[go: nahoru, domu]
Wikipedia

Stadsbrand

 Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2014-11)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Stadsbrand kallas en stor eldsvåda omfattar hela eller stora delar av en stad. Förr var stadsbränder inte ovanliga på grund av att bebyggelsen var av trä och öppen eld och ljuslågor var vanliga i bostäderna.

Åbo brand i september 1827.

Lista över stadsbränder

redigera
  • 587 f.Kr. – Jerusalem
  • 64 – Rom
  • 406 – Konstantinopel
  • 532 – Konstantinopel
  • 930 – Lund (innan staden flyttades) (staden brändes;[1] en bränning i slutet av 900-talet leder också till att staden flyttas).
  • 1041 – Bremen
  • 1135 – London
  • 1157 – Lübeck
  • 1172 – Lund[1]
  • 1187 – Sigtuna (brändes delvis av baltiska vikingar/hednisk sjörövarflotta, troligen från Karelen)[1]
  • 1204 – Konstantinopel
  • 1207 – Magdeburg
  • 1212 – London
  • 1251 – Lübeck
  • 1253 – Utrecht
  • 1256 – Varberg (norske kung Håkon Håkonsson brände längs hela norra Hallands kust, bland annat Onsala och Varberg)[1]
  • 1268 – Uppsala (Östra Aros uppges ha brunnit fyra gånger, den sista 1268)[1]
  • 1276 – Lübeck
  • 1276 – Växjö (vid striden mellan Valdemar Birgersson och Magnus Ladulås är danskarna med och Växjö, hela Värend och Finnveden drabbades av bränningar; bland annat Växjö domkyrka bränns och ödeläggs; omnämnt i Erikskrönikan)[1]
  • 1281 – Söderköping (oförsiktighet vid drottning Helvigs kröning i staden ledde till att hela staden brann ned; drottning Helvig var den första drottningen som kröntes i Sverige och var kung Magnus Ladulås gemål)[1]
  • 1284 – Hamburg
  • 1297 – Stockholm (14 april, bränder även 1330, 1344, 1407, 1411, 1419, 1445, 1458, 1495; efterhand försvann trähusen och efter 1501 fick inga trähus byggas inom muren, uthus och bodar inne på gårdarna kunde dock fortsatt byggas av trä)[1]
  • 1311 – Visby (efter denna stora stadsbrand uppfördes några byggnader i tegel, som ansågs vara stor lyx eftersom tegelarbetare hämtades från tyska städer; enligt de isländska annalerna finns en uppgift som vittnar om katastrofen: “staden brann som ett enda stort bål”)[1]
  • 1314 – Visby (nästan hela staden brann 13 maj)[1]
  • 1327 – München
  • 1327 – Stockholm (Stockholms andra stadsbrand då det äldsta slottet lades i aska; eventuellt 1330)[1]
  • 1362 – Visby (förstört av brand, som inträffade året efter Valdemar Atterdags brandskattning)[1]
  • 1369 – Örebro
  • 1380 – Skara, Jönköping, Örebro, Västerås (bränningar: En dansk-norsk armé skulle fördriva mecklenburgare; den första eldsvådan av svårare art i Västerås; i Örebro förstördes 54 gårdar av en dansk-norsk styrka ledd av kung Håkan Magnusson)[1]
  • 1388 – Linköping (brändes av Albrekt av Mecklenburgs krigshär)[1]
  • 1389 – Enköping (ödeläggande bränder drabbade staden även 1572, 1609 och 1799)[1]
  • 1390 – Västerås (brändes av tyskar, som under drottning Margaretas tid hemsökte och ödelade stränderna runt Mälaren och vid Östersjön)[1]
  • 1394 – Malmö (västra delen av staden brändes av tyska sjörövarsällskap, de så kallade vitaliebröderna)[1]
  • 1405 – Bern
  • 1407 – Stockholm (Stockholms tredje stadsbrand med 1600 dödsoffer; orsakades av blixtnedslag i den nästan helt trähusbebyggda gamla staden, många uppges ha drunknat när de flydde undan elden; förbud infördes efter denna brand mot träbyggnader inom Stadsholmen, förbudet hade ingen större betydelse och upprepades av Gustav Vasa på 1500-talet)[1]
  • 1418 – Helsingborg (tillsammans med Helsingborgs slott)[1]
  • 1421 – Amsterdam
  • 1423 – Vadstena[2] (14 juni 1388 brann även munk- och nunneklostren[1] i Vadstena)
  • 1424 – Landskrona (brändes av Hansan)[1]
  • 1428 – Landskrona (plundrades och brändes av Hansan)[1]
  • 1438 – Gouda
  • 1452 – Amsterdam
  • 1454 – Vimmerby (brändes av danskarna, området brändes även år 1192)[1]
  • 1485 – Flensburg
  • 1501 – Uddevalla (brändes av svensk trupp)[1]
  • 1502 – Stockholm (danskarna satte eld)[1]
  • 1509 – Vä (staden brändes av Svante Nilsson Sture)[1]
  • 1511 – Skara (danskar plundrade och brände)[1]
  • 1513 – Arboga (stadsbrand där stadens centrala norra stadskärna brann vid Sankt Nicolai kyrka)[1]
  • 1516 – Växjö (en fjärdedel av staden brann)[1]
  • 1517 – Västervik (staden och fästningen Stäkeholm/Stegeholm brändes av danskarna som använde "fyrbollar" för att tända, uppemot 200 personer uppgavs innebrända; stadsbor som överlevt flyttade till Gamleby där staden tidigare legat; staden återuppbyggdes efter ett par decennier)[1]
  • 1519 – Uddevalla[1]
  • 1520 – Bogesund (dagens Ulricehamn) (brändes av danskarna efter slaget på Åsunden; Sten Sture den yngre hade sitt läger söder om staden och blev skjuten i benet på Åsunden)[1]
  • 1520 – Falköping[1]
  • 1521 – Öregrund (danskarna brände och förstörde hela staden)[1]
  • 1521 – Västerås (brändes av danskarna 29 april, även domkyrkan brann)[1]
  • 1522 – Uppsala (under Gustav Vasas strider med danskarna brände dessa stora delar av staden inklusive ärkebiskopshuset)[1]
  • 1539 – Panama Viejo
  • 1544 – Edinburgh
  • 1545 – Mühlberg/Elbe
  • 1547 – Moskva
  • 1563 – Panama Viejo
  • 1563 – Uddevalla (brändes och plundrades av svenska trupper)[1]
  • 1563 – Halmstad (under Nordiska sjuårskriget förstördes resterna av det ursprungliga Halmstad av svenskarna)[1]
  • 1563 – Älvsborg (föregångaren till Göteborg, intogs och brändes ner till grunden av danskarna i juli)[1]
  • 1564 – Ronneby (staden brändes och ödelades på Erik XIV:s befallning under kriget, se Ronneby blodbad)[1]
  • 1564 – Åhus (Klas Kristersson Horn lät bränna Åhus, som då var en dansk stad)[1]
  • 1564 – Ängelholm (svenskarna plundrade och brände staden)[1]
  • 1565 – Ängelholm (svenskarna brände staden)[1]
  • 1565 – Varberg (svenskarna brände staden den 27 augusti)[1]
  • 1566 – Bogesund (dagens Ulricehamn) (brändes som ett led i danska härjningar ledda av Daniel Rantzau under kriget)[1]
  • 1566 – Falköping (brändes av danskarna)[1]
  • 1567 – Jönköping, Vadstena (oktober, Daniel Rantzau fortsatte härjningarna)[1]
  • 1567 – Linköping (november, brändes av svenskarna själva i samband med kriget, domkyrkan brann)[1]
  • 1567 – Söderköping (december, brändes av svenskarna själva i samband med kriget, därefter plundrades staden av danskarna)[1]
  • 1567 – Norrköping (brändes av danskarna 3 december)[1]
  • 1569 – Örebro
  • 1571 – Moskva
  • 1572 – Enköping (hela staden förstördes)[1]
  • 1601 – Tokyo
  • 1609 – Enköping (mycket omfattande stadsbrand)[1]
  • 1610 – Vimmerby (brändes av danskarna)[1]
  • 1611 – Visby (29 april utbröt en våldsam brand i norra Visby som förstörde sex värn (troligtvis främst torn) i Visby ringmur och ca 200 ytterligare byggnader)[1]
  • 1611 – Karl IX:s Göteborg (staden, som var nyanlagd, brändes 12 juli helt av en dansk eskader; med detta inleddes Kalmarkriget 1611-1613,[1] dessförinnan, den 25 juni, hade den svenske kronprinsen Gustav Adolf bränt den danska fästningen Kristianopel i nordöstra Blekinge)
  • 1611 – Växjö (hela staden nedbränd av danskarna)[1]
  • 1611 – Skara (en dansk här brände staden)[1]
  • 1612 – Vä (staden Vä brändes av Gustav II Adolf 12 januari och därför uppmanade senare Kristian IV stadens borgare att bege till sig Allö och bygga nuvarande Kristianstad)[1]
  • 1612 – Varberg (brändes av svenskarna)[1]
  • 1612 – Växjö (staden brändes och skövlades av en dansk här, även Hov och Kronobergs slott brann)[1]
  • 1612 – Kungälv (brändes av svenskarna 26 februari)[1]
  • 1612 – Jönköping (brändes helt och hållet av de egna invånarna vid danskarnas anfall)[1]
  • 1612 – Uddevalla (stora delar av staden brändes av svenskarna i mars)[1]
  • 1615 – Wymondham
  • 1617 – Tangermünde
  • 1621 – Bayreuth
  • 1631 – Magdeburg
  • 1641 – Tokyo
  • 1644 – Panama Viejo
  • 1645 – Kungälv
  • 1655 – Norrköping[1]
  • 1656 – Aachen
  • 1657 – Tokyo
  • 1666 – London
  • 1669 – Göteborg (241 hus förstörda i Göteborg i en kvartersbrand den 10 maj)[1]
  • 1670 – Hudiksvall[1]
  • 1671 – Panama Viejo
  • 1675 – Northampton
  • 1675 – Söderhamn[1]
  • 1675 – Åmål (brändes av norsk-dansk trupp)[1]
  • 1676 – Jamestown, Virginia
  • 1676 – Kungälv[1]
  • 1676 – Vänersborg, Strömstad (Vänersborg och Strömstad blev grundligt brända under Gyldenlövefejden i juni)[1]
  • 1678 – Ängelholm (kyrkan, prästgården och tre små hus klarade sig)[1]
  • 1676 – Kungälv
  • 1677 – Rostock
  • 1677 – Västervik (brändes av danskarna)[1]
  • 1678 – Hardegsen
  • 1678 – Lund (brändes av danskarna, hälften av de drygt 300 gårdarna brann ned)[1]
  • 1678 – Laholm (brändes av danskarna)[1]
  • 1678 – Malmö (kvartersbrand, omtalas på dåtida danska som en "olycklig ildebrand")[1]
  • 1679 – Åmål (brändes av norsk-dansk trupp under Gyldenlövefejden)[1]
  • 1679 – Kalmar[1]
  • 1679 – Helsingborg (brändes av danska trupper)[1]
  • 1681 – Sundsvall (härjades i april av sin första förödande stadsbrand och samma sak hände sedan igen den 25 april. Båda bränderna orsakade av gnistor från smedjor; i andra branden brann kvarteren väster om tjärnen och 14 gårdar förstördes)[1]
  • 1681 – Malmö ("olycelig vådeld lidet vid Martini tid [omkring Mårtensafton i november]")[1]
  • 1681 – Borås (första stora stadsbranden inträffade denna Lucianatt den 12 december varefter man diskuterade att överge staden; landshövdingen utfärdade då ett reseförbud men flyttade residenset till Vänersborg, därefter gjordes en ny stadsplan)[1]
  • 1682 – Mariefred (största delen av staden brann ner; tidigare stora bränder på 1630-talet och 1675)[1]
  • 1683 – Tokyo
  • 1686 – Oslo
  • 1687 – Lund (brändes av danskarna)[1]
  • 1688 – Lindesberg (lades delvis i aska, 23 gårdar brann)[1]
  • 1689 – Skopje
  • 1690 – Växjö (efter branden fick stadens borgare sex års skattefrihet och anlade raka luftiga gator som brandskydd)[1]
  • 1690 – Uddevalla (större delen av staden ödelades av stadsbranden 9 maj, det var hela staden söder om Bäveån och området väster om torget; Karl XI bestämde att hela staden skulle stadsregleras)[1]
  • 1691 – Jönköping (vid stadsbranden i februari brann båda rådhusen och 19 av torgkvarterets hus förstördes helt eller delvis)[1]
  • 1692 – Usingen
  • 1693 – Mariestad (hela staden utom den äldsta delen, Näset, brann 18 augusti. Klockan ett på eftermiddagen kom elden lös och efter fyra timmar var allt jämnat med marken utom bebyggelsen på Norr. Staden uppbyggdes därefter efter en rutnätsplan)[1]
  • 1694 – Warwick
  • 1694 – Filipstad (85 gårdar i Filipstad förstördes i en stadsbrand 9 maj, branden började vid olovlig ölbryggning; stadsrättigheterna förlorades då man var rädd att skogen inte skulle räcka till bergsbruket om staden skulle återuppbyggas)[1]
  • 1698 – Tokyo
  • 1700 – Linköping (29 januari, stadsbrand: En dräng skulle sko en häst och lämnade en stallykta som blev omkullsparkad av hästen varvid den stora branden började. Det var natt och hård västlig vind. Praktiskt taget hela staden blev förstörd. 136 gårdar, 19 ladugårdar blev lågornas rov. Enstaka stenhus, domkyrkan och slottet klarade sig)[1]
  • 1702 – Uppsala (15 maj, stadsbrand som spreds snabbt i den hårda vinden via träbroarna över Fyrisån från Gamla torget och antände bl.a. domkyrkan. Inte ens stenhusen kring Stora torget var en effektiv brandgräns, Uppsala slott förstördes invändigt, Gustavianum med universitets värdefulla bibliotek räddades. Det var en ihållande torka före branden)[1]
  • 1702 – Bergen (19 maj, stadsbrand som ödelade sju åttondelar av stadskärnan)[3]
  • 1703 – Lidköping (22 hus brann ned under en svår storm i augusti, brandgator kunde åstadkommas genom brandkrokar på väggarna från 1500-talet som gjorde att man kunde riva ett dussin hus)[1]
  • 1704 – Tokyo
  • 1709 – Boizenburg
  • 1710 – Härnösand[1]
  • 1711 – Lund (36 gårdar och det efter branden 1678 nyuppförda rådhuset förstördes)[1]
  • 1712 – Norrköping (troligen omkring 150 gårdar förstörda 17 maj, främst i stadens finare kvarter)[1]
  • 1713 – Norrköping (10 april: 12 gårdar förstördes)[1]
  • 1713 – Norrköping (23 april: 50 gårdar och 18 lador)[1]
  • 1714 – Baden, Niederösterreich
  • 1714 – Umeå (större delen av staden brändes av ryssarna)[1]
  • 1714 – Härnösand (35 personer miste sina byggnader)[1]
  • 1714 – Västerås (13 april, började i ett boktryckeri)[1]
  • 1715 – Wittstock
  • 1715 – Karlstad (36 gårdar)[1]
  • 1718 – Koszalin
  • 1718 – Torneå (brändes av ryssarna)[1]
  • 1719 – Östhammar (brändes av ryssarna, rådhuset och 78 gårdar förstördes)[1]
  • 1719 – Under åren 1719-1721 drabbades de flesta kuststäder längs Östersjön av ryska kustflottans härjningar (Södertälje, Trosa, Nyköping, Norrköping, Gävle, Norrtälje, Öregrund, Östhammar, Umeå, Söderhamn, Hudiksvall, Härnösand, Piteå samt slott, herresäten, bruk och lantgårdar)[1]
  • 1719 – Trosa (brändes av ryssarna 22 juli)[1]
  • 1719 – Nyköping (brändes av ryssarna 25 juli)[1]
  • 1719 – Norrköping (ryssarna brände staden 30 juli: endast tre gårdar, ett lusthus och fyra sädeslador var kvar efter bränningen; förlusterna beräknades till 1 002 363 daler silvermynt, se Norrköpings historia)[1]
  • 1719 – Skara (23 augusti: alla 971 hus i Skara, av alla slag, förstördes av brand och domkyrkan skadades svårt, inträffade under gudstjänsttid)[1]
  • 1719 – Karlstad (1 oktober, nästan hela staden: kyrkan, rådhuset, gymnasiet och 170 gårdar)[1]
  • 1721 – Göteborg (15 april, 213 hus förstörda,[1] se Göteborgs historia)
  • 1721 – Piteå (allt utom kyrkan), Hudiksvall, Söderhamn (maj), Sundsvall (21 maj), Härnösand (28 juli) och Umeå (se rysshärjningarna)[1]
  • 1726 – Reutlingen
  • 1727 – Borås[1]
  • 1728 – Köpenhamn
  • 1730 – Jönköping (ett skolhus, Kyrkokvarteret och ett tiotal gårdar på båda sidor om Storgatan brann 1 augusti; branden började i en ladugård)[1]
  • 1731 – Tiverton, Devon
  • 1731 – Nora (21 april; nästan hela staden)[1]
  • 1736 – Sala (nästan hela staden)[1]
  • 1738 – Nora[1]
  • 1744 – Öregrund (i juli)[1]
  • 1745 – Tokyo
  • 1746 – Göteborg (196 hus förstörda 14 januari)[1]
  • 1749 – Alingsås[1]
  • 1751 – Stockholm (8 juni: Brand på Ladugårdslandet, på Södermalm och på Blasieholmen samtidigt, Klara kyrka brann ner till grunden, 1000 människor under bar himmel)[1]
  • 1752 – Moskva
  • 1752 – Karlstad (på mindre än sju timmar gick 22 juni hela staden upp i rök efter långvarig torka; man hade eldat i en bryggstuga trots förbud)[1]
  • 1754 – Hedemora[1]
  • 1759 – Skövde (55 gårdar, kyrkan och rådhuset förstördes; brändes dessutom flera gånger under medeltiden av danskarna)[1]
  • 1759 – Stockholm (19 juli; 300 gårdar på Södermalm förstördes, började i en bakugn)[1]
  • 1760 – Tokyo
  • 1761 – Falun (i juni; 1000 hus – 2/3 av staden)[1]
  • 1762 – Luleå[1]
  • 1765 – Kalmar[1]
  • 1766 – Uppsala (30 april, ett 100-tal byggnader)[1]
  • 1767 – Varberg (18 maj)[1]
  • 1769 – Falköping (10 juli; alla tomter norr om Stora gatan brann samt rådhuset)[1]
  • 1772 – Tokyo
  • 1774 – Öregrund (mer än 53 gårdar förstördes i juli)[1]
  • 1775 – Stockholm (50 byggnader)[1]
  • 1775 – Tartu
  • 1775 – Ängelholm (hela staden, men kyrkan klarade sig)[1]
  • 1775 – Filipstad (7 maj; 30 gårdar av stadens 60 gårdar brann inklusive kyrkan)[1]
  • 1776 – New York
  • 1776 – Askersund (8 juni; nästan hela staden)[1]
  • 1776 – Varaždin
  • 1776 – Gävle (20 september)[1]
  • 1777 – Kristinehamn (25 maj, hela staden)[1]
  • 1777 – Åmål (23 augusti; 33 tomter – 1/3 av staden)[1]
  • 1783 – Laholm (13 maj; 70 gårdar)[1]
  • 1785 – Jönköping (23 november)[1]
  • 1787 – Neuruppin
  • 1788 – Kyoto
  • 1788 – New Orleans
  • 1790 – Karlskrona
  • 1792 – Göteborg (110 byggnader)[1]
  • 1793 – Göteborg (större delen av Kvarnberget)[1]
  • 1794 – Göteborg (84 byggnader)[1]
  • 1794 – New Orleans
  • 1795 – Köpenhamn
  • 1798 – Torshälla[1]
  • 1799 – Enköping (nästan hela staden)[1]
  • 1799 – Växjö (2/3 av staden)[1]
  • 1800 – Kalmar (halva staden)[1]
  • 1801 – Zehdenick
  • 1802 – Ängelholm (180 byggnader)[1]
  • 1802 – Stockholm, se Riddarholmsbranden 1802[1]
  • 1802 – Göteborg. Mellan 1639 och 1813 förekom stadsbränder vid minst tolv tillfällen. Kanalerna fungerade som brandgator och bränder kunde ofta begränsas till en stadsdel. Omfattande bränder 1802 och 1804.[1]
  • 1803 – Sundsvall (7 september) 900 hemlösa (nära 90% av befolkningen), 211 hus brann upp. [1]
  • 1803 – Avesta (15 september)[1]
  • 1804 – Göteborg[1]
  • 1805 – Detroit
  • 1806 – Tokyo
  • 1806 – Uddevalla (29 juli, hela staden)[1]
  • 1807 – Köpenhamn, i samband med slaget om Köpenhamn (1807)
  • 1807 – Reszel
  • 1809 – Åmål (26 april)[1]
  • 1809 – Uppsala (18 maj)[1]
  • 1811 – Laholm (6 maj, nästan halva staden)[1]
  • 1811 – Kiev
  • 1812 – Baden, Niederösterreich
  • 1812 – Moskva
  • 1822 – Norrköping
  • 1827 – Åbo
  • 1829 – Tokyo
  • 1834 – Tokyo
  • 1835 – New York
  • 1842 – Hamburg
  • 1843 – Örebro
  • 1845 – New York
  • 1845 – Pittsburgh
  • 1845 – Tokyo
  • 1846 – Åmål (16 januari; 38 fastigheter förstördes)[1]
  • 1846 – St. John's, Newfoundland och Labrador
  • 1846 – Kungsbacka (25 april; 49 fastigheter, 90% av staden förstördes, branden började i en skorstensmur vid kaffekokning)[1]
  • 1847 – Bukarest
  • 1847 – Falun (270 personer hemlösa)[1]
  • 1847 – Kristianstad (36 fastigheter förstördes i Kristianstad 5 juni, 760 personer blev husvilla)[1]
  • 1849 – Hedemora (22 april; 25 fastigheter förstördes)[1]
  • 1849 – Lidköping (22 maj; 43 fastigheter förstördes, hela Gamla staden öster om Lidan)[1]
  • 1849 – Saint Louis
  • 1849 – Toronto
  • 1852 – Montreal
  • 1852 – Vasa
  • 1854 – Örebro
  • 1854 – Newcastle upon Tyne och Gateshead
  • 1855 – Tokyo
  • 1858 – Ząbkowice Śląskie
  • 1864 – Brisbane
  • 1865 – Karlstad
  • 1866 – Portland, Maine
  • 1869 – Whitstable
  • 1869 – Gävle
  • 1871 – Chicago
  • 1871 – Strängnäs
  • 1872 – Boston
  • 1874 – Chicago
  • 1877 – Saint John, New Brunswick
  • 1886 – Calgary
  • 1886 – Vancouver
  • 1888 – Sundsvall
  • 1888 – Umeå
  • 1889 – Bakersfield
  • 1889 – Seattle
  • 1892 – St. John's, Newfoundland och Labrador
  • 1900 – Hull, Québec och Ottawa
  • 1901 – Jacksonville, Florida
  • 1904 – Baltimore
  • 1904 – Toronto
  • 1906 – Dundee
  • 1911 – Bangor, Maine
  • 1914 – Salem, Massachusetts
  • 1917 – Atlanta
  • 1917 – Halifax, Nova Scotia
  • 1917 – Thessaloniki
  • 1923 – Berkeley, Kalifornien
  • 1928 – Fall River, Massachusetts
  • 1938 – Changsha
  • 1953 – Ljungby
  • 1959 – Västervik var ytterst nära att drabbas av stadsbrand.

Se även

redigera

Källor

redigera
  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae af ag ah ai aj ak al am an ao ap aq ar as at au av aw ax ay az ba bb bc bd be bf bg bh bi bj bk bl bm bn bo bp bq br bs bt bu bv bw bx by bz ca cb cc cd ce cf cg ch ci cj ck cl cm cn co cp cq cr cs ct cu cv cw cx cy cz da db dc dd de df dg dh di dj dk dl dm dn do dp dq dr ds dt du dv dw dx dy dz ea eb ec ed ee ef eg eh ei ej ek el em en eo ep eq er es et eu ev ew ex ey ez fa fb fc fd fe ff fg] ”Värmlands brandhistoriska klubb”. Arkiverad från originalet den 12 oktober 2011. https://www.webcitation.org/62NB7kO36?url=http://www.brandhistoriska.org/olyckor_se.html. Läst 25 mars 2011. 
  2. ^ Webbkälla: Vadstena kommun (pdf) Arkiverad 26 augusti 2019 hämtat från the Wayback Machine. om Rödtornets historia.
  3. ^ ”Helsingör den 20 May”. Ordinarie Stockholmiske Post-Tijdender: s. 6. 2 juni 1702. https://tidningar.kb.se/h1t8q79t0xwj1d0/part/1/page/6?q=at. 

Vidare läsning

redigera
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Stadsbrand&oldid=54899664”