hast

Se även häst.

Svenska

Substantiv

Böjningar av hast	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hast	hasten
Genitiv	hasts	hastens

hast

1. brådska, skyndsamhet; jäkt

   Sammansättningar: hastverk

   Fraser: i all hast, i en hast

   Besläktade ord: hasta, hastande, hastig, hastighet

   Etymologi: Från fornsvenska hast, av medellågtyska hast med samma betydelse, av fornfranska haste från omkring år 1300 med samma betydelse (därav även franska hâte och engelska haste), av frankiska *haifst, "våld", av västgermanska *Haisti eller *khaistiz (därav även fornengelska hæste, "våldsam", "häftig", "förhastad", och fornfrisiska hāst), av urgermanska *haisti-, av *haifsti- (jämför gotiska haifsts, "strid", samt svenska häftig).

Översättningar

brådska, skyndsamhet

• finska: kiire ^(fi), hoppu ^(fi)
• frisiska: haast u, hast u
• isländska: flýtir m
• polska: pośpiech ^(pl) m
• tyska: Hast ^(de) f, Eile ^(de) f, Hetze ^(de) f

Engelska

Verb

hast

1. andra person singular presens indikativ av have

Frisiska

Substantiv

Böjningar av hast	Singular	Plural
utrum
Nominativ	hast	hasten

hast u

• uttal: hast

1. hast

   Besläktade ord: hastich

   Varianter: haast

Verb

hast

• uttal: hast

1. böjningsform av hawwe

Tyska

Verb

hast

1. böjningsform av haben