Ljunghusen
| Ljunghusen | |
| Tätort | |
 | |
| Land |  Sverige
|
|---|---|
| Landskap | Skåne |
| Län | Skåne län |
| Kommun | Vellinge kommun |
| Koordinater | 55°24′N 12°55′Ö / 55.400°N 12.917°Ö |
| Area | 381,39 hektar |
| Folkmängd | 2 555 (2010)[1] |
| Befolkningstäthet | 6,7 inv./hektar |
| Tidszon | CET (UTC+1) |
| - sommartid | CEST (UTC+2) |
| Postort | Höllviken |
| Postnummer | 236 41 - 236 42 |
| Riktnummer | 040 |
| Tätortskod | 3572 |
| Geonames | 2694537 |
  Ljunghusens läge i Skåne län
| |
| Wikimedia Commons: Ljunghusen | |
Ljunghusen är en tätort i Vellinge kommun i Skåne län. Orten ligger på Falsterbonäset, väster om Höllviken och öster om Skanör. Den ligger främst söder om länsväg 100, och täcker utrymmet mellan Höllviken och Kämpingebukten väster om Falsterbokanalen. Bebyggelsen består till allra största del av villor. Orten är känd för sina badstränder och sin golfbana, Ljunghusens GK.
Ljunghusen består främst av tre delar: Området norr om Falsterbovägen (länsväg 100), Stora området (Storvägsområdet)samt Lilla området (mellan kanalen och Storvägsområdet). Ljungskogens strandbad utgör de delar av Stora området samt Lilla området som ligger närmast stränderna i väster.
I tätorten finns en F-9-skola vid namn Ljungenskolan, och en förskola vid namn Vikenstugan.
Orten ligger främst i Rängs socken, förutom gatorna väst om Berghs väg som ingår i vad som var Skanör med Falsterbo stad, nu Skanör-Falsterbo församling.[2]
Etymologi och historia
Tätorten har fått sitt namn efter husen Norra Ljunghuset och Södra Ljunghuset, i norra respektive södra kanten av orten, som i sin tur fått sina namn efter de stora mängder ljung som växer i området, samt närheten till naturreservatet Skanörs ljung. Ljungen planterades under 1800-talet av greve Corfitz Beck-Friis och kyrkoherde Carl Jakob Collin, till en början under protester av lokalbefolkningen, som använt marken för bete och torvtäkt.[2] Båda har idag vägar i orten respektive närliggande Höllviken uppkallade efter sig.
Orten började växa sekelskiftet 1900 i takt med att fler och fler välbeställda stadsbor byggde sommarhus på platsen. Området ägdes till 1896 av Börringe kloster som sålde området till ett konsortium lett av Johan Kock, som också blev en av de första att bygga stuga på området, och 1904 köptes området av AB Ljungskogens Strandbad. Ägarna av detta bolag ville bibehålla områdets stil och skapade därför ett antal regler som gäller än idag. Dessa handlar framför allt om att husen på tomten ska placeras så varsamt som möjligt för den omgivande miljön.[2]
Norra och södra Ljunghuset
Norra Ljunghuset uppfördes 1796 och utgör det sista huset innan heden mellan orten och Skanör med Falsterbo. Innan orten Ljunghusen började byggas låg huset ensligt längs landsvägen, och utgjorde en gräns mellan Skanör med Falsterbo och "Österbyarna", det vill säga framför allt Kämpinge och Stora Hammar. I dag har orten byggts till, men det hus som numera står på platsen är fortfarande det sista huset längs med huvudvägen mot Skanör. Runt sekelskiftet 1900 fungerade byggnaden som lönnkrog, och här berättades många historier om bland annat ljunghedens trollgumma Gya. I dag finns en väg i orten vid namn Lönnkrogsvägen, och i Höllviken ett område vid namn Gya. Norra Ljunghuset brann ner 1951, men återuppbyggdes och är i dag enfamiljshus.[3]
Södra Ljunghuset uppfördes 1850 och var bostad åt personen som skötte nyplanteringarna på "Gråbackarna", de planteringar som Corfitz Beck-Friis tog initiativ till. Från 1932 fram till det nya klubbhuset byggdes 1965 fungerade huset som klubbhus för Ljunghusens GK. Byggnaden är i dag arbetsbyggnad för klubbens greenkeeper och hyser en lägenhet.[4]
Ljunghusen är egen tätort sedan 1975 men har postadress Höllviken.
Områden
Ljungskogens strandbad
Storvägsområdet (Stora området) kallas den del av Ljunghusen som nås genom Storvägen, och det är dessutom den västligaste delen av orten. Detta område har sin helt egna karaktär i det att flera servitut och stipulerade förutsättningar, uppställda i 1900-talets början, reglerat områdets utveckling. Tomterna får inte understiga 2000 kvadratmeter, hus ska helst placeras med en ridå av träd mellan huset och vägen samt mellan omkringliggande hus, tomterna skall behålla sin karaktär av naturtomt med ljung och tall. Detta har sitt ursprung i områdets ursprungliga syfte, rekreation och sommarviste. I och med att boendet i området mer antagit karaktär av åretruntboende har flera av dessa regler luckrats upp, exempelvis det under sommaren gällande spikförbudet.
Möjligheterna till nybyggnation inom området är idag mycket begränsade beroende på ett obefintligt bestånd av obebyggda tomter samt att möjligheterna att stycka av större tomter i fler delar begränsas av servitutet om minsta tillåtna yta på 2000 kvadratmeter. De fåtalet nya hus som uppförs byggs oftast på tomter där det tidigare stått mindre sommarhus från 1940- och 50-talen.
Inom Ljungskogen finns ett flertal intresseföreningar, såsom Villaägarföreningen, Vägföreningen, Vattenföreningen, Bastuföreningen, Badhytternas Vänner och en nyligen bildad förening för bouleintresserade. Dessutom finns det en viltvårdförening och en tennisförening.
Området norr om länsväg 100
Norr om länsväg 100 finns en livsmedelsbutik, en kiosk, ett bageri, en före detta järnvägsstation och i övrigt främst lägenheter och radhus, förutom en handfull villor.
Området mellan Storvägsområdet och kanalen
Detta område (Lilla området) har till skillnad från Storvägsområdet mer klassisk villaområdestil, speciellt Elvabovägen, ett typhusområde med cirka 50 identiska småhus byggda på 1970-talet och placerade på var sin sida om en rak och bred asfalterad väg. Området är dessutom upplyst av gatlampor. I detta område finns det före detta Ljungsäters sjukhus (se nedan). Även vandrarhemmet Lotsvillan ligger här. På Rådjursvägen inom området sköts år 1908 "Skånes sista varg".[5] Vargen, som rymt från en passerande cirkus, stoppades upp och är fortfarande utställd på Falsterbo museum.
Ljungsäters sjukhus
Landstinget i Lund lät 1921 bygga ett sanatorium för tuberkulos i Ljunghusen, kallat Ljungsäters sjukhus. Namnet kommer från den gård, Ljungsäter, som också givit namn åt vägen där gården låg, Ljungsätersvägen. Sjukhuset kunde ta emot 110 patienter, främst barn med körteltuberkulos, och hade 20 anställda, varav de flesta kom från Lunds lasarett. Sjukhuset hade en egen smalspårig järnväg för att transportera patienterna ner till den närbelägna stranden. Den drevs med ett bensindrivet AD-lok[förtydliga] på 6 hästkrafter. Då Falsterbokanalen byggdes 1940 lades sjukhuset ned. Kanalen skulle dras rakt genom sjuksalarna. De flesta paviljongerna såldes och blev lotshus och sommarvillor. Administrationsbyggnaden lämnades kvar och fungerar i dag som sommarvilla på Ljungsätersvägen, dock i mycket nedgånget skick. Även det lokala vattentornet fungerar som sommarbostad.[6][7]
Kommunikationer
Ljunghusen har bussförbindelse med Malmö, och bussen stannar vid två hållplatser i orten var tionde minut i rusningstid, annars en gång var tjugonde eller vid lågtrafik en gång per timme. Hållplatserna heter Elvabovägen och Storvägen.
Mellan 1904 och 1971 fanns här en järnvägsstation, utefter linjen Vellinge-Skanör-Falsterbo järnväg. Spåret revs dock upp 1971.[8] Mellan 1905 och 1924 gick även en hästspårvagn från järnvägsstationen ner till stranden. Vid Strandvägen delades spårvägen upp i två linjer, en östlig och en västlig.[9]
Vattentorn
Ljunghusens vattentorn är ortens vattenreservoar. Tornet är vitt och har form av en cylinder. Det står i västra delen av tätorten, nära Skanörs ljung. Höjden är 38 m och tornet har en vattenvolym om 450 m³.[7] Ljunghusens vattentorn förser även Höllviken med vatten. Innan Falsterbo vattentorn byggdes försågs även Skanör med Falsterbo med vatten från Ljunghusen. Den inom området befintliga vattenföreningen har numera[när?] beslutat sig för att träda i likvidation för att överlåta sina vattenledningar inom området till Vellinge kommun, eftersom vattenförsörjningsfrågan anses vara en kommunalt övergipande ansvarsfråga i framtiden. Vad som därefter händer med vattentornet och dess funtionalitet återstår att se.
Idrott
I Ljunghusen finns faciliteter för golf, tennis, handboll samt boule. På orten finns tre tennisbanor som byggdes på 1950-talet, där det bland annat förekommer sommarträning, samt i anslutning till tennisbanorna två nyanlagda boulebanor tillhörande en nyligen bildad förening för bouleintresserade. Det finns även en golfklubb, Ljunghusens golfklubb, som tillhör Sveriges erkänt bästa.[10]
Stränderna inom Ljungskogens strandbad är inom vissa områden öppna för kitesurfing samt vindsurfing och erbjuder goda förutsättningar för bägge sporter, vilket det faktum att SM i Kitesurfing har hållits på orten vittnar om.
Befolkningsutveckling
| Befolkningsutvecklingen i Ljunghusen 1975–2010[11] | ||||
|---|---|---|---|---|
| År | Folkmängd | Areal (ha) | ||
| 1975 | 336 | |||
| 1980 | 1 239 | |||
| 1990 | 2 056 | 379 | ||
| 1995 | 2 202 | 381 | ||
| 2000 | 2 253 | 382 | ||
| 2005 | 2 444 | 383 | ||
| 2010 | 2 555 | 381 | ||
Anm.: Ny tätort 1975
| ||||
Se även
Noter
- ^ ”Folkmängd i tätort och småort per kommun 2010”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Statistik/MI/MI0810/2010A01T/MI0810_To_So_Kommun2010.xls. Läst 6 maj 2013.
- ^ [a b c] Ljungskogens strandbads villaägareförening
- ^ Dufberg, Lars; Persson Åsa (1996). ”uppslagsord Lönnkrogsvägen, Gyavägen”. Förklaringar till vägnamnen inom Höllviken, Kämpinge och Ljunghusen. Vellinge: Stadsbyggnadskontoret. Libris 2191298
- ^ Dufberg, Lars; Persson Åsa (1996). ”uppslagsord Södra Ljunghusvägen”. Förklaringar till vägnamnen inom Höllviken, Kämpinge och Ljunghusen. Vellinge: Stadsbyggnadskontoret. Libris 2191298
- ^ Dufberg, Lars; Persson Åsa (1996). ”uppslagsord Rådjursvägen”. Förklaringar till vägnamnen inom Höllviken, Kämpinge och Ljunghusen. Vellinge: Stadsbyggnadskontoret. Libris 2191298
- ^ Dufberg, Lars; Persson Åsa (1996). ”uppslagsord Ljungsätersvägen”. Förklaringar till vägnamnen inom Höllviken, Kämpinge och Ljunghusen. Vellinge: Stadsbyggnadskontoret. Libris 2191298
- ^ [a b] Skånska vattentornssällskapet, läst 14 maj 2009
- ^ ”Historiskt.nu”. http://www.historiskt.nu/normalsp/hsfj/hsfj_inneh.html.
- ^ ”Svenska spårvägssällskapet - Ljunghusen”. http://www.sparvagssallskapet.se/atlas/pdf/ljunghusen.pdf., läst 14 maj 2009
- ^ ”Golf Digest”. http://www.golfdigest.se/Sveriges_basta_golfbanor_A-10411_DXNI-377_.aspx.
- ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010.
Externa länkar och källor
- Kulturföreningen Calluna, då och nu på ljungen
- Dufberg, Lars; Ekström Herbert (1977). Från Skanör till Ljunghusen: en kavalkad i ord och bild. Falsterbo. Libris 2521501
