11238 Johanmaurits
Utseende
11238 Johanmaurits | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 24 september 1960 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (11238) Johanmaurits |
Alternativnamn | 2044 P-L, 1999 JY57[1] |
Uppkallad efter | Johan Moritz av Nassau-Siegen[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,369 AU |
Perihelium | 2,078 AU |
Halv storaxel | 2,224 AU |
Excentricitet | 0,0655137 |
Siderisk omloppstid | 3,32 år |
Medelomloppshastighet | 19,97 km/s |
Medelanomali | 310,1° |
Inklination | 3,878° |
Longitud för uppstigande nod | 349,8° |
Periheliumargument | 243,2° |
Fysikaliska data[1] | |
Absolut magnitud (H) | 15,0[3] |
11238 Johanmaurits eller 2044 P-L[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 24 september 1960 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter Johan Moritz av Nassau-Siegen.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 11238 Johanmaurits” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=11238. Läst 10 oktober 2021.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 11238 Johanmaurits” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=11238. Läst 10 oktober 2021.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 6 april 2022.
|