Afrika

Afrika är jordens näst största kontinent, både vad gäller area och folkmängd. Med kontinentens öar inräknade mäter Afrika 30 244 050 km² vilket motsvarar 20,3 % av jordens landmassa. Omkring 22 miljoner km² av dessa ligger i tropikerna vilket gör Afrika till världens varmaste kontinent. I Afrika bor mer än 900 miljoner människor - en sjundedel av jordens befolkning. Dess längd i nordlig-sydlig riktningär omkring 8 000 km och dess största bredd omkring 7 500 km.

Afrikas kuster är mindre inskurna än någon annan världsdels och saknar helt betydande halvöar. Antalet vikar och bukter är också obetydligt. Hela kustlängden utgör endast 28 000 km. varav Medelhavet står för 5 400 km, Atlanten 11 000 km, Indiska oceanen 8 700 km och Röda havet 2 900 km(1 km. kust på 1 057 km² land, jämför med Europas 1 km kust på 278 km² land).

Etymologi

Ordet "Afrikas" etymologiska bakgrund är dunkel, och ordet har dessutom haft olika betydelse under olika epoker.

När romarna först använde termen Africa terra avsåg de före andra puniska kriget endast trakten kring Kartago, dvs motsvarande ungefär dagens Tunisien. Romarna uppfattade först Egypten som en del av Asien, och det var först geografen Ptolemaios som drog gränsen vid Suez. Under kejsartiden kom Africa att avse hela det området romarna kände till av kontinenten, och allt eftersom européerna har upptäckt mer och mer av kontinenten har termen avsett ett allt större område.

Namnet ska ha avsett "landet där afri" (singularis: Afer) bodde. Afer avsåg namnet på ett folk som kan motsvara dagens berber. Ordet afer kan

härstamma från fenikiskans ´afar - damm, stof.
syfta på stammen Afridi som levde i norra Afrika kring Kartago (jämför ovan).
komma av grekiskans phrike. Historikern Leo Africanus knöt termen till grekiskans phrike, (φρικε, kall och hemsk). Prefixet a negerar denna betydelse och aphrike betyder isåfall "utan kyla och andra hemskheter". I grekiskan byttes dock "ph" ut till "f" under det första århundradet e.Kr. och detta etymologiska ursprung har därför ifrågasatts.
latinets aprica, solig.

Historia

Den första mänskliga migrationen, från kontinenten men även inom Afrikas kuster, kan spåras lingvistiskt, kulturellt och genom datoranalyser av genetiskt material. Någonstans i Östafrika tror dagens forskare att de första hominider uppkom. I Etiopien har man hittat ett två miljoner år gammalt skelett - Lucy - av den första kända mänskliga primaten.

Lingvistiska spår tyder på att Bantufolk emigrerade från Västafrika in i khoisanfolkets (de som tidigare kalldes bushmen och hottentoter) område och undanträngde dem. Bantufolken använde en uppsättning grödor, bl.a. kassava och jams, som var mer lämpade för jordbruk i det tropiska Afrika, och med sitt jordbruk kunde bantu försörja en betydligt större befolkningsmängd än de jägare-samlare de undanträngde. Bantufolkens traditionella bosättningsområde sträcker sig från Saharaöknen till de tempererade regionerna i söder. Historiskt har deras vapen varit spjut, sköld, pil och båge. Det för khoisanspråkens karaktäristiska klickljuden återfinns i nguni- och bantuspråk som t.ex. xhosa och zulu. Khoisanspråken talas idag främst av utspridda minoritetsgrupper i södra Afrika i länderna kring Kalahariöknen.

Afrika söder om Sahara har bestått olika stater och riken, mindre stadsstater samt stammar och klaner. Den forna egyptiska riket, är en av världens äldsta stater, och den mest kända av de äldre afrikanska civilisationerna. Det fanns även statsbildningar i Nubien, Ghana, Timbuktu, Kanem-Bornu och i nuvarande Zimbawe.

Nordafrika kom fr.o.m. 600-talet under arabiskt inflytande - en tid av kulturell blomstring - och med kamelens hjälp spreds islam och den arabiska kulturen genom Sahara och vidare söderut. Arabiska och persiska handelsmän spred likaså Islam längs med den östafrikanska kusten. Den östafrikanska handelsutbytet med araber och persier sträckte sig ända bort till Java, därmed den etniska, kulturella och språkliga mångfalden på östafrikas kust, Madagaskar och Komorerna.

Etiopien är en tidig kristen högkultur i Afrika. Språket, skördsystemet och kulturen i Etiopien är tämligen anorlunda de i övriga Afrika, vilket kan bero på dess läge vid de nordliga, torra högländerna och kontakten med Eurasien. Det är bland annat härifrån kaffe kommer.

Under 1300-talet började europeiska upptäcktsresande att utforska väst- och centralafrika. Genom handel med lokala stamledare och våld exporterades miljontals afrikaner som slavar över hela jordklotet. Tidiga kolonisatörer var portugiserna och holländarna. Därefter kom engelsmän, fransmän och spanjorer.

I början av 1800-talet inleddes koloniseringen av Afrika då europeiska stater ockuperade nästan hela kontinenten. Denna kolonisering innebar en rovdrift på både kontinentens naturresurser och människor. Det kom att dröja ända till efter andra världskriget innan de kolonierna började uppnå självständighet. Kung Leopolds rovdrift på sin privata koloni Kongo är ökänd och kostade miljontals afrikanska liv.

Idag består Afrika av över 50 oberoende stater, varav många fortfarande har gränser som härstammar från kolonialtiden.

Geografi

Afrika är namnet på den största av de södra kontinenter som skjuter ut från jordens stora landmassa på det norra halvklotet. Inom sina anmärkningsvärt regelbundna kuster rymmer den en total yta på omkring 30 244 050 km² inklusive öarna. Afrika åtskiljs från Europa av Medelhavet och förenas med Asien i sitt nordöstra hörn genom näset vid Suez, omkring 130 km i bredd. Omkring 8 000 km skiljer den nordligaste punkten, Ras ben Sakka i Marocko, från dess sydligaste, Kap Agulhas i Sydafrika. Från Kap Verde, dess västligasta punkt, till Ras Hafun i Somalia är det omkring 7 400 km. Afrikas kuster mäter omkring 26 000 km, och avsaknaden av djupare bukter blir uppenbar om man jämför med Europas 9 700 000 km² som omgärdas av 32 000 km kust.

Afrikas genomsnittliga höjd över havet är omkring 600 m, vilket motsvarar de båda amerikanska kontinenternas höjd men är lägre än den asiatiska på omkring 950 m. Jämfört med de andra kontinenterna utmärker sig Afrika med en liten andel landområden på mycket hög respektive mycket låg höjd. Landområdena under 180 möh upptar en osedvanligt liten del av den totala landmassan, och även de högsta delarna, som är betydligt lägre än motsvarande i Asien, utgörs av isolerade berg och bergkedjor. Generellt ligger de högre platåerna i öst och söder och de lägre delarna åt väst och norr och med en linje från ungefär vid Röda havets mitt till Kongoflodens mynning kan kontinenten delas upp i ett lågland i norr och ett högland i söder. Man kan således dela upp Afrika i fyra övergripande landområden:

Slättlanden vid kusterna - ofta med mangroveträsk insprängda - når aldrig långt in från kusterna utom vid vattendragens nedre delar. Slamrika slättland finns egentligen bara vid de större flodernas deltan, och annars utgör kustområdena det lägsta steget i en serie terrasser som bildar stigningen upp till de inre platåerna.
Atlasbergen i norr som ligger isolerat av Saharaöknen som bitvis ligger under havsnivån.
De södra och östra höglanden som ligger på mellan 600-1000 möh.
De nordliga och västra slättlanden, inklusive Sahara, som kantas och genomfars av stråk med högra landområden, men i allmänhet håller sig under 600 möh.

Hela Afrika har ett tropiskt eller subtropiskt klimat.

Västafrika - Östafrika - Nordafrika - Centralafrika - Södra Afrika

Politik

Nationerna i Afrika har ofta visat sig vara instabila stater som efter självständigheten hemsökts av korruption, våldsamma statskupper, despotism och militärdiktaturer. Under perioden 1960-1989 genomfördes över 70 kupper och 13 mord på presidenter. Under det kalla kriget kämpade USA och Sovjetunionen om makten i Afrika och, tillsammans med länder som Frankrike, stödde de aktivt diktaturer och iscensatte de flera av dessa kupper och illgärningar mot demokratiskt valda regeringar. Många militära konflikter om territorier och gränser under Afrikas moderna historia har berott på de gränser från kolonial tid som dragits över Afrika. Förutom dessa supermakters globala, strategiska ställningstaganden motiverades ofta interventionerna i Afrika av tillgången till kontinentens rika råvarutillgångar - diamanter och metaller som uran och koppar.

Korruption och havererade politiska program har lett till utbredd undernäring och undermålig infrastruktur orsakar alljämt brist på mat och rent vatten. Sanitetsproblemen har också orsakat en akut spridning av bl.a. HIV-viruset som leder till sjukdomen AIDS

Trots nöd och umbäranden finns det tecken på att Afrika går en ljus framtid till mötes - demokratiskt valda regeringar växer i antal även om de inte utgör någon majoritet ännu. Genom påtryckningar från t.ex. Internationella valutafonden (IMF) har många afrikanska stater lyckats vända en nedåtgående ekonomisk spiral som varat i flera decennier till en positiv tillväxt. Om man beaktar IMF:s katastrofala misslyckanden i länder som Argentina och Filippinerna är det dock oklart i vilken omfattning dessa konventionella ekonomiska kriterier ger en rättvis bild av vad Afrika faktiskt behöver.

Det finns också tecken som tyder på de afrikanska staterna i ökad omfattning hittat en form för framgångsrikt samarbete sinsemellan. Under inbördeskriget i Kongo var det grannstaterna som intervenerade i konflikten snarare än rika, utomafrikanska stater. Antalet döda i konflikten har uppskattats till 3.5 miljoner under en femårsperiod vilket kan leda till en situation liknande den i Europa efter andra världskriget då staterna där påbörjade en integrationsprocess som idag gör ett krig mellan t.ex. Frankrike och Tyskland mycket osannolikt. Politiska organisationer som African Union underlättar också ett framtida samarbetet mellan kontinentens stater.

Demografi

Människan, Homo sapiens sapiens, antas härstamma från Afrika och spred sig sen härifrån till de omgivande kontinenterna. Den svarta befolkningen söder om Sahara tillhör den ursprungliga befolkningen som hela tiden levat här. Norr om Sahara präglar samröret med övriga Medelhavsområdet och inte minst s.v. Asien både befolkning, språk och kultur. På Madagaskar, som var obebott under lång tid, härstammar majoriteten av befolkning från människor som emigrerat från Indonesien. Under kolonialtiden skedde inflyttning från Europa och Asien till södra Afrika där den icke-svarta befolkningen idag utgör betydande minoritetsgrupper.

Afrikas befolkning uppvisar många av de för utvecklingsregioner typiska drag såsom höga födelsetal i kombination med sjunkande dödstal med snabb befolkningsökning och låg medelålder (45% är under 15 år) som följd. Även om befolkningstätheten varierar kraftigt mellan olika regioner, är Afrika en glest befolkad kontinent med i genomsnitt 18 invånare per km². Afrika är den kontinent som har den lägsta urbaniseringsgraden, med endast 25% boende i städer. Även här är variationerna stora, och i norra och östra Afrika finns en lång urban tradition.