Blåa riksdagsgruppen
Blåa riksdagsgruppen (finska: Sininen eduskuntaryhmä), var en riksdagsgrupp inom Finlands riksdag. Gruppen kom till den 13 juni 2017 under namnet Nytt alternativ[1] sedan flera sannfinländska riksdagsmän valt att lämna sin tidigare grupp[2] efter en partikongress där ledningen till stora delar bytts ut. Till utbrytargruppen hörde alla partiets ministrar, inklusive den tidigare partiordföranden Timo Soini. Gruppordförande var Simon Elo. 20 riksdagsledamöter fanns med när gruppen bildades och 17 fanns kvar vid tidpunkten av riksdagsvalet i Finland 2019.
Kring utbrytarna bildades en förening, Blå framtid (finska: Sininen tulevaisuus), som registrerade sig som parti. Hösten 2017 hade man samlat in den mängd anhängarkort som registreringen kräver. Partiordförande blev Sampo Terho, som var Sannfinländarnas tidigare lednings favorit till partiledarposten.
Av de ursprungliga avhopparna återvände Kike Elomaa till Sannfinländarna redan i juni 2017. Hon meddelade att hon inte hade hunnit byta parti, enbart riksdagsgrupp som hon bytte tillbaka.[3] Till skillnad från de andra som ursprungligen hade anslutit sig till den nya riksdagsgruppen, lyckades Elomaa med att bli omvald i riksdagsvalet 2019, som sannfinländare.[4] Kaj Turunen hoppade över till Samlingspartiet i april 2018.[5]
Blåa riksdagsgruppen innehade talmansposten i riksdagen fram till februari 2018. Den tidigare talmannen Maria Lohela hoppade av till Rörelse Nu i januari 2019.[6]
Medlemmar
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ Sannfinländarna klyvs mitt itu SVT Nyheter, 13 juni 2017
- ^ Sannfinländarna splittras - 22 bildar ny riksdagsgrupp, Timo Soini hoppade också av Svenska Yle, 13 juni 2017
- ^ Ritva "Kike" Elomaa går tillbaka till Sannfinländarna. Svenska Yle 22 juni 2017. Läst 13 juli 2019.
- ^ Resultatservice. Svenska Yle. Läst 13 juli 2019.
- ^ De blå tappar Kaj Turunen till Samlingspartiet. Svenska Yle 24 april 2018. Läst 13 juli 2019.
- ^ Riksdagens tidigare talman Maria Lohela hoppar över till Hjallis Harkimos rörelse. Svenska Yle 21 januari 2019. Läst 13 juli 2019.