[go: nahoru, domu]
Hoppa till innehållet

Sveriges krig mot Storbritannien

Från Wikipedia
Version från den 12 januari 2021 kl. 19.10 av Kristian Lindahl (Diskussion | Bidrag) (Språkvård, länkningar, korrektur)
Sveriges krig mot Storbritannien 1810—1812
Ägde rum 17 november 1810 — 18 juli 1812
Plats
Utfall Kriget fördes endast på papper, helt utan stridshandlingar.
Stridande

Sverige

Storbritannien
Förluster
Inga
Inga
Minnesplatta från 2012, över freden i Örebro 1812, utformad av Kjell Olauson

Kriget mot Storbritannien var en del av Napoleonkrigen. Kriget, där inte ett enda skott avlossades, pågick mellan Sverige och Storbritannien åren 1810—12. Kriget avslutades genom Freden i Örebro.

Bakgrund

Efter det det Pommerska kriget 1805—07, där Sverige stod som förlorare, och den påföljande freden i Paris 1810, tvangs Sverige in i kontinentalsystemet, som var en handelsblockad mot Storbritannien. Eftersom Storbritannien var Sveriges största handelspartner blev det ett stort problem, även om handeln fortsatte genom smuggling. Frankrike tröttnade så småningom på den svenska oförmågan att upprätthålla handelsblockaden. Via den franske ambassadören Charles Jean Marie Alquier överlämnades därför den 13 november 1810 ett ultimatum till den svenska regeringen:

Sverige var inom fem dagar tvunget, att:

  • förklara krig mot Storbritannien
  • beslagta alla brittiska fartyg i svenska hamnar
  • beslagta alla brittiska produkter och kolonialvaror i Sverige.

Om inte Sverige uppfyllde de franska kraven skulle Frankrike och dess allierade förklara krig mot Sverige. Den 17 november gav den svenska regeringen efter för de franska kraven och förklarade krig mot Storbritannien. Några krigshandlingar mellan länderna förekom dock inte. Storbritannien tilläts till och med förlägga fartyg i Hanö, som utan motstånd "ockuperats" av amiral Saumarez flottenhet i inledningen av 'konflikten'. Genom ockupationen av Hanö kunde britterna fortsätta störa franskvänlig handel i Östersjön trots den officiella utestängningen från svenska hamnar.

Den enda blodsutgjutelsen under kriget skedde den 15 juni 1811 när generalmajoren Hampus Mörner med 140 man ur Mörnerska husarregementet skulle skingra en grupp bönder vid Klågerup i Skåne, som protesterade mot soldatutskrivningen. I Klågerupskravallerna dödades 30 bönder av Mörners soldater.

När Jean Baptiste Bernadotte, den blivande kung Karl XIV Johan, valdes till kronprins av Sverige försämrades relationerna med Frankrike. När Frankrike år 1812 besatte Svenska Pommern och Rügen sände Sverige fredstrevare till Storbritannien för att avsluta kriget. Efter långdragna förhandlingar slöts Freden i Örebro. Fredsavtalet undertecknades den 18 juli 1812 i samband med 1812 års riksdag. Förhandlingarna skedde i det så kallade Fredshuset (rivet 1939).

När fredsavtalet slöts, befann sig Napoleon med sin stora här på det ryska fälttåget. Under detta fälttåg intogs Moskva, men det slutade ändå med ett snöpligt uttåg för Napoleon senare under hösten, eftersom försörjningen av armén ej kunde upprätthållas. Fälttåget blev början till slutet för Napoleons framgångar. Efter Sveriges "låtsaskrig" mot Storbritannien, sällade sig Sverige definitivt till Napoleons fiender genom att vara delaktig i det Sjätte koalitionskriget. Detta resulterade i Napoleons abdikation år 1814.

Se även

Referenser

Tryckta källor

  • Sundberg, Ulf (1998). Svenska krig 1521-1814. Stockholm: Hjalmarson & Högberg. sid. 391–393. ISBN 91-89080-14-9 

Webbkällor

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Sveriges_krig_mot_Storbritannien&oldid=48748041”