[go: nahoru, domu]
Wikipedia

Österbottens infanteriregemente

ett tidigare svenskt infanteriförband

Österbottens infanteriregemente var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren cirka 1626–1809. Förbandet var från 1733 indelt och rekryterade i huvudsak sitt manskap från Österbotten, Finland.[1][2][3]

Österbottens infanteriregemente
Uniform m/1802 för regementet, officer till vänster och manskap i mitten och till höger.
Information
Officiellt namnÖsterbottens infanteriregemente
Datum1626–1710, 1710–1809
FörsvarsgrenSvenska armén
TypInfanteriet
StorlekRegemente
FörläggningsortVasa och Uleåborg
Kända slag och krigTrettioåriga kriget

Karl XI:s danska krig

Karl XII:s ryska fälttåg

Karl XII:s andra norska fälttåg
 Hattarnas ryska krig
 Gustav III:s ryska krig

Finska kriget

Befälhavare
RegementschefGustaf von Numers [a]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga
Kompanifana m/1686

Historik

redigera

Österbottens regemente uppsattes i Österbotten enligt 1634 års regeringsform, vilken fastställdes den svenska regementetsindelningen, där det angavs att armén skulle bestå av 28 regementen till häst och fot, med fördelningen av åtta till häst och 20 till fot. De indelta och roterande regementena namngavs efter län eller landskap, medan de värvade regementena uppkallades efter sin chef. Regeringsformen angav Österbottens regemente som det tjugonde i ordningen. Dock blev det ett nummer som aldrig användes, annat än för att ange regementets plats, enligt den då gällande rangordning.[4]

Fram till 1733 rekryterades regementet genom utskrivningar, då yngre indelningsverket infördes i landskapet. Regementet deltog i Trettioåriga kriget 1642 vid Slaget vid Leipzig och i Karl XI:s danska krig 1676 vid slaget vid Lund.[2] År 1699 skeppades regementet till Riga för att där utgöra garnisonsförband. År 1701 förstärktes regementet genom att Österbottens tremänningar tillkom som en del av Österbottens regemente. År 1702 anslöts en av regementets bataljoner till Wolmar Anton von Schlippenbachs armé, medan den andra bataljonen kvarstod som garnisonsbesättning i Riga. År 1705 anslöts dock den kvarstående bataljonen i Riga till Adam Ludwig Lewenhaupts kår, vilken var på väg för att ansluta sig till den svenska huvudarmén utanför Starodub i västra Ryssland. Under marschen från Riga kom bataljonen att delta i slaget vid Lesna den 28 september 1708. Efter slaget underställdes återstoden av Åbo läns infanteriregementes ena bataljon Österbottens regemente, som i sin tur anslöts med en full bataljon till Närke-Värmlands regemente. Efter slaget vid Poltava den 28 juni 1709, var upplöstes bataljonen vid kapitulationen vid Perevolotjna den 1 juli 1709. Regementets andra bataljon som kvarstod i Riga gick i rysk fångenskap i samband med Belägringen av Riga, där den svenska garnisonen kapitulerade den 4 juli 1710.[3]

Regementet fick sättas upp på nytt 1710 och tillhörde därefter armén i Finland. Efter att regementet hade återuppsatts kom det att delta i stora nordiska kriget i Estland samt i hemlandet bland annat vid Kostianvirta ström 1713 och vid Napo 1714 i det som kallades stora ofreden. År 1718 ingick regementet i general Armfeldts avdelning i Karl XII:s andra norska fälttåg, där Armfeldts i augusti 1718 gick in med 7.500 man i Norge över Jämtland. År 1733 blev regementet indelt. Åren 1741–1743 deltog regementet i Hattarnas ryska krig. År 1756 uppgick Kajana gränskompani i regementet, vilket dock upphörde 1766 att verka som ett fredstida kompani. Åren 1757–1761 deltog regementet i Pommerska kriget och 1789 i Gustav III:s ryska krig vid slaget vid Parkumäki. Åren 1808–1809 deltog regementet i Finska kriget som en del av Johan August Sandels brigad och stred bland annat vid slaget vid Oravais. Regementets södra bataljonen kom senare att upplösas genom Hans Henrik Gripenbergs kapitulation till Ryssland i Kalix den 23 mars 1809. Den norra bataljonen ingick i Savolaxbrigaden och upplöstes i Umeå 1809.[3]

Ingående enheter

redigera
  1. Livkompaniet
  2. Överstelöjtnantens kompani
  3. Majorens kompani
  4. Lohteå kompani
  5. Kemi kompani
  6. Närpes kompani
  7. Pyhäjoki kompani
  8. Ilmola kompani

Förbandschefer

redigera

Nedan anges regementscheferna åren 1626–1809. Chefsbostället var Tottesund i Vörå.[1]

Namn, beteckning och förläggningsort

redigera
Namn
Österbottens infanteriregemente 1623-??-?? – 1710-07-04
Österbottens infanteriregemente 1710-??-?? – 1809-03-23
Chefsboställe och förläggningsort
Tottesund i Vörå (C) ????-??-?? – ????-??-??
Vasa och Uleåborg (F) 1626-??-?? – 1699-??-??
Riga (F) 1699-??-?? – 1710-07-04
Vasa och Uleåborg (F) 1710-??-?? – 1809-??-??

Bildgalleri

redigera

Referenser

redigera

Anmärkningar

redigera
  1. ^ von Numers blev sista chefen för regementet.

Noter

redigera
  1. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 337-338
  2. ^ [a b] Österbottens regemente i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
  3. ^ [a b c] ”Österbottens regemente”. hhogman.se. http://www.hhogman.se/regementen_sf_infanteriet.htm#xl_Osterbottens-regemente. Läst 15 maj 2020. 
  4. ^ Björkenstam (1994), s. 10-11
  5. ^ Basfakta om det indelta infanteriet i Gustav III armé Arkiverad 16 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine.2012-01-12.

Tryckta källor

redigera

Vidare läsning

redigera
  • Larsson, Anders (2022). Karolinska uniformer och munderingar åren 1700-1721. Östersund: Jengel Förlag. ISBN 978-91-88573-43-8 
  • Petander, Carl-Birger J. (1978). Kungliga Österbottens regemente under slutet av svenska tiden. Vasa: Svensk-Österbottniska samfundet. ISBN 99-0242350-7 

Externa länkar

redigera
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Österbottens_infanteriregemente&oldid=55308039”