Toxisk maskulinitet
Toxisk maskulinitet (engelska: toxic masculinity, 'giftig manlighet') eller giftig maskulinitet[1] är ett begrepp inom samhällsdebatt och akademisk diskussion. Den syftar på en hegemonisk maskulinitet (se könsmaktsordning) som är socialt destruktiv, inklusive misogyni, homofobi och olika slags våld. Dessa drag kan räknas som "toxiska" eftersom de bland annat kan relatera till sexuella övergrepp och våld i nära relationer[2]. Pojkars socialisering normaliserar ibland våld, inklusive när man säger "pojkar är pojkar" om mobbning och olika aggressiva beteenden.
| Toxisk maskulinitet |
|---|
 En västerländsk uppfostran av pojkar till att hålla inne sina känslor ingår i en könsstereotyp socialisation, enligt teorin om social inlärning ingår.
|
Begrepp och historik
redigeraBegreppet användes ursprungligen av Shepherd Bliss och andra skribenter aktiva på 1980-talet inom den mytopoetiska mansrörelsen.[3] Dessa författare kontrasterade stereotypa uppfattningar av manlighet med en "verklig" eller "djup" manlighet, en som de ansåg att män hade förlorat i det moderna samhället. Begreppet används även av författaren David M. Buss, som skrivit boken Toxic Masculinity (svensk översättning 2023 som Toxisk maskulinitet) och där bland annat pekar på likheter mellan mänskligt och en del könsskiljande beteende hos andra djurarter.[2] Detta begrepp syns i debatten allt oftare, som komplettering eller ersättning till "patriarkatet" som allmän orsak till olika samhällsproblem.[4]
Enligt psykologisk forskning sedan millennieskiftet betraktas ibland även maskuliniteten som sådan som en problematisk konstruktion.[5]
Uttryck
redigeraToxisk maskulinitet kan omfatta olika egenskaper och attityder, men vanligen kretsar identiteten kring tre idéer[6]:
- Hårdhet - Att män är eller bör vara starka, aggressiva och känslomässigt hårda
- Anti-feminitet - Män ska ta avstånd från kvinnliga egenskaper, de flesta känslor, att ta emot hjälp och att vistas i hemmet
- Makt - Mäns värde avgörs av deras status, pengar, makt och inflytande
Psykisk ohälsa
redigera2017 publicerades en australisk studie som undersökte kopplingen mellan traditionella maskulina ideal och risken för självmordstankar eller självskadebeteenden. Studien visade att det finns det ett starkt samband mellan män som upplever sig väldigt självständiga å ena sidan, och självmordstankar och självskadebeteenden å andra sidan. Forskarna menade att upplevelsen av stark självständighet kan höja trösklarna för att söka vård för till exempel psykisk ohälsa.[7] Självtillit och känslomässigt förtryck är relaterade till ökade psykiska problem hos män, vilket kan yttra sig som depression, ökad stress och olika sorters missbruk. Toxiska maskulina drag är vanliga hos män i fängelser, där de delvis kommer till uttryck som ett svar på de svåra förhållandena när man lever sitt liv på anstalt. Andra traditionellt maskulina drag, som hängivenhet till sitt arbete, stolthet i framgångar inom idrott eller en vilja till familjeförsörjning, brukar inte anses som "toxiska".
Beteende i trafiken
redigeraDen franska motsvarigheten till Trafikverket försökte förklara mäns mer risk- och olycksdrabbade beteende i trafiken även genom att peka på en manlig och mer riskfylld könsroll.[8]
Socialiseringens betydelse
redigeraDet anses i samhället ofta att pojkar tål mer våld, som att hårdhänta lekar oftare tolereras bland pojkar än bland flickor. Beröring av en pojke sker under uppväxten oftare i samband med tillsägelser eller andra negativa sammahang. Detta anses kunna bidra till formandet av en mansroll med våldsamma drag.[1]
Denna könsstereotypa socialisering ses som typisk inom den västerländska kulturen.[9] Den sägs även formas genom att pojkar lär sig genom att imitera, enligt teorin om social inlärning.[10][11]
Kritik
redigeraKritiker av begreppet toxisk maskulinitet argumenterar för att termen felaktigt antyder att problem i relationerna mellan könen orsakas av inneboende manliga drag.[12]
Konceptet omkring toxisk maskulinitet har även kritiserats av konservativa skribenter och författare för dess opåkallade fördömande av traditionell manlighet.[12] Det har också fått kritik från andra, utifrån begreppets användande till att syfta på inneboende negativa egenskaper hos pojkar och män.[13] Motsvarande kritik har getts angående den motsvarande benämningen toxisk femininitet.[14]
Referenser
redigera- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 22 september 2023.
Noter
redigera- ^ [a b] ”Giftig maskulinitet - Jämställt”. 5 maj 2021. https://jamstallt.se/giftig-maskulinitet/. Läst 30 oktober 2023.
- ^ [a b] Heberlein, Ann (28 maj 2023). ”Maskulin sexualitet mer tragisk än toxisk”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/LlLMyR/maskulin-sexualitet-mer-tragisk-an-toxisk. Läst 29 oktober 2023.
- ^ Caitlin Flanagan (30 augusti 2023). ”In Praise of Heroic Masculinity” (på engelska). The Atlantic. https://www.theatlantic.com/ideas/archive/2023/08/heroic-toxic-masculinity-boys/675172/. Läst 29 oktober 2023.
- ^ Strömbäck Ekelund, Jesper (31 maj 2023). ”Män kan verkligen vara riktiga djur”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/kultur/bocker/man-kan-verkligen--vara-riktiga-djur/. Läst 29 oktober 2023.
- ^ Levant, Ronald F. (1996). ”The new psychology of men.” (på engelska). Professional Psychology: Research and Practice 27 (3): sid. 259–265. doi:. ISSN 1939-1323. http://doi.apa.org/getdoi.cfm?doi=10.1037/0735-7028.27.3.259. Läst 2 november 2023.
- ^ ”What is Toxic Masculinity and How it Impacts Mental Health | Anxiety and Depression Association of America, ADAA” (på engelska). adaa.org. https://adaa.org/learn-from-us/from-the-experts/blog-posts/consumer/what-toxic-masculinity-and-how-it-impacts-mental. Läst 22 juli 2024.
- ^ ”Masculine ideal of self-reliance puts men at risk: study”. The University of Melbourne. 21 mars 2017. https://www.unimelb.edu.au/newsroom/news/2017/march/masculine-ideal-of-self-reliance-puts-men-at-risk-study. Läst 22 juli 2024.
- ^ Trulsson, Jens (27 februari 2023). ”Toxisk maskulinitet föder farligt trafikbeteende”. Motor-Magasinet. https://www.motormagasinet.se/article/view/900178/toxisk_maskulinitet_foder_farligt_trafikbeteende. Läst 2 november 2023.
- ^ Milette Shamir, Jennifer Travis, red (2002-04). Boys Don't Cry?: Rethinking Narratives of Masculinity and Emotion in the U.S.. Columbia University Press. ISBN 978-0-231-50634-2. https://cup.columbia.edu/book/boys-dont-cry/9780231120357. Läst 2 november 2023
- ^ ”social inlärning - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/social-inl%C3%A4rning. Läst 2 november 2023.
- ^ ”social inlärningsteori”. www.psykologiguiden.se. https://www.psykologiguiden.se/psykologilexikon/?Lookup=social+inl%C3%A4rningsteori. Läst 2 november 2023.
- ^ [a b] Michael Salter (27 februari 2019). ”The Problem With a Fight Against Toxic Masculinity” (på engelska). The Atlantic. https://www.theatlantic.com/health/archive/2019/02/toxic-masculinity-history/583411/. Läst 29 oktober 2023.
- ^ Reeves, Richard (17 oktober 2022). ”Toxic masculinity is a harmful myth. Society is in denial about the problems of boys and men.” (på amerikansk engelska). Big Think. https://bigthink.com/the-present/toxic-masculinity-myth/. Läst 29 oktober 2023.
- ^ Jane Gilmore (17 maj 2018). ”How toxic femininity is damaging us” (på engelska). The Sydney Morning Herald. https://www.smh.com.au/lifestyle/life-and-relationships/how-toxic-femininity-is-damaging-us-20180517-p4zfvt.html. Läst 28 juni 2024.