Mjölon
| Mjölon | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Ljungordningen Ericales |
| Familj | Ljungväxter Ericaceae |
| Släkte | Mjölonsläktet Arctostaphylos |
| Art | Mjölon A. uva-ursi |
| Vetenskapligt namn | |
| § Arctostaphylos uva-ursi | |
| Auktor | L. |
Mjölon (Arctostaphylos uva-ursi) är en art i familjen ljungväxter och har cirkumpolär utbredning samt förekommer söderut till södra Europa och Kalifornien. Den förekommer i hela Norden, vilket inkluderar stora delar av Island. Arten är vanlig och påträffas på torr, öppen, mager sand- och grusjord, exempelvis hedtallskogar, grässlätter, moränkullar, hedar, klipphyllor, klapperstensfält, vägskärningar och banvallar.
Äldre svenska alternativa namnformer är Mjölonris, Mjölbär, Linbär[1]
Mjölon är en städsegrön dvärgbuske som blir 5–15 centimeter och blommar från maj till juni. Blommorna är blekrosa till vita och sällan grönaktiga. Bären blir 10 mm stora och är släta, klarröda, klotrunda, mjöliga och utan smak. De förväxlas lätt med lingon[2].
Den har 0,2–1 meter långa, rotslående grenar. Bladen är 12–30 millimeter breda, hårda, blanka och bredast på mitten. De har nätlik nervatur och platta kanter, utan glandelprickar på den gröna undersidan.
Användning
Mjölon är en färgväxt som i grunden färgar gult. Det finns spår av mjölon i vikingatida och medeltida textilfynd. [3] Med alun som betmedel ger den grått och med järnvitriol svart.[4]
-
Moget bär
-
Mjölonris på berghäll
Referenser
- ^ J.W.Palmstruch, Svensk Botanik, andra bandet, Stockholm 1803. Tillgänglig på Archive.org
- ^ http://linnaeus.nrm.se/flora/di/erica/arcto/arctuva.html
- ^ http://linnaeus.nrm.se/flora/listor/fargvaxt.html
- ^ Lindman
Externa länkar
- Den virtuella floran
- Mjölon i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
