BMW E9

BMW 2800 CS/3.0 CS/3.0 CSL (BMW:s chassikod: E9) är en personbil, tillverkad av den tyska biltillverkaren BMW mellan 1968 och 1975.

BMW 2800 CS/3.0 CS/3.0 CSL
Grundinformation
Märke	BMW
Tillverkning	1968-1975
Konstruktion
Karosseri	2-d coupé
Besläktade	BMW 2800/3.0 S
Liknande	Fiat Dino Glas V8 Mercedes-Benz 250 CE
Drivlina
Motor	6-cyl radmotor
Drivning	Bakhjulsdrift
Växellåda	4-vxl manuell 3-stegs automat
Dimensioner
Hjulbas	263 cm
Längd	466 cm
Bredd	168 cm
Höjd	137 cm
Vikt	1 400 kg
Kronologi
Föregångare	BMW 2000CS
Efterträdare	BMW 6-serie

BMW E9

E9-coupén var en utveckling av Wilhelm Hofmeisters 2000 C-modell. Den presenterades tillsammans med E3-sedanen hösten 1968 och modellerna delade den sexcylindriga M30-motorn. För att göra plats för den större motorn fick bilen längre hjulbas och en ny front. Liksom företrädaren byggdes den av Karmann.

Modeller

2800 CS

Hösten 1968 startade produktionen av BMW 2800 CS . Motorn var en sexcylindrig version av den fyrcylindriga M10-motorn i 1500/1800-modellen och motorfamiljerna delar en mängd komponenter.

3.0 CS/CSi

Våren 1971 ersattes 2800:n av BMW 3.0 CS, med en större motor. Modellen introducerades på Internationella bilsalongen i Genève. Senare under året tillkom 3.0 CSi med bränsleinsprutning.

3.0 CSL

3.0 CSL

BMW 3.0 CSL är en lättvikts-variant som togs fram för att homologera modellen för standardvagnsracing, där FIA:s regler för grupp 2 krävde att 1000 exemplar byggdes. För att minska vikten byggdes karossen av tunnare stålplåt och yttre paneler, som dörrar och motorhuv gjordes av aluminium. Sido- och bakrutorna byttes mot plexiglas. All ljudisolering och komfortutrustning rensades ut ur kupén, men kunde köpas tillbaka av kunder som inte avsåg att tävla med bilen.

CSL-modellen byggdes i tre versioner. Den första versionen byggdes på initiativ av Alpina. Den introducerades i april 1971 och hade förgasarmotorn från 3.0 CS. Enbart viktminskning visade sig vara otillräckligt för att slå Fords snabba Capri RS-bilar och sedan det officiella fabriksteamet BMW M bildats kom en andra version i början av 1972. Dessa bilar hade ett omfattande aerodynamikkit med stora spoilers och en insprutningsmotor på 3003 cm³ som tillät bilen att tävla i klassen över tre liter. Spoilerpaketet gav CSL-modellen smeknamnet ”Batmobile”, men var förbjudet att använda på allmän väg i många länder, däribland Västtyskland. Den sista versionen tillverkades under 1974 och hade en motor på 3153 cm³.

2.5 CS

Den sista varianten blev BMW 2.5 CS från början av 1974. Den tillkom efter oljekrisen 1973 och hade en mindre motor för lägre bränsleförbrukning.Endast 874 bilar tillverkades.

Motor

Modell	Motor	Cylindervolym	Effekt	Bränslesystem
2800 CS	6-cyl radmotor SOHC	2788 cm³	170 hk	Dubbla förgasare
3.0 CS	6-cyl radmotor SOHC	2985 cm³	180 hk	Dubbla förgasare
3.0 CSi	6-cyl radmotor SOHC	2985 cm³	200 hk	Bränsleinsprutning
3.0 CSL	6-cyl radmotor SOHC	3153 cm³	206 hk	Bränsleinsprutning
2.5 CS	6-cyl radmotor SOHC	2494 cm³	150 hk	Dubbla förgasare

BMW 3.0 CSL/3.5 CSL

Motorsport

Olika privatteam som Alpina och Schnitzer Motorsport tävlade med E9:an i grupp 2-utförande i ETCC. BMW fick dock se sig slagna av Ford och det var först sedan man lockat över Jochen Neerpasch från huvudkonkurrenten för att leda det officiella Motorsport GmbH som framgångarna kom. Neerpasch lusläste reglementet och introducerade bland annat ”Batmobilen”. Det här var exceptionella ”standardvagnar”, försedda med enorma vingar, överdimensionerade däck och inte minst, ett öronbedövande ljud. Under 1973 introducerades även en ny M49-motor med fyrventilstopp och i slutet av året stod Toine Hezemans som mästare. På grund av oljekrisen drog sig både BMW och Ford ur ETCC under 1974 och för att minska kostnaderna förbjöd FIA fabriksteamens specialkomponenter. E9:an var trots det fortsatt konkurrenskraftig och mellan 1975 och 1979 vann olika privatförare ETCC-titeln fem år i rad.

BMW of North America tävlade med E9:an i grupp 4-utförande i IMSA GT Championship under 1975 och 1976. De kom att vinna IMSA-lopp på Sebring International Raceway, Laguna Seca, Riverside International Raceway, Daytona International Speedway och Talladega Superspeedway. Förarna som bidrog till framgången var Hans-Joachim Stuck, Sam Posey, Brian Redman, Allan Moffat, Dieter Quester och Benny Parsons.

BMW tog även fram en grupp 5-variant med turbomotor på runt 700 hk och deltog också i sportvagns-VM. Många namnkunniga förare tävlade i bilarna under BMW:s färger, bland annat de svenska F1-förarna Ronnie Peterson och Gunnar Nilsson, men även Vasek Polak och Eddy Joosen. Tävlingsbilarna kom även att bli omtalade för att Motorsport GmbH lät kända konstnärer som Andy Warhol, Alexander Calder och Frank Stella dekorera bilarna.

På senare år har två svenska CSL tävlat i historiska cupen: Förenade bils med Rune Tobiasson som förare och Vasek Polaks bil från IMSA-serien med K.G. Almström som förare.

Tekniska data

Tekniska data	3.0 CSL Grupp 2	3.5 CSL Grupp 4
Motor:	6-cylindrig radmotor
Cylindervolym:	3196 cm³	3498 cm³
Borrning x slaglängd:	89,9 x 84,0 mm	94,0 x 84,0 mm
Max effekt vid varvtal:	340 hk vid 7 400 v/min	430 hk vid 8 500 v/min
Ventilstyrning:	Enkel överliggande kamaxel	Dubbla överliggande kamaxlar
Antal ventiler per cylinder:	2	4
Bränslesystem:	Kugelfischer bränsleinsprutning
Växellåda:	4-växlad manuell	5-växlad manuell
Hjulupphängning fram:	MacPherson fjäderben , skruvfjädrar, krängningshämmare
Hjulupphängning:	Snett bakåtriktade triangellänkar, skruvfjädrar, krängningshämmare
Bromsar:	Ventilerade skivbromsar
Chassi & kaross:	Självbärande kaross i stål med yttre paneler i aluminium
Vikt:	1050 kg	1060 kg

Källor

• BMW Personenwagen av Franz-Georg Steidl och Dirk Trinn, 1993. ISBN 3-923448-88-0

Externa länkar

Bilder & media

• BMW Club Schweden om 3.0 CSL.
• Youtube-klipp ur Motorjournalen.