gefallen

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska

[redigera]

Verb

[redigera]
Konjugation för gefallen 

Hjälpverb: haben

Infinitiv gefallen
Presensparticip gefallend
Perfektparticip gefallen
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich gefalle  du gefällst  er, sie, es gefällt 
Plural wir gefallen  ihr gefallt  sie gefallen 
Preteritum Singular ich gefiel  du gefielst  er, sie, es gefiel 
Plural wir gefielen  ihr gefielt  sie gefielen 
Imperativ
Singular - gefall !, gefalle ! -
Plural - gefallt ! gefallen Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich gefalle  du gefallest  er, sie, es gefalle 
Plural wir gefallen  ihr gefallet  sie gefallen 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich gefiele  du gefielest  er, sie, es gefiele 
Plural wir gefielen  ihr gefielet  sie gefielen 

gefallen

  1. behaga
    Diese Hose gefällt mir.
    Jag gillar de här byxorna. (bokstavligen Dessa byxor behagar mig.)
    Användning: Följs av dativ. Används som synonym till svenska gilla med annorlunda ordföljd.
    Etymologi: Av medelhögtyska gevallen, av fornhögtyska gifallan.[1]

Adjektiv

[redigera]

gefallen

  1. perfektparticip av fallen
  2. perfektparticip av gefallen

Källor

[redigera]