[go: nahoru, domu]
Wikipedia

Hummersö

by i Föglö, Åland

Hummersö är en by i Föglö kommun på Åland med 7 invånare (2023). Den ligger vid Bofjärd i den del av kommunen som kallas Västersocken och hör sedan 2006 till Ålands södra skärgårdsförsamling. Tidigare hörde den till Föglö församling.

Hummersö
By
Hummersö. Vy från skäret Åttskär i Bofjärd. Till vänster ett par av bondgårdarna, till höger uppe på berget det före detta missionshuset och däremellan den före detta butiken, numera Galleri Berghäll. 7 augusti 2009.
Hummersö. Vy från skäret Åttskär i Bofjärd. Till vänster ett par av bondgårdarna, till höger uppe på berget det före detta missionshuset och däremellan den före detta butiken, numera Galleri Berghäll. 7 augusti 2009.
Land Finland Finland
Autonom region Åland Åland
Område Ålands skärgård
Kommun Föglö
Församling Ålands södra
skärgårdsförsamling
Koordinater 60°00′07″N 20°21′24″Ö / 60.0020°N 20.3566°Ö / 60.0020; 20.3566
Högsta punkt 26 m ö. h. (cirka)
Folkmängd 7 (2023-12-31)[1]
Befolkades medeltiden
Tidszon EET (UTC+2)
 - sommartid EEST (UTC+3)
Postort Föglö
Postnummer 22710[2]
Registerby 062-412[3]
Geonames 657118
Byns läge på Åland.
Byns läge på Åland.
Byns läge på Åland.
Visa på detaljerad karta:
Kartplatsen

Geografi

redigera

Hummersö gränsar i norr mot byarna Degerby och Björsboda, i öster mot Kallsö, i söder mot Bråttö och i väster mot Flisö.

Bebyggelsen ligger på en tidigare ö, Hummersö, som genom landhöjningen har växt ihop med flera av grannbyarna till ett sammanhängande land, på kartan kallat Hummersölandet. Byn omfattar också omgivande vatten med ett mindre antal holmar och skär. De största är

  • Långholm, 700 meter i sydväst–nordöstlig riktning, areal 18,4 hektar, och
  • Husholm, 400 meter i sydväst–nordöstlig riktning, areal 4,9 hektar.[4]

Bägge är obebyggda liksom flertalet holmar i byn.

Hummersö och övriga Västersocken har förbindelse med resten av Föglö via Gollansbron över Kyrksundet, det sund som skiljer Västersocken från Degerö.

Historia

redigera

Liksom resten av Ålands skärgård befolkades Hummersö under medeltiden. Urbyn i västra Föglö har uppenbarligen varit Björsboda. Från den har sedan Hummersö och grannbyn Kallsö etablerats och slutligen också de mer perifera och mindre Bråttö och Flisö.

Flera förklaringar till ortnamnet Hummersö har lagts fram.[5] Förleden återgår säkerligen på ett personnamn, sannolikt Holmbiorn (Holmbjörn), som enligt Sveriges medeltida personnamn är känt särskilt från Uppland och Mälardalen. Ett Holmbiornsö har förenklats till Hombersö som med tiden förändrats till Hummersö.[6] De äldre skrivningarna innehåller alltid ett b, exempelvis Hwmbersszö (1537) och Hombersöö (1544),[7] säkert en rest av b:et i -björn.

1500- och 1600-talet

redigera

Första gången Hummersö omtalas i de historiska källorna är i 1537 års skattelängd. Då fanns sex bönder i byn: Per Nilsson, Kristin, Per Engelbrektsson, Jeppe Eriksson, Jöns Övidsson och Jeppe Övidsson. Senare, från 1540-talet, nämns vanligtvis fem bönder.[8]

Fem gårdar skulle bli det bestående under kommande sekler:

  • nr 1, Södergård, i folkmun Mattsas,
  • nr 2, Västergård, i folkmun Johans,
  • nr 3, Östergård, i folkmun Grannas,
  • nr 4, Mellangård, i folkmun Mattsmårs, och
  • nr 5, Norrgård.[9]

Liksom i resten av Föglö inträffade en svår period i byn från slutet av 1590-talet till omkring 1620. Ödelängderna visar att alla Hummersögårdarna utom Västergård tidvis låg obrukade. Från 1620-talet infinner sig en större stabilitet, alla gårdar brukas i princip kontinuerligt. Emellanåt hände ändå att en bonde inte klarade att betala pålagorna och måste lämna sin gård. Exempelvis berättar domboken den 6 mars 1658 att Sigfrid Olofsson från Lemböte i Lemland ville ta över Mellangård (Mattsmårs) som hade legat öde något år. Brukarna hade kommit och gått och ingen hade skött gården särskilt väl. Husen och gärdsgårdarna var förfallna, dikena igengrodda och skogen uthuggen. Sigfrid Olofsson däremot lyckades få gården på fötter och hans efterkommande blev kvar till slutet av 1890-talet.

1700-talet

redigera

Stora ofreden – Karl XII:s krig mot Ryssland i början av 1700-talet – blev en hård tid för ålänningarna. Befolkningen tvingades på flykt till Sverige. Flertalet var borta från sensommaren 1714 till våren 1722. Många som flydde kom aldrig att återse hembygden. I Hummersö återvände familjerna på tre av gårdarna (Västergård, Östergård och Mellangård), medan familjerna på Södergård och Norrgård inte kom tillbaka.

Av ett tingsprotokoll från den 1 mars 1725 framgår att byn efter kriget byggdes upp på en ny plats. Protokollet berättar att Hummersö hade blivit ”avbränt” under kriget, varefter ”grannarna tomtstället på annat rum begynt bygga”, det vill säga de hade börjat uppföra sina gårdar på en annan plats. Byn hade blivit mer eller mindre totalförstörd under kriget. Det framgår också av att alla gårdar i Hummersö efter kriget beviljades skattefrihet i så mycket som nio år för att kunna återuppbyggas.

Den första kartan över Hummersö, upprättad 1773 av lantmätaren Carl Niclas Biörckbom, ger upplysningar om byns gamla läge. På kartan finns byn på sin nuvarande plats, längst in i Byviken (en del av Bofjärd), med fem bondgårdar och fyra väderkvarnar. Men en dryg halvkilometer åt nordost finns en äng Byrummet utritad. Namnet kan inte tolkas på annat sätt än som byns gamla plats. Åkern nedanför ängen kallades dessutom för Byåkern. Anledningen till att bönderna valde att flytta gårdarna var helt säkert landhöjningen som hade gjort att byn kommit allt längre från sjön samtidigt som delar av den gamla sjöbottnen hade kunnat odlas upp till åkermark. Därför gick det att flytta byn närmare sjön utan att samtidigt komma besvärande långt bort från åkrarna.

I anslutning till 1773 års karta beskriver lantmätare Biörckbom villkoren för bönderna i Hummersö. Skogen och utmarken var, noterar han, överallt bergig. Tall och gran dominerade och en del lövskog fanns också. Betet på utmarken var ”ganska ringa och uselt”, men byns många holmar gav i gengäld en del bete åt getterna och fåren. Ett par av gårdarna (Västergård och Östergård) höll sig med humlegårdar, men avkastningen från dem var ”ringa”. Fisket var en viktig inkomstkälla för bönderna. De drog strömmingsnot mot västra ändan av Långholmen, vilket förutom husbehovsfisk årligen gav 2 à 3 tunnor till avsalu åt vardera bonde. Om vårarna drogs också not efter fjällfisk. Slutligen noterar lantmätaren att bönderna sålde strömming samt lite ost och kreatur – här ser vi att fisket och boskapen fortfarande var mycket viktiga – och på så vis fick penninginkomster. Pengarna användes till att betala kronoutlagorna (skatterna) och även köpa sådant som krävdes för ”hemmanens vidmakthållande” (dit hörde exempelvis salt).[10]

Tre av gårdarna i Hummersö (nr 1 Södergård, nr 4 Mellangård och nr 5 Norrgård) var från 1700-talet lotshemman, bönderna var ålagda att också tjänstgöra som lotsar vid närbelägna Flisöbergs lotsplats i Flisö. I gengäld var de befriade från vissa skatter och skyldigheter. Lotsar hade funnits i byn redan på 1630-talet. I skattelängderna är bonden Mats Svensson på Södergård då noterad som ”styrman” (lots), för vilket han också åtnjöt vissa skattelättnader.[10]

Bymiljön

redigera

När kulturmiljöinventeringen gjordes på 1990-talet bedömdes Hummersö som en av de bäst bevarade bymiljöerna på Åland. Den beskrevs på följande vis:

Bebyggelsen är samlad på västra stranden av Bofjärd i anslutning till vattnet med gårdarna tätt intill varandra, vilket ger byn en ålderdomlig karaktär. Vid stranden har gårdarna sina båthus och sjöbodar. Hummersö uppvisar en enhetlig och välbevarad bebyggelse. I byn finns fem hemman och på samtliga är manbyggnader och äldre uthus bevarade. Miljön störs inte av nybebyggelse som avviker från den äldre. Hummersö är sannolikt den ur byggnadsmiljösynpunkt bäst bevarade byn i landskapet.

Jordbruk kombinerat med fiske var tidigare huvudnäring i byn. Om höstarna vistades man ute på fiskelägen och fiskade strömming som sedan såldes till Helsingfors. Längre tillbaka, under andra hälften av 1800-talet, hade även seglationen betydelse. Många hade andelar i skutor och flera stora fartyg byggdes i byn, exempelvis barken Albert 1876 i Läringsnäs. Byn hade tidigare även egen midsommarstång. Stången stod på berget invid Mattas sågen.

Utöver de fem bondgårdarna finns också annan bebyggelse av kulturhistoriskt intresse.

  • Hummersö missionshus på ett berg högt ovanför stranden uppfördes på talka och invigdes 1926. Numera privatägt.
  • Viktorias är ett före detta torpställe intill missionshuset. En liten enkelstuga med flera intressanta snickeridetaljer som tandad list utmed takfoten och profilerade foderbräden runt fönstren. Till stället hör ett timrat båthus.
  • Handelsboden på ett berg invid stranden. Butiken är nedlagd sedan länge, numera fungerar byggnaden som galleri.
  • Skolan öster i byn ovanför landsvägen togs i bruk 1931. På 1930-talet var omkring femtio elever inskrivna. Exteriören mot vägen är ursprunglig. Skolan drogs in på 1970-talet.[11]

Befolkningsutveckling

redigera
Befolkningsutvecklingen i Hummersö 1970–2020[1]
År Folkmängd
1970
  
 50
1980
  
 28
1990
  
 22
2000
  
 16
2010
  
 12
2020
  
 7

Referenser

redigera

Noter

redigera
  1. ^ [a b] ”Invånarantalet i byar och stadsdelar 1905–2023” (excel-fil). ÅSUB, Ålands statistik- och utredningsbyrå. https://www.asub.ax/sv/befolkning-befolkningens-storlek-och-struktur-tabeller. Läst 6 augusti 2024. 
  2. ^ ”Postnummer by/område på Åland”. Åland Post. http://www.alandpost.ax/privat/skicka-brev/postnummer-pa-aland/postnummer-byomrade-pa-aland. 
  3. ^ ”Kommuner och byar 2013” (excel-fil). Lantmäteriverket. https://www.maanmittauslaitos.fi/sv/information-om-lantmateriverket/organisation/statistik. Läst 6 augusti 2024. 
  4. ^ Lantmäteriverket: Terrängkarta 1:100 000, hämtad 2017-02-21 från filnedladdningstjänsten avgiftsfri data
  5. ^ Huldén, Lars. ”Finlandssvenska bebyggelsenamn”. Humemrsö. https://bebyggelsenamn.sls.fi/bebyggelsenamn/240/hummerso-foglo/. Läst 30 oktober 2024. 
  6. ^ Skogsjö 2009, s. I:602.
  7. ^ Hausen 1927, s. 47.
  8. ^ Skogsjö 2009, s. I:602.
  9. ^ Dahl 1994, s. 180.
  10. ^ [a b] Skogsjö 2009, s. I:606.
  11. ^ Högnäs 1995, s. 65–72.

Tryckta källor

redigera
  • Hausen, Greta (1927). Ålands ortnamn: deras former och förekomst till år 1600. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland CXCIV. Helsingfors. Libris 502594 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Hummersö&oldid=56146669”