i [[Östtyskland]] 1974.]]

 

Werner var populär bland väljarna, och i en opinionsundersökning 1988 gav 25% av de tillfrågade högsta poäng till honom bland Sveriges dåvarande partiledare. Detta ledde dock enbart till två nya mandat i [[Riksdagsvalet i Sverige 1988|1988 års riksdagsval]] då partiet erhöll 5,84% av rösterna.<ref>{{Tidningsref|författare=Anders Wettergren|rubrik=Övervärdera inte partiledarna|tidning=Göteborgs-Posten|datum=2 december 1994}}</ref>

 

 

Efter [[realsocialism]]ens sammanbrott i [[Östeuropa]] strök partiet 1990 kommunismen ur partinamnet och partiprogrammet. I [[Riksdagsvalet i Sverige 1991|valet 1991]] efter namnbytet gick partiet tillbaka till endast 4,51% av rösterna, det lägsta valresultatet sedan 1968, och Socialdemokraterna förlorade regeringsmakten till [[Regeringen Carl Bildt|de borgerliga]], vilket gjorde att Vänsterpartiet förlorade det inflytande partiet haft sedan 1982.

 

[[Fil:Gudrun Schyman - 16 April 2009 - 1 cropped.jpg|miniatyr|stående|vänster|[[Gudrun Schyman]], ordförande 1993–2003.]]

 

Mot slutet av Schymans partiledarskap hade Vänsterpartiet börjat backa i opinionen. Schyman lämnade Vänsterpartiet den 7 december 2004 och satt fram till valet 2006 som politisk vilde i riksdagen. Gudrun Schyman gick sedan över till det nybildade partiet [[Feministiskt initiativ]] som grundades i april 2005.<ref>{{webbref |url=http://www.expressen.se/nyheter/schyman-lamnar-vansterpartiet-efter-brak/ |titel=Schyman lämnar vänsterpartiet efter bråk |datum=7 december 2004 |utgivare=Expressen}}</ref><ref>{{webbref |url=http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12483098.ab |titel=Gudrun Schyman avgår som FI:s partiledare |hämtdatum=1 december 2013 |datum=14 januari 2011 |utgivare=Aftonbladet}}</ref>

 

Efter att Gudrun Schyman avgått 2003 efterträddes hon av [[Ulla Hoffmann]] som var tillförordnad partiledare till dess att Lars Ohly tillträdde 2004.<ref>{{Tidningsref|rubrik=Ulla Hoffman vänsterpartiets nye ledare|url=https://www.expressen.se/nyheter/ulla-hoffman-vansterpartiets-nye-ledare/|tidning=Expressen|hämtdatum=2018-01-08|språk=sv}}</ref>

 

Ulla Hoffmann har skrivit boken ''Som en skänk från ovan – Politiken bakom pensionssveket.''<ref>{{Webbref|url=http://libris.kb.se/bib/9929410|titel=LIBRIS - Som en skänk från ovan :|hämtdatum=2018-01-08|verk=libris.kb.se|språk=sv}}</ref> Hoffmann var medlem i den grupp som regeringen utsåg att ta fram ett förslag till ett nytt [[pension]]ssystem. I boken kritiserar hon det nya pensionssystemet tillkomst och skildrar hur beslutet att reformera pensionssystemet drevs igenom.

 

[[Fil:Lars Ohly Almedalen 2006 cr.jpg|miniatyr|stående|[[Lars Ohly]], ordförande 2004–2012.]]

 

I januari 2018 lämnade Lars Ohly Vänsterpartiet i protest efter att anklagelser om sexuella trakasserier riktats mot honom.<ref>{{Tidningsref |författare= |rubrik=Lars Ohly: Min fru är den jag svikit mest |url=https://www.expressen.se/nyheter/lars-ohly-lamnar-v-i-protest/ |tidning=Expressen |id= |datum=9 jan 2018 |sid= |hämtdatum=11 jan 2018 |språk= |arkivurl= |arkivdatum=}}</ref>

 

[[Fil:Jonas Sjöstedt 02.JPG|miniatyr|stående|vänster|[[Jonas Sjöstedt]], ordförande 2012–2020.]]

 

Projektet avslutades formellt december 2014, då [[SIDA (tidigare myndighet)|SIDA]]-projektet avslutades,<ref name="vif" /><ref name="aftonb" /> och det framgår att VIF blev lurade av Borotbas grundare.<ref name="aftonb"/>

 

[[Fil:Nooshi.Dadgostar.riksmotet2015.15d686.1710080.jpg|miniatyr|stående|[[Nooshi Dadgostar]], ordförande 2020-.]]

 

 

== Partisymbol ==

 

Den röda nejlikan var också vänsterns symbol i kampen mot [[fascism]]en i Europa. Ett tydligt exempel är den röda nejlikans självklara roll vid fascismens fall i [[Portugal]] 1974. I denna ''[[Nejlikerevolutionen|nejlikornas revolution]]'' förenades den demokratiska och sociala kampen med befrielsen från fascismen och upplösningen av [[Portugisiska imperiet|Portugals kolonialvälde]].

 

== Organisation ==

Vänsterpartiets medlemmar är organiserade i [[partiförening]]ar som samlas under ett av 27 distrikt som vanligen utgörs av partiföreningarna inom respektive län. Partiets högsta beslutande organ är [[Partikongress|Kongressen]], som sammanträder vartannat år. Mellan kongresserna är det partistyrelsen som leder partiet.

 

Mellan 1917 och 1921 hade partiet ingen partiordförande, endast ordförande för arbetsutskottet.{{Källa behövs||datum=2019-10}} Fram till och med kongressen 1964 utsågs partiordföranden av centralkommittén/partistyrelsen, därefter av kongressen.{{Källa behövs||datum=2019-10}}

{|class="wikitable"

|-

| 2020– || [[Nooshi Dadgostar]]

|}

 

{|class="wikitable"

|-

|-

| 2012– || [[Aron Etzler]]

|}

 

Partistyrelsen är Vänsterpartiets högsta beslutande instans mellan kongresserna. Den leder verksamheten och fattar beslut om partiets politiska inriktning. Partistyrelsen består av ledamöter och suppleanter. Partiordföranden är direktvald av kongressen. Alla andra förtroendeuppdrag utses inom partistyrelsen. Verkställande utskottet (VU) består av sju ledamöter som utses inom partistyrelsen.<ref>[https://www.vansterpartiet.se/kontakt/partistyrelsen/ "Partistyrelsen"]. Vänsterpartiet. Läst 27 november 2020.</ref>

 

* [[Ciczie Weidby]], Jönköpings län{{Kolumner-slut}}

 

 

== Valresultat ==

<timeline>

PlotArea = left:40 right:20 top:25 bottom:30

TimeAxis = orientation:vertical

bar:2018 from:0 till:8.0 text:8.0

bar:2022 from:0 till:6.7 text:6.7

</timeline>

 

[[Fil:Riksdagsvalet 2022 (Vänsterpartiet).svg|miniatyr|Resultat i riksdagsvalet 2022 på kommunnivå.]]

<gallery>

Fil:Riksdagsval Sverige 1973 - v.svg|1973.

</gallery>

 

{{Se även|Listor över ledamöter av Sveriges riksdag}}

{{Kolumner}}

* [[Andrea Andersson-Tay]], Stockholms län

{{Kolumner-slut}}

 

* [[Bengt Hurtig]] (1995)

* [[Jörn Svensson]] (1995–1999)

* [[Marianne Eriksson]] (1995–2004)

* [[Herman Schmid]] (1999–2004)

* [[Eva-Britt Svensson]] (2004–2011)

* [[Jens Holm]] (2006–2009)

* [[Mikael Gustafsson]] (2011–2014)

 

== Referenser ==

<references>

<ref name=":1">{{Webbref|url=http://www.marxist.se/vansterpartiets-bildande-1917-och-dess-tidiga-utveckling|titel=Vänsterpartiets bildande 1917 och dess tidiga utveckling {{!}} Revolution|hämtdatum=2017-04-23|verk=www.marxist.se|språk=sv}}</ref>

</references>

 

== Vidare läsning ==

* {{bokref |efternamn=Hermansson |förnamn=C.-H. |titel=Kommunister : en intervjubok. Första boken |utgåva=2. uppl. |år=1980 |utgivare=Arbetarkultur |utgivningsort=Stockholm |isbn=91-7014-121-5 |libris=180780}}

* {{bokref |efternamn=Hermansson |förnamn=C.-H. |titel=Kommunister : en intervjubok. Andra boken |utgåva=1. uppl. |år=1980 |utgivare=Arbetarkultur |utgivningsort=Stockholm |isbn=91-7014-122-3 |libris=180781}}

* {{bokref |efternamn=Sjöstedt |förnamn=Jonas |titel=Masthugget, Moskva, Madrid : berättelsen om Bengt och Greta |år=2009 |utgivare=Carlsson |utgivningsort=Stockholm |isbn=978-91-7331-228-8 |libris=11222784}}

* {{bokref |författare=Vänsterpartiet |titel=Från traditionellt kommunistparti till socialistiskt vänsterparti : [rapport |år=2006 |utgivare=Vänsterpartiet |utgivningsort=Stockholm |libris=10330877}}

* {{bokref |titel=Zimmerwald : socialistisk månadstidskrift |år=1919-1921 |utgivare=Frams förlag |utgivningsort=Stockholm |libris=2188291 |url=https://runeberg.org/zimm/ }}

 

== Externa länkar ==

* {{Officiell webbplats}}

* [http://snd.gu.se/sv/vivill/party/v Svensk Nationell Datatjänst: Svenska partiprogram och valmanifest: Vänsterpartiet]

 

[[Kategori:Vänsterpartiet| ]]

[[Kategori:Socialistiska partier i Sverige]]

[[Kategori:Wikipedia:Projekt neutralitet]]