[go: nahoru, domu]
Hoppa till innehållet

Romersk-katolska kyrkan

Redigera länkar
Från Wikipedia
"Katolska kyrkan" omdirigerar hit. För andra betydelser se: Katolska Kyrkan.

Romersk-katolska kyrkan, eller Katolska kyrkan, består av de olika kristna kyrkor av såväl östliga som västliga riter som erkänner påvens (biskopen av Rom) överhöghet och står i kommunion med honom. Att referera till hela katolska kyrkan som "romersk-katolsk" är således missvisande, då det enbart syftar på den del av kyrkan som följer den rit inom den latinska delen av katolska kyrkan som inte har någon patriark mellan sig och påven, det vill säga den rit som följs i Rom (därav ordet romersk). Katolska kyrkan, tillsammans med de ortodoxa kyrkorna, tillhör de äldsta kristna kyrkorna.

Katolska kyrkan har 1 131 000 000 medlemmar (2006) runt om i världen, vilket är en ökning med 1,4 procent från 2005 och även gör den till världens största kyrka.[1]

Katolska kyrkan betraktar påven som efterföljare i direkt nedstigande led till aposteln Petrus (apostolisk succession), vilken enligt katolsk lära av Kristus tilldelades överhöghet över de övriga apostlarna - en överhöghet som påvestolen än idag menar sig förvalta. Den nuvarande påven heter Benedikt XVI.

Historia

Begreppet ”katolska kyrkan” nämns för första gången i ett brev från Ignatios av Antiochia, död cirka 107, och ordet ”katolsk” (grekiska καθολικός) kan härledas från orden "kata" (från, enligt) och "holos" (det hela) och översätts ofta med 'universell', ’allmännelig’ eller ’allmän’.

Efter Konstantin

Efter en period av sporadisk men intensiv förföljelse från de romerska ledarna, deklarerade Konstantin den store år 313 i det milanesiska ediktet ("toleransediktet") religionsfrihet i det romerska riket. Konstantin mottog enligt traditionen dopet på sin dödsbädd, och kallades den "förste kristne kejsaren" av Lactantius och Eusebios.

Under medeltiden spreds den latinska kristendomen över hela västra och norra Europa. Under denna tid formades teologin av skolastiken, framför allt av teologen Thomas av Aquino. Under samma tid bildades också olika typer av klosterordnar som kom att få stor betydelse.

Splittringen mellan Väst- och Östrom (395) ledde till en gradvis separation av Öst- och Västkyrkan, då Västroms fall (476) kom att försvåra kommunikationen mellan öst och väst.

Efter schismen 1054

1054 inträffade stora schismen (en schism med den östliga kristenheten), en brytning som blev definitiv då påvens sändebud lämnade en bannbulla på altaret i Hagia Sofia i Konstantinopel.

Sedan dess har den katolska och de ortodoxa kyrkorna varit skilda åt, även om samtal mellan kyrkorna återupptagits på senare tid.

Vid tiden för de stora koloniseringarna kom katolicismen att spridas via spansk och portugisisk kolonisation till Latinamerika, Afrika och Indien.

Peterskyrkan är Katolska kyrkans huvudkyrka

Under senare delen av 1200-talet började kyrkan förlora sitt politiska inflytande som huvudreligion i Europa. Den feodala maktuppdelningen stärktes under denna period och dess furstar gjorde mer eller mindre anspråk på kyrkans stora rikedomar. Detta ledde till kyrkans förfall under senmedeltiden.

Den nya tiden

Reformationen under 1500-talet gjorde att den katolska kyrkan förlorade i inflytande i stora delar av norra Europa. Man samlade sig till motreformation vid Konciliet i Trient 1545-1563. Kyrkan omorganiserades, nya ordnar bildades (till exempel jesuitorden) samtidigt som kyrkan fick en mer militant prägel.

Andra Vatikankonciliet (1962-1965) hade signifikativ betydelse för hur katolska kyrkan skulle förhålla sig till det moderna samhället och omvärlden. Det anses av många vara 1900-talets viktigaste kyrkohistoriska händelse och en av de viktigaste händelserna i den katolska kyrkans historia.

Liberala element förespråkade en radikal reformation av kyrkan för att tilltala en ökande sekulariserad omvärld medan mer konservativa förespråkare argumenterade för bevarandet av traditioner.

Andra Vatikankonciliet producerade fyra konstitutioner, nio dekret och tre deklarationer.

Efter konciliet deltar kyrkan mer i ekumeniskt arbete, en ny mässordning har tagits i bruk och gudstjänst kan numer, i den romerska riten, firas på andra språk än latin. Man kan också notera att det Andra Vatikankonciliet skapade en debatt om huruvida katolska kyrkans doktriner eller dogma ändrats.

Kortfattad troslära

Religion
Världreligionerna symboler

Den katolska tron är i sin helhet senast beskriven i Katolska kyrkans katekes (se nedan, Litteratur).

Teologi

Människan kan, enligt katolsk tro, få kunskap om Gud på två sätt: genom förnuftets ljus eller genom uppenbarelsens ljus. Genom förnuftet kan alla människor få kunskap om att Gud skapar och uppehåller världen[2], att Han är alltings yttersta källa och mål. Genom uppenbarelsen får vi kunskap om Guds innersta väsen, som är Kärlek och Treenighet. Gud är kärlek, Han är en men samtidigt relation mellan tre personer: Fader, Son och Helig Ande.

Kristologi

Katolska kyrkan lär att Gud för oss, i sin kärlek, har utgett sin ende Son, sitt Ord (Λογος). Gud, som har skapat oss och som vi har vänt oss bort från, utgav för oss sin Son till syndernas förlåtelse och världens frälsning. Han har för oss blivit människa "genom den Helige Ande, av jungfru Maria"[3] så att vi skall kunna bli upptagna i Guds liv och kärlek.

Guds Son blev människa i Jesus från Nasaret. Jesus verkade offentligt under ett antal år runt år 30 i den då romerska provinsen Palestina, och blev så korsfäst under Pontius Pilatus tid som ståthållare. Han återuppstod från de döda, undervisade under fyrtio dagar apostlarna, och uppsteg till himmelen. Han sitter nu "på Faderns högra sida"[4], vilket betyder att Han blivit förhärligad av Fadern.

Kristus är sann Gud och sann människa. Han har två naturer, en gudomlig och en mänsklig, men är samtidigt en person, Jesus Kristus.

Ecklesiologi

Vidare lär katolska kyrkan att Jesus Kristus, under sin tid på jorden, samlade lärjungar omkring sig. Av dessa utsåg han tolv män till apostlar. Detta är den "urcell" som sedan blev Hans kyrka. Helig Ande utgöts på den första pingsten, vilket innebar kyrkans egentliga grundande. I apostlaskaran hade Petrus ett särskilt uppdrag[5], ett uppdrag biskopen (påven) av Rom för vidare.

Det finns i katolsk teologi flera namn för kyrkan. Ett är "Kristi kropp" - kyrkan är Kristi lemmar på jorden sedan Hans upptagning till himlen. Ett annat är "Kristi brud" - kyrkan är det nya Israel, de trogna som ständigt väntar på sin brudgums återkomst i härlighet på den yttersta dagen. Det är just genom att vara Kristi brud som kyrkan är Kristi kropp (jfr. äktenskapet, där makarna blir "ett kött"). Ett tredje namn är "de heligas gemenskap" (communio sanctorum) - de som genom dopet är upptagna i Kristi kropp har också del i Hans helighet. De som i denna mening är heliga kan vara på tre olika stadier i sin vandring mot målet, det himmelska Jerusalem: på jorden ("den stridande kyrkan"), i skärselden eller i fullbordan i himlen.

Kyrkan, Kristi kropp, "subsisterar" (ungefär "förverkligas") i katolska kyrkan[6], men kommer också till uttryck, om än på ett ofullständigt sätt, i andra kyrkor och kyrkogemenskaper.[7]

Mariologi

Jungfru Maria vördas i hela katolska kyrkan som det främsta av helgonen. Maria är enligt katolsk lära Jesu moder, Guds moder. Katolska kyrkan lär också att Maria är född utan arvsynd och kroppsligen upptagen och krönt i himlen. Hon anses av katolska kyrkan vara den första människa som nått det himmelska målet, och vördas som en förebild och förebedjerska.

Sakrament

Katolska kyrkans katekes beskriver sakrament på följande vis: "Sakramenten är tecken som kan uppfattas med våra sinnen (ord och handlingar) och som är tillgängliga för vår mänskliga natur så som vi nu känner den. De meddelar på ett verksamt sätt den nåd som de betecknar i kraft av Kristi handlande och den helige Andes makt." [8]

I katolska kyrkan finns sju sakrament:

Katolska kyrkan i Sverige

Historia

Sedan Sverige kristnats kom landet att ingå i den romersk-katolska kyrkans kultursfär. Många goda, och för Sverige nya, innovationer kom att nå landet genom kyrkan. Utbytet var ömsesidigt och inte minst de katolska biskoparna kom att bli betydande aktörer även utanför den andliga sfären, och residerande på sina slott kom en del av dem även att ha rent politiska ambitioner.

900- till 1500-tal

Kristnandet av Sverige genomfördes från sent 900-tal till sent 1000-tal av människor som kommit i kontakt med kristendomen i andra länder. Det skedde både genom handel och genom kristna trälar. Dessutom verkade missionärer från Tyskland och England.

Ansgar som ibland kallas Nordens apostel kom till Birka omkring 830 och grundade vad man anser vara den första kristna församlingen i Sverige. Fynd av en kristen gravplats i området kring Varnhems klosterkyrka från 800-talet tyder dock på att kristendomen kan ha kommit tidigare till Sverige.[9][10]

Det första tydliga tecknet på att kristendomen fått fotfäste i större skala är Olof Skötkonungs dop, omkring år 1008. Den förste omnämnde biskopen i Sverige var biskop Turgot av Skara som dog omkring år 1030. Götaland verkar dock ha kristnats före Svealand.

I ett påvligt dokument från 1120 nämns Skara, Liunga kaupinga (Linköping), Tuna (Eskilstuna), Strängnäs, Sigtuna och Arosa (Västerås eller möjligen Östra Aros/Uppsala) som biskopssäten.[11] Senare under 1100-talet omnämns även Växjö och Åbo stift. Dessutom flyttar Sigtuna till Uppsala.

Stiften var från och med 1104 underställda ärkestiftet i Lund som då var danskt. Det dröjde till 1164 innan Sverige blev egen kyrkoprovins med egen ärkebiskop i Uppsala. Den svenska kyrkoprovinsen var dock fortfarande formellt underställd Lund och förblev så fram till reformationen.

Under 1100- och 1200-talen etablerade sig flera olika klosterordnar i Sverige. Alvastra, Nydala och Varnhems kloster grundas av cistercienserna. Dominikaner och franciskaner öppnar konvent i bland annat Visby och Skara.

Kyrkans viktigaste person i Sverige under 1300-talet var utan tvekan heliga Birgitta. Hennes uppenbarelser fick stor betydelse både andligt och politiskt över hela Europa. Hon lyckades med tiden utverka tillstånd av påven för att grunda Den helige Frälsarens orden vilket ledde till klosterbygge i Vadstena efter hennes död.

1500-talet till idag

Under loppet av ett par decennier under 1500-talets början kom dock den svenska staten, liksom övriga stater i norra Europas västerländska kulturområde, att bryta med påven och lämna den katolska kyrkan. Denna utvecklingsprocess blir omöjlig att förstå om man inte betänker de katolska företeelser som reformatorerna kritiserade samt sätter in reformationen i sitt samhällspolitiska sammanhang, dvs. i Sverige framförallt uppbyggandet av en starkt centraliserad militärstat under kunglig kontroll.

Beslutet att överge den katolska kyrkan och dess lära bestod dels av en politisk/ekonomisk del, dels av en rent inomkyrklig teologisk utveckling. När det gäller den första stod slagfältet främst vid riksmötet i Västerås 1527 och vid Uppsala möte 1593 med kungen Gustav Vasa och hertig Karl som respektive härförare.

I och med Uppsala möte 1593 bekräftades reformationens seger i Sverige samt idén om enhetskyrkan och därmed var den svenska kristenhetens brytning med påven i Rom ett faktum. I Sverige under denna tid var politik religion och religion var politik och beslutet ska även ses som en markering mot kung Sigismund och hans anhängare. Dessa, liksom alla katolska trosbekännare, utvisades från Sverige.

Sedan 1720-talet har katoliker bott inom Sveriges gränser, till en början med begränsad religionsfrihet. 1781 fick de lov att vistas i landet, och en apostolisk vikarie tillsattes för ledningen av arbetet i Sverige. Sedan 1873 har det varit tillåtet även för svenska medborgare att tillhöra katolska kyrkan, utan att riskera utvisning. De medborgerliga rättigheterna var dock inskränkta. De sista diskriminerande lagarna togs bort 1951, fram till dess var det förbjudet för katoliker att utbilda sig och arbeta som lärare, sjukskötersa eller läkare. [Se Yvonne Maria Werners artikel "Katolicism och religionsfrihet", Signum 2002;9] Under senare delen av 1900-talet har invandringen av katolska trosbekännare ökat kraftigt. Under första halvan av seklet förekom även en icke obetydlig mängd konvertioner.

Stockholms katolska stift

Huvudartikel: Stockholms katolska stift

Stockholms katolska stift, som omfattar hela Sverige, har nästan 87 000 medlemmar (december 2007) (från omkring 84 000 medlemmar i december 2006)[12] och är därmed en av Sveriges största kyrkor. År 1998 fick katolikerna i Sverige sin förste svenskfödde biskop, Anders Arborelius, sedan reformationen. Stiftets katedral är Sankt Eriks katolska domkyrka som är belägen på Södermalm i Stockholm. Katolska domkyrkoförsamlingen i Stockholm har drygt 8 500 medlemmar. Under de senaste åren har antalet människor i Sverige som valt att konvertera till katolska kyrkan ökat.[13]

Svenska blivande präster studerar den första tiden vid prästseminariet i Stockholm. Därefter fortsätter studierna vid något av de påvliga universiteten i Rom. Stockholms katolska stift har ett eget kollegium i Rom, Collegio Svedese. Utbildningen tar normalt totalt sju år och omfattar studier i filosofi och teologi, praktiskt pastoralt arbete samt andlig och liturgisk formgivning.

År 1934 grundades stiftets officiella ungdomsorganisation, Sveriges Unga Katoliker (SUK).

Ekumenik

Katolska kyrkan menar sig vara identisk med den av Kristus grundade kyrkan. Ekumenik av det slag Nathan Söderblom stod för, kallad för grenteorin och som innebär att varje samfund eller kyrka är jämställda, är därför oförenlig med katolsk lära. Fram till 1950-talet avvisades således ekumenik över huvud.

Johannes XXIII och Andra Vatikankonciliet (1962-1965) införde härvidlag en ny praxis, som mera tog fasta på goda relationer med medkristna än på läroskillnaderna. Bön med icke-katoliker tilläts i strid med tidigare kyrkolag.

Den 29 juni 2007 gavs det ut ett dokument av Vatikanens Troskongregation som berör det ekumeniska samarbetet med de protestantiska och ortodoxa kyrkorna. Dokumentet, benämnt Responsa ad quaestiones, som bär kardinal William Joseph Levadas signum, hänvisar till vad som beslutades under Andra Vatikankonciliet (1962-65) och därefter åter fastslagits av vatikanen upprepade gånger, senast i dokumentet Dominus Iesus (2000). Dokumentet slår fast att, enligt katolska kyrkan, kan kyrkor utanför den katolska kyrkan, inte anses vara kyrkor i egentlig mening. Undantaget är de ortodoxa kyrkor vilka upprätthåller den katolska synen på sakramenten och prästämbetet.

Det slås också fast att enligt katolska kyrkan äger inte de protestantiska kyrkosamfunden de sanna sakramenten. När det gäller ekumeniska diskussioner skrivs det i dokumentet att "dialog bara är konstruktiv om deltagarna visar trohet mot den katolska identiteten".

Förhållandet mellan katolska kyrkan och de protestantiska kyrkor som inte har en negativ hållning till utlevd homosexualitet, däribland Svenska kyrkan, har försämrats under slutet av 1900-talet och början av 2000-talet, i synnerhet efter hösten 2005 då kyrkomötet i Svenska kyrkan öppnade för välsignandet av samkönade parrelationer.

Källor

Se även

Fotnoter

  1. ^ Dagen.se. http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=150578
  2. ^ Rom. 1:20.
  3. ^ Nicensk-Konstantinopolitanska trosbekännelsen
  4. ^ Nicensk-Konstantinopolitanska trosbekännelsen
  5. ^ Matteusevangeliet 16:18.
  6. ^ Lumen gentium, 8:1.
  7. ^ Se t.ex. dokumenten Dominus Iesus och Responsa ad quaestiones.
  8. ^ ”Kristi verk i liturgin (1084)”. Katolska kyrkans katekes. http://www.katekesen.se/index.htm?kkk1066-.htm#1084. 
  9. ^ http://www.vastergotlandsmuseum.se/varnhem/c14_analyser_2007.html
  10. ^ http://www.sr.se/skaraborg/nyheter/artikel.asp?artikel=1215836
  11. ^ http://fornvannen.se/pdf/1950talet/1952_178.pdf
  12. ^ Stiftets hemsida, kollad 9 juli 2007
  13. ^ Katolska kyrkan i Sverige (åtkomst 2007-08-31)

Externa länkar

Några katolska församlingar i Sverige
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Romersk-katolska_kyrkan&oldid=7677823”