brak

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av brak  Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ brak braket
Genitiv braks brakets

brak

  1. skrällande ljud, dån
    Selma vakna av ett brak.
    Etymologi: Av fornsvenska brak.[1]
    Besläktade ord: braka, brakare

Översättningar

[redigera]

Danska

[redigera]

Adjektiv

[redigera]

brak

  1. (jordbruk) i träda, obrukad
    Sammansättningar: brakjord, braklægge, brakmark
    Besläktade ord: brakke, brakning
    Etymologi: Från tyska brach, släkt med brechen (bräcka, bryta).

Polska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av brak 
maskulinum Singular Plural
Nominativ brak braki
Genitiv braku braków
Dativ brakowi brakom
Ackusativ brak braki
Instrumentalis brakiem brakami
Lokativ braku brakach
Vokativ braku braki

brak m

  1. brist
    Synonymer: niedostatek
  2. fel, defekt
    Synonymer: wada
  3. utskottsvara
    Synonymer: towar wybrakowany
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.

Källor

[redigera]
  1. Svensk ordbok: "brak"