Signe von der Esch
Signe Irma Mathilda Vilhelmina von der Esch, född Lundström den 1 december 1934 i Helsingborg och vid födseln hemmahörande i Riseberga,[2][3] död den 22 januari 2022 i Trosa,[4][5] var en svensk porträttmålare och godsägare.[5]
| Signe von der Esch | |
| Födelsenamn | Signe Irma Mathilda Vilhelmina Lundström |
|---|---|
| Född | 1 december 1934 Helsingborg, Skåne |
| Död | 22 januari 2022 (87 år) Trosa, Södermanland |
| Nationalitet | Svensk  |
| Föräldrar | Åge Lundström Margit Johanna Palaemona Cecilia von Geijer |
| Make/maka | Björn von der Esch[1] |
| Konstnärskap | |
| Fält | Måleri |
| Motiv | Porträtt |
| Utbildning | Konstfack (silversmide) |
| Redigera Wikidata (för vissa parametrar) | |
Biografi
redigeraSigne von der Eschs far var generalmajor Åge Lundström (1890–1975), chef för Kungliga Flygkrigsskolan i Ljungbyhed mellan 1932 och 1943,[6] och modern var Margit, född von Geijer.[7][8] Systern var Irma Silfverschiöld (1937–2020) och brodern Åge Lundström (f. 1944).[9] Farfadern var friluftsmålaren Ernst Lundström och von der Eschs mormors mor var konstsamlaren Wilhelmina von Hallwyl, som lät uppföra Hallwylska palatset.[10] Konstnären Ellen Roosvall såväl som kvinnosakskvinnan Ebba von Eckermann var systrar till von der Eschs mormor Irma von Geijer.[5]
Signe von der Esch gifte sig i Härslövs kyrka januari 1956 med Björn von der Esch (1930-2010), sedermera förste hovmarskalk och riksdagsledamot.[8] Tillsammans fick de fyra barn: Louise, Susanne, Joachim och Carl.[6] Efter att von der Esch ärvt det von Hallwylska familjegodset Erikslund utanför Trosa drev hon det tillsammans med maken Björn till dess att deras son Joachim von der Esch (f. 1963) övertog driften.[6][11][12] Fram till 2007 ägde von der Esch en fastighet förvärvad genom arv i Falsterbo tillsammans med sina syskon.[9]
Signe von der Esch var tillsammans med sin syster barndomsvän till prinsessorna på Haga.[13] Hon och maken Björn förblev nära vänner till kungafamiljen genom hela livet, och vid deras bröllop närvarade såväl prinsessan Sibylla som prinsessan Margaretha.[14] Paret von der Eschs döttrar var brudnäbbar vid prinsessan Margarethas bröllop,[15] von der Esch verkade som hovdam vid statsbesöket i Nederländerna 1976,[16] och efter makens bortgång deltog hon ensam som personlig vän vid kronprinsessparets bröllop i juni 2010.[17] Vid Signe von der Eschs egen begravning i Trosa stads kyrka under februari 2022 deltog drottning Silvia.[18]
Konstnärskap
redigeraEfter att ha utbildat sig i silversmide på Konstfack i Stockholm arbetade von der Esch en kort tid med metallkonst.[5] Metallarbetet visade sig dock ha en menlig påverkan på hennes astma, varför hon i stället började måla.[5]
Bland dem vars porträtt von der Esch målat återfinns kungabarnen, prinsessan Desirée samt personer ur adeln och näringslivet,[18] bland andra direktören för Svenska Arbetsgivareföreningen Olof Ljunggren.[19] Under tiden som von der Esch målade av någon var det inte ovanligt att hon först gjorde två till tre porträttstudier.[20] I och med den tid som porträtten kunde ta att färdigställa förekom det att hon under arbetsprocessen bodde hos den hon skulle måla av.[18] Hallwylska museet anordnade under april till juni 2015 en utställning med von der Eschs målningar.[20]
Referenser
redigera- ^ Svenska Dagbladet, 7 januari 1956, s. 10 .[källa från Wikidata]
- ^ Szabad Carl, red (2002). Sveriges befolkning 1970 (Version 1.00). Stockholm: Sveriges släktforskarförb. Libris 8861349. ISBN 9187676311v
- ^ Riseberga kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/LLA/13313/C I/12 (1919-1947), bildid: 00135612_00163 Arkiverad 9 augusti 2022 hämtat från the Wayback Machine., hämtad 28 februari 2022
- ^ https://www.minnesrummet.se/system/funeral_notices/pdfs/001/276/805/original/2737054-3.pdf?1643212025
- ^ [a b c d e] Isak Dahl (25 februari 2022). ”Drottning Silvia på plats när Trosakonstnär begravdes”. Södermanlands Nyheter (SN). Arkiverad från originalet den 27 februari 2022. https://web.archive.org/web/20220227224945/https://sn.se/artikel/drottning-silvia-narvarande-nar-trosakonstnaren-signe-von-der-esch-begravdes/lw51218l. Läst 27 februari 2022.
- ^ [a b c] G Ehrensvärd, J Ehrensvärd, A-L Nordenfalk och J Nordenfalk. (3 november 2020). ”Minnesord om Irma Silfverschiöld”. Sydsvenskan. Arkiverad från originalet den 27 februari 2022. https://web.archive.org/web/20220227224945/https://www.sydsvenskan.se/2020-11-03/minnesord-om-irma-silfverschiold. Läst 27 februari 2022.
- ^ ”Födde”. Svenska Dagbladet (SvD): s. 2. 5 december 1934. Arkiverad från originalet den 28 februari 2022. https://web.archive.org/web/20220228010645/https://www.svd.se/arkiv/1934-12-05/2. Läst 27 februari 2022 (via SvD Historiskt Arkiv).
- ^ [a b] ”Vigselannons”. Svenska Dagbladet (SvD): s. 10. 7 januari 1956. Arkiverad från originalet den 28 februari 2022. https://web.archive.org/web/20220228004509/https://www.svd.se/arkiv/1956-01-07/10. Läst 27 februari 2022 (via SvD Historiskt Arkiv).
- ^ [a b] Olle Blomkvist (1 december 2010). ”Marie Douglas har lämnat lyxvåningen”. Realtid.se. Arkiverad från originalet den 27 februari 2022. https://web.archive.org/web/20220227224957/https://www.realtid.se/marie-douglas-har-lamnat-lyxvaningen. Läst 27 februari 2022.
- ^ Aurore Wachtmeister, Marianne von der Esch (23 februari 2022). ”Signe von der Esch, 1934-2022”. Svenska Dagbladet (SvD): s. 30.
- ^ Hanna Svensson (25 april 2015). ”Porträtt från Västerljung visas på Hallwylska”. Södermanlands Nyheter (SN): s. 20. Läst 27 februari 2022 (via Mediearkivet).
- ^ Patrik Micu (25 maj 2019). ”Pappa,mamma och två syskon i fjällräven-familjen döda inom 7 år”. Expressen: s. 46–47. Läst 27 februari 2022 (via Mediearkivet).
- ^ ”Prinsessor i pastellens alla färger”. Dagens Nyheter (DN): s. 25. 25 maj 1961. Arkiverad från originalet den 27 februari 2022. https://web.archive.org/web/20220227234632/https://arkivet.dn.se/tidning/1961-05-25/138/25?q=%22Signe%20von%20der%20Esch%22. Läst 27 februari 2022 (via DN Arkivet).
- ^ ”Sibylla och Margaretha hedersgäster på Åge Lundströms dotters bröllop”. Dagens Nyheter (DN): s. 14. 5 januari 1956. Arkiverad från originalet den 28 februari 2022. https://web.archive.org/web/20220228004509/https://arkivet.dn.se/tidning/1956-01-05/4/14?q=%22Bj%C3%B6rn%20von%20der%20Esch%22. Läst 27 februari 2022 (via DN Arkivet).
- ^ Malice (30 juni 1964). ”Öland dan före dan: Luftig brudkrona med sex hjärtan / Kort genrep”. Dagens Nyheter DN: s. 13. Arkiverad från originalet den 27 februari 2022. https://web.archive.org/web/20220227234629/https://arkivet.dn.se/tidning/1964-06-30/174/13?q=%22Signe%20von%20der%20Esch%22. Läst 27 februari 2022 (via DN Arkivet).
- ^ Margareta Sandström (1976-20-24). ”Kunglig eskort”. Svenska Dagbladet (SvD). Arkiverad från originalet den 28 februari 2022. https://web.archive.org/web/20220228000130/https://www.svd.se/arkiv/1976-10-24/22. Läst 27 februari 2022 (via SvD Historiskt Arkiv).
- ^ ”Gäster i kyrkan”. Sveriges Kungahus. 17 juni 2010. Arkiverad från originalet den 27 februari 2022. https://web.archive.org/web/20220227234630/https://www.kungahuset.se/press/pressmeddelanden/2010/2010pressmeddelanden/gasterikyrkan.5.40e05eec12926f2630480002140.html. Läst 27 februari 2022.
- ^ [a b c] Julia Navrén (26 februari 2022). ”Drottning Silvia i stor sorg – deltog i vännens begravning”. Svensk Damtidning. Arkiverad från originalet den 27 februari 2022. https://web.archive.org/web/20220227234632/https://www.svenskdam.se/kungligt/drottning-silvia-i-stor-sorg-deltog-i-vannens-begravning/8269358. Läst 27 februari 2022.
- ^ Inger Wikström-Lindgren (16 december 1992). ”Olof Ljunggren”. Svenska Dagbladet (SvD): s. 13. Arkiverad från originalet den 28 februari 2022. https://web.archive.org/web/20220228000133/https://www.svd.se/arkiv/1992-12-16/13. Läst 27 februari 2022 (via SvD Historiska Arkiv).
- ^ [a b] ”Signerat Signe von der Esch”. Hallwylska museet. 2015. Arkiverad från originalet den 27 februari 2022. https://web.archive.org/web/20220227224956/https://hallwylskamuseet.se/en/node/3886. Läst 27 februari 2022.