tarm

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av tarm  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tarm tarmen tarmar tarmarna
Genitiv tarms tarmens tarmars tarmarnas

tarm

  1. (fysiologi) den del av matspjälkningskanalen som tar vid efter magsäcken
    Människans tarm utgörs av tunntarmen (duodenum, jejunum och ileum), tjocktarmen (blindtarm och kolon) och ändtarmen (rektum).
    Sammansättningar: blindtarm, grovtarm, krumtarm, tarmbakterie, tarmcancer, tarmflora, tarminnehåll, tarmkanal, tarmludd, tarmsaft, tarmslemhinna, tarmsystem, tarmvred, tarmvägg, tjocktarm, tolvfingertarm, tomtarm, tunntarm, ändtarm

Översättningar

[redigera]

Bokmål

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av tarm  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tarm tarmen tarmer tarmene
Genitiv tarms tarmens tarmers tarmenes

tarm m

  1. tarm
    Sammansättningar: blindtarm, endetarm, tarmbakterie, tarmsaft, tjukktarm, tolvfingertarm, tykktarm, tynntarm

Danska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av tarm  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tarm tarmen tarme tarmene
Genitiv tarms tarmens tarmes tarmenes

tarm u

  1. tarm
    Sammansättningar: blindtarm, endetarm, tarmbetændelse, tarminfektion, tarmkræft, tarmlidelse, tarmslimhinde, tarmsygdom, tolvfingertarm, tyktarm, tyndtarm

Nynorska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av tarm  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tarm tarmen tarmar tarmane

tarm m

  1. tarm
    Sammansättningar: blindtarm, endetarm, tarmbakterie, tjukktarm, tolvfingertarm, tynntarm

Älvdalska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

tarm m

  1. (anatomi) tarm