Eugen Semitjov
Eugen Semitjov, född 22 maj 1923 i Sverige, död 12 juni 1987, var en svensk tecknare, författare, rymdexpert och journalist. Han är mest känd för sina artiklar, böcker och illustrationer om rymden. Från 1942 till 1957 tecknade han serien Allan Kämpe. År 1972 fick han Stora Journalistpriset.
Biografi
Semitjovs föräldrar kom till Sverige år 1923 från Sovjetunionen. Fadern hette Vladimir Semitjov och brodern Vladimir 'Volodja' Semitjov, båda var också författare. Eugen Semitjov hade teknisk utbildning och hans chef ansåg att han hade teckningstalang så han blev skickad till Berghs Reklamskola. Senare blev han tecknande motorjournalist i Stockholm.
Semitjov tjänstgjorde under andra världskriget på F8 Barkarby som flygmekaniker. Enligt hans egen utsago började han teckna serien Allan Kämpe under de pass på F8 då det inte hände något utan alla väntade på order. Från 1942 till 1957 tecknade han sedan serien som närmast är att likna vid en svensk Blixt Gordon.
Efter år 1947 började han utföra tecknade rymdreportage och blev en föregångare på området nyhetsgrafik. Som science fictionskribent och författare hade han rymden som sitt specialämne. När Sputnik sändes upp 1957 så fick han göra teckningen som fyllde hela Aftonbladets förstasida.
Eugen Semitjov skrev flera poulärvetenskapliga böcker och artiklar för tidningar om rymdfart och annan forskning. Semitjov skrev även en del böcker om kontroversiella fenomen, till exempel UFOn och det paranormala, på ett nyfiket och fantasieggande vis, men han hade hela tiden en kritisk attityd till dem. När rymdkapplöpningen startade blev författandet och illustrerandet av tidningsartiklar så omfattande att han inte hann med att skriva några böcker. Det syns i utgivningen av de böcker han skrev.
Sitt internationella genombrott fick Eugen Semitjov 1960, då han sändes till Sovjet av Allers förlag för att skriva om den ryska rymdforskningen. Han blev den första västjournalisten som fick förmånen att intervjua kosmonauten Jurij Gagarin direkt på dennes eget språk, ryska, efter att denne blivit den första människan i rymden. Han bevakade fyra av de sex månfärderna på plats i USA, och rapporterar om dem i svenskpress, Vid den första månlandningen 1969, medverkar Semitjov som bisittare i Bengt Feldreichs direktsända TV månvaka, som den rymdexpert han verkligen var. 1972 tilldelades Semitjov Stora Journalistpriset i gruppen för annan periodisk press med motiveringen; "för en lysande populärvetenskaplig journalistik, som från science fiction området övergått till verklighetsnära och realistiska reportage med årets serie i Allers "Vår dramatiska framtid" som kulmen". Tre år senare, 1975, tilldelas Semitjov även Jules Verne-priset.
Eugen Semitjov-priset
Han var med i föreningen Svenska Rymdrörelsen när den grundades 1984 för att främja intresset för rymdfart i Sverige. Föreningen bytte namn till Svenska Rymdsällskapet och försvann sedan på 1990-talet. Svenska Rymdrörelsen grundade ett pris till hans minne som heter Eugen Semitjov-priset.
Bibliografi
- Allan Kämpe-albumet (1951)
- Fyra Filmrutor (1952)
- Bilfirman 3 1/2 (1956)
- Tex på farligt spår (1956)
- Det största äventyret (1958)
- Måns och Mona på månen (1960)
- Det kommer en dag då hela världen håller andan (1973)
- De otroliga tefaten (1974)
- Den hundraåriga spådomen (1975)
- Allan Kämpe 1942-1957 (1976)
- Bortom tid och rum (1977)
- Mannen från framtiden och När tiden vände : 2 fantastiska romaner (1978)
- UFO-fjället (1978)
- Den jagade bilen (1979)
- Mellan dröm och verklighet : rapport från "den inre rymden" (1979)
- Fantastiska världar (1980)
- Katastrofernas planet (1982)
- Rymdtecknaren (1983, självbiografisk)
- Den stora kometen och andra fenomen i rymden (1985)
- Garbofilmen vi aldrig fick se (1986)